Som utlovat ska jag berätta hur jag och min lilla familj upplevde att ha corona. Det är ju ett lurigt virus som drabbar alla olika som ni vet, så min upplevelse säger ju inte något allmänt men det är flera som frågat hur det var för barnen att vara sjuka framförallt så därför ska jag berätta det. Först och främst så har ingen av mina barn testats för corona så vi har inte fått det bekräftat att det var det de hade men vi förmodar det då de fick symtom i samma veva som jag och min kille hade bekräftad smitta. Vi tar det från början. Några veckor innan jul blev min kille sjuk, han fick feber över 38 grader och kände sig allmänt hängig. Han beställde ganska snabbt ett corona-hemtest som vi hade tur att den levererades snabbt. I väntan på provsvaret så förlorade han lukt och smak samtidigt som febern gick ner varpå vi förstod att testet kommer att visa positivt, vilket det också gjorde. Han hade feber i tre dagar om jag minns rätt. Smak och lukt var helt borta i 3-4 dagar, han hade huvudvärk och han drabbades av extrem trötthet efter att febern gått ner. Det var symtomen han fick. Någon dag efter hans tillfrisknande fick min yngsta son som då var 4 månader feber. På kvällen var den 38,2grader och steg stadigt under natten för att på morgonen ligga över 39 grader. Han hade även rosslig hosta och mycket snor. Usch, det är inte kul när ens barn blir sjuka, särskilt då de är så små. Barn under 6 månader rekommenderas ju söka vård om det är så att man uppmäter en temperatur på 39 grader vid två separata tillfällen. Jag försökte boka tid på Alva Barnklinik för att inte belasta akuten då han ändå mådde rätt bra, jag fick en tid inom 24 timmar vilket är fantastiskt, men då jag berättade att vi hade corona i familjen så hänvisades jag ändå till akuten. Så tidigt på morgonen promenerade jag med snabba steg mot SÖS, flåsandes i mitt munskydd med en trött och febrig Lilla O i sjalen. Väl där så fick vi snabbt ett eget rum och jag kunde andas ut när det visade sig att hans syresättning var bra. Vi var sen där hela dagen på observation. Man tog prover, CRP och blodgas, han fick inhalera Natriumklorid (koksalt) i 6 minuter för att lösa upp slem i luftvägarna, de utförde vad som kallas nästoalett där de spolar med koksalt i näsan och använder en sug för att suga ut snor. Han fick även en ganska stark dos Alvedon. Eftersom febern gick ner efter Alvedon och hans värden såg bra ut så fick vi åka hem. Man testade inte för Corona, utan det görs bara om inläggning krävs, men läkaren sa att vi kan förmoda att det är det han har. Hon varnade mig för att han antagligen kommer bli sämre, hostan kommer bli värre, och att vi antagligen kommer behöva komma tillbaka till akuten igen. Det kändes ganska jobbigt att höra vilket jag också sa till henne varpå hon förtydligade att hon inte ville skrämma upp mig och hon inte menade att hon tror han kommer bli så dålig att han behöver inläggning men att eftersom han är så liten vill man ta det säkra före det osäkra samt att de minsta inte har nån möjlighet att själva göra sig av med snor och slem som stör andningen och därför kan behöva hjälp med det. Som tur är blev han inte mycket sämre. Han hade feber i totalt tre dagar och hostan höll i sig i två veckor ungefär men på en ganska jämn nivå. Min räddning i allt detta var att kunna spruta bröstmjölk varvat med koksalt i näsan för att lösa upp snor och sedan suga ut det med min Näsfrida. Det hjälpte verkligen så mycket för att underlätta för honom att kunna andas genom näsan och därmed kunna amma. Jag använder alltså bröstmjölk som nässpray, jag sprutar in det direkt från bröstvårtan upp i nästan, fördelen är att det finns nära till hands och är hygieniskt och kommer i en mjuk förpackning. Nackdelen är att det kan vara klurigt att pricka rätt. Jag fick koksalt med mig från sjukhuset som jag också använde. Det finns också koksalt i nässprayflaska som är jättesmidig. Okej så det var det. Jag var orolig för honom såklart men på det stora hela gick det bra och jag är så tacksam att jag och min kille var friska när han var sjuk så vi kunde hjälpas åt att ta hand om båda barn. Precis när Lilla O's feber var över så var det min tur. Jag började känna mig lite konstig med kunde inte sätta fingret på vad jag kände. Jag har inte haft feber på kanske 15 år, alltså aldrig i vuxen ålder, så jag kände inte igen känslan. Men när jag tog en temp för säkerhets skull visade det säg att den låg på 38,5 och steg sedan till 39,5 som mest. Jag kände mig trött och lite snurrig men annars mådde jag bra. När febern försvann så försvann också min lukt och smak och jag förstod att det var Corona för mig med vilket jag också fick bekräftat via hemtest. Jag hade feber i två dagar. Smaken kom sen tillbaka på julafton till min stora glädje! När vi tre hade varit sjuka trodde vi att vi var klara med Corona i vårt hushåll. Vi trodde nämligen båda att det var L som var källan till smittan, att han varit symtomfri smittbärare eftersom flera på hans förskola varit smittade. Men så den 21/12 så vaknade han med hög feber och vi var igång igen. Han hade bara feber i ett dygn och inga andra symtom som tur är. Det jobbigaste med allt detta var nog isoleringen. Riktlinjerna säger ju att man ska vara hemma i minst 7 dagar efter första symtom och eftersom vi blev sjuka en efter en blev det en lång isolering som även höll i sig över julen. Vår plan att fira jul utomhus med min familj blev därför inte av men det blev mysigt ändå. Så det var det! Det blev lite långt men då vet ni lite hur vi upplevt det hela. Jag är så tacksam att vi alla mår bra nu och tog oss igenom det utan några större problem. Ta hand om er hörni och visa hänsyn!
