Jag delade med mig av ett otroligt banalt råd idag på min instagram story. Direkt när jag lagt upp det så tänkte jag herregud vad meningslöst. Men så funderade jag lite till och kom fram till att man ju kan behöva påminnas om även de mest banala sakerna ibland. Det är ju ändå det hela instagram-quote kulturen bygger på. Så jag lät det vara kvar. Vem vet kanske nån behövde den påminnelsen just idag. Men låt mig utveckla min banala tanke något. Det jag sa var att ett drag jag gillar hos mig själv och uppmuntrar andra till är att jag är bra på att njuta av stunden. Att se det som är positivt i stunden. Jag är en glas half full snarare än en glas half empty typ av person, if you will. Medans vissa kanske är bättre på att se hur bra något var när det är i det förflutna så tycker jag att jag är bra på att uppskatta det i stunden. Det kan vara små eller stora saker. Som att uppskatta det fina i varje årstid, i alla väder, i hur min kropp mår. Eller vart barnen befinner sig i sin utveckling. Exemplet jag gav på instagram var att jag verkligen njöt av och tog mig tiden att påminna mig själv om hur härligt det var med allt jag kunde göra utan barn när jag inte hade barn. Jag tog inte mina sovmorgnar och långa frukostar i knät på min kille för givet. Det är jag glad för idag när de tillfällena är få. Jag minns ännu längre bak, när jag var i mina tidiga tonår när en äldre släkting sa till mig att när man är gammal så knakar och ömmar kroppen från att man stiger upp på morgonen till att man lägger sig. Oj, vad jag tog till mig det. Njöt av vakna varje dag utan en krämpa. Var tacksam för det. ÄR tacksam det, att min kropp på det stora hela är smärtfri och gör allt den ska. Tänker på det typ hundra gånger per dag. Mitt andra exempel var barnen. Jag har verkligen njutit av att min äldsta son är försiktig av sig, han är inte alls våghalsig eller en sån som skulle springa iväg från mig. Jag uppmuntrar såklart honom att våga men det är inget jag försöker tvinga på honom. Med tiden har han funnit sitt mod. Istället för att se det som nåt att jobba bort har jag sett det positiva i det. Det känns lite extra bra nu när jag har en våghalsig en som gillar att få mig att svettas. Jag njöt av hur min minsta var så enkel att ha att göra med hans första nio månader i livet, hur det underlättade övergången till att bli en familj på fyra. Tackade för det både tyst för mig själv och högt så andra kunde höra. Jag är tacksam för att båda mina bebisar sovit om nätterna även om det krävt att de ammat genom natten. Jag har njutit av att båda mina barn inte varit tidiga med att gå och springa, istället för att stressa kring det försökt se fördelarna med det. Jag menar bara att det kan vara lätt att snöa in på det som är svårt eller det man vill ska bli bättre när det gäller livet i allmänhet och barnen i synnerhet kanske. Ibland så pass att det överskuggat det som faktiskt är bra, lätt och kul just nu. Ibland behöver man kanske snöa in på det dåliga. Klaga för sig själv och till andra. Menar inte att man inte kan tycka saker är pissjobbiga också. Det är självklart okej att klaga och tycka saker är svårt men hur banalt det än må låta tror jag man vinner mycket mental sinnesro på att påminna sig själv att för varje klagomål också se och tacka för det positiva i stunden. Livet blir lite lättare då tycker jag i alla fall. Sa ju att det var ett banalt råd. Är du en glas half full eller glas half empty person? Vilket som, kan du inte skriva vad du är tacksam för just nu? Det vore fint att läsa. Några grejer jag är tacksam för: -Jag och alla jag älskar är friska -Jag är tillräckligt pigg -Jag känner mig snygg -Jag jobbar inte ihjäl mig -Jag är vuxen -Jag får fortfarande krama och pussa mina barn så mycket jag vill -Jag åt en otrolig kaka idag -Min treåring är i en underbar period -Min minstas personlighet kommer fram mer och mer för varje dag och vi lär känna varann mer och mer -Man kan sitta nära folk igen -Mamma vågar krama mig på samma sätt som förut -Det blir mörkare så vi som vaknar tidigt vaknar till soluppgången -Det blir mörkare så vi tänder ljus mer -Ikväll är det bachelor in paradise och jag älskar den skiten -Jag är så inspirerad av att se hur hårt Amat jobbar.
