Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Veckan som gått

Måndag! Ny vecka. Här kommer några bilder från veckan som gått. Tog inte så många bilder men den var rätt händelserik. Träffade många vänner och hade det allmänt mysigt. Jag spelade in Babyzpodcast, håller tummarna att ljudet var okej för det blev ett väldigt bra avsnitt. Hade en plåtning för ett samarbete jag ska göra i höst, Cassandra följde med och var barnvakt. Jag blev ompysslad av mina vänner på Roc Brows. Pratade hemfödsel i Efter Fem på TV4. I helgen var vi på Kulturhuset som äntligen öppnat igen! Som jag har längtat.

Annons

Annons

Annons

Kommentarer till “Veckan som gått”

  1. Hanna skriver: 12 oktober, 2020

    Hej Asabea! Jag kommer med ett förslag/önskeinlägg för dina läsare och dig diskutera och utbyta erfarenheter. Du får gärna ta upp detta som ett inlägg om du tycker det är en bra idé.

    Jag har en tvåmånaders bebis hemma och livet är u n d e r b a r t, men insåg igår att jag får en del ångest när jag ska träffa svärföräldrarna och andra släktingar pga alla pekpinnar, råd och åsikter som kommer utan att man ber om det. Jag vill vara noga med att framföra att alla är genomsnälla och vill bara väl, MEN det ger mig ändå ont i magen och känsla av otillräcklighet som förälder när mitt föräldraskap ifrågasätts.

    Här är några exempel:

    1. Bebis gillar inte vagnen, så jag har slutat släpa med vagnen på våra promenader, utan tar henne i sjalen och vi är nöjda och glada. Svärmor och bebis gammelfarmor säger alltid: men du måste försöka vänja henne vid vagnen, du kan inte ha det så när hon blir större pga hon blir för stor osv. (Ofta med en blick som säger: detta är inte hållbart förstår du väl!)

    2. Jag har min bebis mycket i famnen och vet att hon vaknar när jag lägger ner henne. Så fort vi är iväg och hälsar på så räcker det att gå innanför dörren så hör jag: var ska du lägga ner henne? Har ni med vagnen så du kan lägga henne där? Här är en filt på golvet du kan lägga henne! Jag försöker då säga att jag kan ha henne i famnen sovandes (att jag sitter med henne och får äta med en hand går ju bara ut över mig själv?!?), men det insisteras på att jag ska lägga ner henne och jag ger vika (dumt!) och hon hinner ligga i vagnen i en sekund innan hon vaknar och sedan inte kan somna om på resten av kvällen (precis som jag förutspådde).

    3. Svärmor m.fl. frågar hur det går att sova på nätterna. Säger som det är; hon har det senaste haft lite svårt att sova i sitt babynest och därför sovit på mig. Rektionerna låter inte vänta på sig: Du måste låta henne sova i sin egen säng! Vi lät vår äldsta skrika sig till sömns i sin spjälsäng. Det tog två veckor och barnet somnade ståendes, men sedan somnade han ensam utan gnäll. Eller klassikerna: det kommer bli så jobbigt att avvänja henne från att sova med er sen. Tänk på hur du kommer ångra dig.

    4. Jag kan amma henne och så vill folk hålla, vilket går bra tills hon blir missnöjd och inte tröstas med nappen eller mys hos mig/pappan. Då ammar jag igen och får direkt kommentarer: Men hon har ju precis ätit, kan väl inte vara hungrig igen? Ska hon redan äta? Hur ofta ammar hon egentligen? Låt henne inte använda dig som napp!!! Du måste ha ett liv!

    Jag förstår att det ligger på mig att säga ifrån och vara tydlig med att vi gör på vårt sätt, MEN det är särskilt svårt när människorna som säger allt detta menar väl. Hur ska man säga ifrån utan att uppfattas som otrevlig?

    En ytterligare aspekt är att alla kommentarer ALLTID riktas till mig och inte till bebis pappa (som dessutom är barn respektive barnbarn till de personer som kommentarerna kommer från). Det är liksom JAG som gör fel och får alla pekpinnar. Tycker det är så jobbigt pga tillslut börjar jag ifrågasätta mitt/vårt föräldraskap och kommentarerna etsar sig fast. Tror det hänger ihop med att kommentarerna av ovanstående slag ALDRIG kommer i ett sammanhang där vi får beröm över hur bra föräldrar vi är, att vi tar väl hand om vårt barn, hur trygg hon är hos mig eller liknande. Då är det snarare: ja för tillfället är mamma bäst pga hon har bröstmjölk, men det kommer ändra sig och någon annan vara favoriten…

    Kan tänka mig att jag inte är ensam. Har ni andra upplevt liknande situationer? Hur har ni gjort för att hantera det utan att skapa dålig stämning? Eller är det nödvändigt att skapa dålig stämning? Tips på vad man kan säga/göra för att inte ta åt sig eller få slut på kommentarerna helt och hållet? Eller på att det alltid riktas till mamman?

    Massa kramar till alla krigande mammor där ute!!


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/livet/prioriteringar-och-skarmtid/