Hej guys! Dag två av att ha båda barn hemma har gått bra. Jag har kommit på att det bästa för oss alla är att ge oss ut ganska snabbt på morgonen och ha en aktivitet om dagen planerad, gärna en som involverar en annan vuxen, för min skull. Jag känner mig som värsta hjälten när jag får allt att funka med båda barn haha. Fattar ju att många lever såhär jämt och med fler barn till och med, tycker alla är hjältar tbh. Jag jobbar på mitt dåliga samvete som jag har för lite allt möjligt, alltid. Sen lillebror föddes har det varit riktat mot storebror och att jag inte kan ge honom lika mycket tid som innan. Nu när han är hemma med mig så känner jag mindre av det. Nu har jag istället dåligt samvete, eller snarare stress kanske, över allt jag inte hinner med jobbmässigt. Har så många mail att svara på, DM med frågor jag vill ge tid, förfrågningar från olika håll. Jag jobbar verkligen på att sänka kraven på mig själv och tänka att de flesta nog har eller bör ha förståelse för att jag inte kan ge lika mycket nu när jag precis fått en bebis. Men likväl så kryper det dåliga samvetet på som en våt filt. Så trött på det och det är verkligen nåt jag jobbar på, att sänka kraven på mig själv. Det känns ju absolut som en kvinnofälla jag fallit in i, att man ska klara allt och lite till. Det går inte och jag vill inte. Hur gör ni för att hantera kraven på er själva och eventuellt dåligt samvete?
