Hej hej mina vänner! Jag tänkte börja en ny liten serie här på bloggen där jag går igenom olika former av smärtlindring man kan ta till under en förlossning, både farmakologiska och icke farmakologiska. Min serie om bristningar har jag inte glömt bort jag har bara tagit en liten paus från den men kommer uppdatera där med snart. Jo och jag ska också försöka fixa så jag har en sökfunktion här på bloggen, det är jättestörigt att man måste scrolla tillbaka för att hitta ett inlägg ju! Men nu till smärtlindring! Jag tänkte börja med en av de populäraste farmakologiska metoderna nämligen epiduralen. Epiduralen i korthet Kärt barn har många namn, epidural kallas ibland bara ryggbedövning och förkortas EDA (EpiDuralAnestesi). Smärtlindringen ges genom att en tunn slang förs in i ryggslutet och via den administreras bedövande läkemedel som når livmodern. Läkemedlet som används är en blandning av sufentanil som liknar morfin samt bupivakain som ibland också används som lokalbedövning. Läkemedlet ges antingen via dropp eller genom att barnmorskan fyller på bedövningen vid behov. Epiduralen anläggs av narkosläkare och påfyllning av läkemedelet sköter barnmorskan. Om en epidural fungerar optimalt så tar den bort smärtan i värkarna men trycket fortsätter att kännas. [caption id="attachment_8630" align="alignnone" width="1280"] Denna lilla slang är det som sitter fast i ryggen med hjälp av en plastfilm som håller den på plats.[/caption] Hur går det till när man får en epidural? För att anlägga en epidural behöver en narkosläkare finnas tillgänglig och beroende på hur belastningen ser ut på sjukhuset så kan det ta olika lång tid från att epiduralen beställs tills epiduralen är anlagd. Om narkosläkarna behövs vid något akutare fall på sjukhuset så prioriteras det framför de födande på förlossningen och då kan det ta tid innan man får sin epiduralbedövning men oftast tar det inte mer än cirka en halvtimme innan narkosläkaren är på plats. Själva anläggningens epiduralen tar inte lång tid, cirka 10 min, om allt går som det ska. Barnmorskan brukar förbereda inför epidrualen genom att sätta en infart (perifer ven kateter) för att kunna ge läkemedel om epiduralen skulle ge biverkningar. Blodtrycket brukar även kontrolleras inför epiduralen. När narkosläkaren väl kommer till rummet så kan det gå till på lite olika sätt beroende på sjukhusens olika riktlinjer och den aktuella narkosläkarens preferenser. Ofta så vill narkosläkaren att den födande ska ligga på sidan, på kanten av sängen med knäna uppdragna så mycket som möjligt mot bröstet. Ofta så får den som föder instruktionen att "kura ryggen som en katt", alltså skjuta ut kotorna mot narkosläkaren.Vissa läkare föredrar att den födande sitter upp och böjer sig framåt; tänk hur man skulle sitta om man hade riktigt dålig hållning. [caption id="attachment_8633" align="alignnone" width="632"] ”Kura som en katt”[/caption] Narkosläkaren tvättar sedan rent ryggen med ett baktieriedödande läkemedel och klär ryggen med en steril duk. Lokalbedövning brukar ges i huden vilket innebär ett par stick. Sen är det dags att få in epiduralbedövningen. Narkosläkaren sticker då en lite större nål mellan kotorna tills hen når utanför den hårda delen av ryggmärgshinnan (epi betyder utanför och dura betyder hårda ryggmärgshinnan) då förs en tunn slang igenom nålen och placeras utmed ryggmärgshinnan, det är genom denna slang bedövningen sedan ges. Man tar bort införningsnålen och låter slangen vara kvar med hjälp av en plastfilm på ryggen. [caption id="attachment_8632" align="alignnone" width="364"] Här syns den större nålen som platsslangen förs in igenom[/caption] En testdos av det bedövande läkemedlet ges medans narkosläkaren är kvar för att se att den födande eller barnet inte reagerar dåligt på bedövningen. Den födande får komma över på rygg och halvsitta, ofta i "grodställning" med en saccosäck under benen, detta för att bedövningen ska ta jämt och inte tex bara bedöva på ena sidan av kroppen. Blodtrycket kontrolleras regelbundet ungefär de första 20 minuterna efter epiduralen är anlagd. Från att epiduralen är anlagd ska varje värk bli lättare tills man når full effekt efter cirka 20 minuter. Antingen har man dropp som går kontinuerligt med möjligheten att själv trycka på en knapp för att få en s.k. bolusdos eller så ges läkemedlet med jämna mellanrum (cirka varje 1-1.5 timme) av barnmorska. Gör det ont att få epidural? Alla är olika och man kan aldrig svara för alla men min generella uppfattning är att det inte upplevs som särskilt smärtsamt. Det som gör mest ont är lokalbedövningen man får i huden inför anläggning av epiduralen. Men det kan ändå vara väldigt jobbigt att få epidural då det innebär att man måste ligga stilla en stund vilket kan vara väldigt tufft när man har smärtsamma värkar. Man kan andas lustgas under tiden. [caption id="attachment_8631" align="alignnone" width="400"] Här ges det bedövande läkemedlet genom den tunna plastslangen.[/caption] Är det någonsin för sent att få en epidural? Vissa har uppfattningen att det finns något skede i förlossningen där man inte längre KAN få epidural och det stämmer inte riktigt. Däremot så finns det tillfällen där den kanske inte gör så mycket nytta. Epiduralen är mest effektiv under öppningsskedet och kan inte sällan sakta ned nedträngningsfasen så om man är fullt öppen till exempel och endast har nedträngningsfasen (när bebisen ska sjunka ner mot bäckenbotten) kvar så kan det stjälpa med än hjälpa att ta till en epidural. Min erfarenhet är även att olika barnmorskor arbetar på olika sätt när det kommer till påfyllning av epiduralen. Vissa minskar eller undviker att i huvud taget fylla på epiduralen under förlossningens slutskede, detta för att man vill undvika värksvaghet och öka chanserna till egna krystärkar för den som föder. Andra är av filosofin att har man väl börjat ge smärtlindring ska man fortsätta med det så länge den födande önskar för att undvika ett kraftigt smärtgenombrott. Glöm inte att du har rätt att vara delaktig i din vård och be barnmorskan motivera sina beslut. När är ett bra tillfälle att ta till epidural? Det är såklart individuellt beroende på situation och person. Men jag kan berätta hur jag själv tänkte inför min förlossning. Jag vill undvika epidural om det var så att jag öppnade mig relativt snabbt dvs om det var en god progress under öppningsskedet och jag samtidigt kände mig trygg i värkarbetet. Jag ville använda epidural om öppningsskedet var utdraget och jag hade svårt att slappna av eller var i stort behov av vila. Det var mina tankegångar inför, för den som undrar kan jag berätta vad som skedde. I samband med att jag var tvungen att kliva ur badet så stannade progressen i öppningsskedet av. Jag hade mycket svårare att hantera värkarna på land jämfört med i vatten. Jag var öppen 6 cm i flera timmar och beslut togs om att jag skulle få värkstimulerande dropp. Det gjorde mig rädd. Det var då jag bad om epidural. Efter den var anlagd så kunde jag sova en stund och under tiden öppnade jag mig snabbt till 10 cm. Nedträngningsfasen blev dock utdragen och det skulle dröja många timmar till tills jag födde, epiduralen bidrog säkerligen till det. Jag är glad att jag tog epidural men om jag någonsin får föda barn igen så hoppas jag att det ska gå snabbare och då önskar jag slippa epidural om möjligt samt stanna i vatten så länge det bara går. Men nog om mig nu, herregud! Fördelar med epidural Epidural är en av de mest effektiva metoderna när det kommer till smärtlindring. Vissa blir helt smärtfria av den. Bara cirka 5% blir inte smärtlindrade alls. Det är såklart en enorm fördel! Då smärtan försvinner eller minskar kraftigt kan den födande få en chans att vila, slappna av och återhämta sig. Min erfarenhet är att detta ofta kan påskynda öppningen av cervix. De som föder och har preeklampsi (havandeskapsförgiftning) rekommenderas ofta att använda epidural för att det har en blodtryckssänkande effekt. Nackdelar med epidural Kan ge fysiska biverkningar så som Förhöjd temperatur eller lätt feber. Det är en vanlig och i sig ofarlig biverkan. Kan dock leda till en förhöjning av barnets hjärtfrekvens och kan leda till intervensioner av olika slag om personalen känner sig osäkra på om febern och/eller den ökade hjärtfrekvensen beror på epiduralen eller t.ex. en infektion. Klåda förekommer hos cirka 50% av dem som får epidural. Svårigheter att tömma blåsan under och efter förlossningen är relativt vanligt. För att undvika skada på urinblåsan samt att undvika att livmodern inte kan dra ihop sig ordentligt efter förlossningen vilket ökar risken för blödning så vill man hålla koll på att blåsan inte fylls på för mycket vilket man gör genom att urintappa blåsan med en kateter. Oftast behövs bara en eller ett par tappningar innan kisseriet kommer igång men i vissa ovanliga fall behövs en kvarsittande kateter. Urintappning och kvarsittande kateter medför ökad risk för urinvägsinfektion Kan ge blodtrycksfall hos den som föder vilket i sin tur kan påverka barnet. Då kan man behöva få läkemedel för att få upp blodtrycket. Ökar risk för sugklocka vilket beror på att det är ökad risk för värksvaghet och svårighet för barnet att rotera ner mot bäckenbotten. Ett fåtal, 0,5-1 procent, får så kallad spinalhuvudvärk Ibland går bedövningen ut i ena eller båda benet så man får svårt att stå och/eller gå Ökar risken för värksvaghet, att värkarna blir svagare och glestare, vilket ofta leder till att man behöver använda sig av värkstimulerande dropp vilket i sin tur kan leda till andra interventioner. Vissa får smärta från insticksstället en tid efter förlossningen. Forskningen är något oense kring epiduralens effekt på amning men en del forskning pekar på att användning av epidural ökar risken för amningssvårigheter. Man har även sett att nivåerna av Oxytocin är lägre bland dem som använt epidural och ännu lägre bland dem som använt epidural tillsammans med värkstimulerande dropp. Hormonet Oxytocin är viktigt av flera olika anledningar men bland annat så behövs det för att tömma mjölkgångarna. Innebär ofta minskad rörlighet på grund av fler sladdar och maskiner av olika slag. Blodtrycksmanchett i och med att blodtrycket behöver kontrolleras regelbundet initialt, droppställning och droppslang kopplad till infart i arm eller hand om bedövningen ges som infusion, då epiduralen ofta gör att värkarna blir glesare så behöver man ofta få värkstimulerande dropp vid nåt tillfälle vilket innebär en till slang i infarten samt att CTG då behöver kontrolleras kontinuerligt eftersom man behöver hålla koll på antal värkar och barnets mående när värkstimulerande ges. CTG innebär antingen två dosor på magen eller en dosa på magen samt en skalpelektrod som fäst på bebisens huvud men en tunn tråd som hänger ut ur vagina och fästs på en liten dosa på låret (oftast). Det blir mycket slangar och apparater helt enkelt! Ja det var nog allt jag hade att säga om epiduralen! Fråga om nu undrar nåt. Hörs snart!
