Igår var en jobbig dag. Det var länge sen jag kände mig så skör och hudlös. Jag som sällan gråter numera var nära till tårar hela dagen. Jag var trött i kropp och själ, hade ett ständigt tryck för bröstet och ett minimalt tålamod för min son och hans viljor. Dagen slutade bra när jag gick hem till mina vänner som snabbt sa till mig att lägga mig i sängen, serverade en kopp kaffe och tog hand om L. Detta efter att jag gråtit ordentligt på toan i typ tio minuter. Gråt är verkligen förlösande och nåt jag behövde göra igår. Jag skrev till min hembarnmorska på kvällen med några praktiska frågor inför förlossningen. Jag berättade även för henne att jag för första gången känt mig lite nervös inför födseln, en oro för hur jag ska klara av en förlossning om jag är såhär trött och nedstämd. Hon svarade så klokt att jag ska släppa tanken av att jag ska klara av nåt, prestera nåt, jag ska bara följa med och låta kroppen föda. Det klarar jag. Hon sa också att det kan vara positivt att jag är trött och nere, att det är kroppen som signalerar att det är vila och öppenhet som behövs nu. Det resonerade med mig och jag tänkte mycket på det när jag låg sömnlös inatt. Att skörheten jag känner nog är min kropp och mina sinnen som öppnar upp sig för att kunna ta till mig mitt barn som jag snart ska få träffa och som min barnmorska sa, att tröttheten helt enkelt är kroppens sätt att säga att jag ska vila nu. Jag ska lyssna på det min kropp säger. Min plan är att inte göra fler planer nu utan endast bestämma saker spontant, sånt jag orkar i stunden, på det sättet slipper jag känslan av måsten och stress. Jag ska ta hjälp av min omgivning för att få vila. Alla säger ju att de vill hjälpa till men jag tycker det kan vara svårt att ta emot den hjälpen som erbjuds, men det ska jag öva på. Jag ska också sänka kraven på mig som mamma som måste hitta på massa saker jämt och komma ihåg att för min sons del räcker det gott och väl med en promenad till närmsta park som dagens aktivitet, eller att va hemma och leka med mig för den delen. Jag ska också öva på att ha mer empati för honom och välja mina strider. Igår blev det tyvärr så att mitt mående gick ut över honom och så vill jag inte ha det. Idag känner jag mig fortfarande skör men det känns mycket lättare att hantera för jag känner att jag har en strategi och stöd från många runtomkring mig. Hoppas ni mår bra där ute och tar hjälp om ni behöver det. Kram [caption id="attachment_10035" align="alignnone" width="1280"] Begav mig ut direkt efter jag vaknat. Dagens första misstag känner jag såhär i efterhand. Borde tagit det lugnt hemma bara när jag inte mådde så bra.[/caption] [caption id="attachment_10036" align="alignnone" width="1280"] Men hade ändå ett mysigt häng med mina vänner och deras barn. Det var fint att få prata med personer som var förstående och kunde relatera.[/caption] [caption id="attachment_10038" align="alignnone" width="1280"] Hos min kompis Sandra har L sin kompis Alli. Så fint att se dem leka.[/caption] [caption id="attachment_10037" align="alignnone" width="1280"] Väl hemma tände jag ljus och tappade jag upp ett bad (nyss köpt badkar!). Dagens bästa idé.[/caption]
