Jag har mediterat från och till sedan några år tillbaka. Varje gång jag kommer in i det så känner jag direkt hur det hjälper mig bli mer närvarande och harmonisk. Men så händer nåt och jag glömmer bort min rutin och det kan gå lång tid innan jag hittar tillbaka till den igen. Jag prioriterar det helt enkelt inte. Känner att jag inte har tid. Men det är ju inte sant, klart jag kan hinna med att ta 10, 5 eller i alla fall 1 minut för att gå in i mig själv och meditera bara jag väljer att prioritera det. Framför mobilbild till exempel. När jag var gravid mediterade jag varje kväll som en del i att förbereda mig med hypnobirthing inför födseln. Det påverkade mig väldigt positivt, jag somnade lättare, fick bättre kontakt med mitt barn och fick öva på djup avslappning. Jag hade så mycket hjälp av det när förlossningen sen drog igång, så fort jag sjönk ner i badet gick jag in i ett meditativt tillstånd, nåt jag inte tror hade varit riktigt lika lätt om jag inte övat på det innan. Jag använde mig av ljudfiler som jag fått av min hypnobirthing instruktör som handlade just om visualisering kring ens födsel men jag tänker att vilken meditation som helst är värdefull som gravid. Att kunna vara närvarande och praktisera mindfulness är ett sätt att stilla oro också. Nu har jag funnit meditationen igen och fått in en rutin där jag mediterar 11 minuter på morgonen. Antingen medan Lilla O fortfarande sover bredvid mig eller så ber jag min kille ta båda barnen så jag kan få en stund själv. Det sätter tonen för hela dagen och hjälper mig vara snällare mot mig själv och de runt omkring mig. Jag använder mig av appen Headspace som jag verkligen gillar. De har olika ”kurser” eller fokusområden kring meditationen som man kan välja. Just nu gör jag en meditationsserie med fokus på lycka och den har gett mig väldigt mycket redan. Jag har fått i uppgift att göra ”random acts of kindness” och meditera kring de positiva känslorna det ger. Det har även handlat mycket om att öva på att ha empati för sig själv och andra. Häromdagen fick jag i uppgift att vara uppmärksam på tillfällen då jag är hård mot mig själv, där min inre röst talar kritiskt eller negativt till mig. Att jag skulle uppmärksamma det och testa att göra tvärtom, tala snällt och mjukt till mig själv istället, så som jag hade talat till någon jag bryr mig om. Vilken ögonöppnare det var. Testa ni med! Så lite akrobatisk amning efter min meditation. Så fint att starta dagen med en stund för sig själv för att sen orka ta hand om alla andra 🤎
