Hej mina vänner! Nu har jag försummat bloggen igen. Fan, det är svårt att bolla jobb, barn, relation, socialt liv, instagram, sidoprojekt och bloggen. Jag brukar få det att funka för att jag tycker det jag jobbar med är så kul att jag knappt ser det som jobb. Men i perioder känner jag att jag tagit på mig för mycket. Som den här veckan, när jag känner jag att musten har gått ur mig. Jag hade en intensiv jobbvecka med flera krävande patienter, krävande både medicinskt och känslomässigt. Jag har blivit bra på att lämna jobbet på jobbet men ibland händer det att jag kommer lite extra nära vissa patienter och de får en särskild plats i mitt hjärta, jag bär med sig deras glädje och deras sorg. Det är en fin sak men också utmattande. Detta i kombination med att jag har sovit väldigt dåligt den här veckan (pga ett visst barn) så gör det mig lite extra skör. Jag känner mig inte inspirerad eller motiverad som jag brukar. Jag är trött, hela jag är trött. Men min plan är att lösa det med lite sovmorgon, lite ensamtid och lite tid med mina vänner som ger mig både inspiration och energi. Hoppas ni vill fortsätta kika in här trots att jag inte är så bra på att uppdatera alla gånger. Förhoppningsvis kan jag få in en bättre rytm snart när min arbetssituation förändras. [caption id="attachment_8694" align="alignnone" width="1280"] Jag ikväll när jag smet ut i regnet för en timmes barnfri tid med min storasyster. Blev stärkt av det.[/caption] [caption id="attachment_8695" align="alignnone" width="1280"] Min vy prick just nu. Mannen är ute, barnet sover, jag har hällt upp ett gott glas, en skål lösgodis och ser på nåt meningslöst på TV = återhämtar mig.[/caption]
