De här första veckorna av graviditet är tuffa för mig. Jag är glad över graviditeten även om jag har lite svårt att ta in den, men i perioder så känner jag mig ordentligt nere. När jag tog upp det på instagram häromdagen skrev en följare som också är tidigt gravid att hon kände igen sig i mina känslor, hon beskrev det som att hon känner sig likgiltig till det mesta. Exakt så känner jag mig, likgiltig. Det är inte en kul känsla. Men jag känner mig fortfarande hoppfull att det beror på en hormonell omställning och kommer gå över tids nog, som det gjorde vid min förra graviditet. Jag ska ge det några veckor till. Jag tror, hoppas, också det blir lättare när jag kommer hem. Jag börjar längta hem lite nu. Längtar efter lite kyla och mörker, tända ljus, svensk tv, mina kompisar, åka tunnelbana, kunna promenera överallt, jobba, lösgodis, en god cappuccino, min säng. Allt det där vanliga. Men jag försöker njuta av de sista dagarna här. Igår var en särskilt fin dag. Jag mådde bra och hade en väldigt mysig och lugn julafton med min familj. Vi blev bjudna på svenskt julbord hos mina föräldrars vänner som bor i bergen som blickar över Accra. Det var otroligt gott och mysigt. PS. Jag hoppas och tror att ni som skriver till mig och väntar på svar har förståelse för varför det dröjer. Puss på er!
