Jag ställde frågan på instagram hur många som hört talas om fenomenet transition under en födsel. Eller övergångsfas som jag kallar det. Det var 91% som svarade att de aldrig hört talas om Här kan verkligen kunskap vara makt känner jag. Som ni vet är varje födsel unik och följer inte en mall men några saker är återkommande för de flesta som föder och kan vara väldigt värdefullt att känna till innan. För att lättare hitta fotfästet om man tappar det, för att veta att det som sker är normalt. Transition (föredrar det ordet) brukar definieras som den fas där man går från helt eller nästan helt öppen i cervix tills dess att barnet börjar tränga ner ordentligt och göra sin färd ner mot bäckenbotten. Många av er vet ju detta men till de som inte vet så är det ju i regel en tid från att vara helt öppen tills dess att barnet är helt ute. Krystandet brukar ofta börja när barnet kommit ner än del och för framförallt förstföderskor kan detta ta ett tag, alltså några timmar från att man är fullt öppen tills dess att barnet trängt ner och man får krystkänsla. Sen får vissa krystkänsla innan barnet kommit ner mot bäckenbotten men det är en annan historia. Anyway! Transition är denna övergång mellan helt öppen och nedträngning. Det brukar ske när cervix är 7-10 cm cirka. Det som utmärker denna fas är att man kan känna en enorm intensitet och ibland uppgivenhet. Inte om man är välbedövad kanske men annars. Det är inte ovanligt att det är under detta skede som den som föder önskar epidural eller liknande. Det kan vara nu man hör ”nej nu har jag fått nog” ”jag vill inte göra det här mer” ”Jag går hem!”. Man kan vakna ur sin bubbla och känna att nej jag pallar inte längre. Från att tidigare kanske ha klarat av värkarbetet utan problem kan man här känna sig överrumplad. Det är även relativt vanligt att kräkas i detta skede. Självklart är det inte så här för alla men det är inte ovanligt att man upplever någon eller några av dessa saker. Om det sker tänker jag att det kan vara en stor tröst att veta att det är VANLIGT! Och att det brukar gå över relativt snabbt för de flesta. Denna överrumplade, maximalt intensiva känslan brukar väl vara i 20 min mer eller mindre (obs obs höftar och generaliserar nu) för att sen övergå i något annat om man lyckas landa igen och hitta fokuset. Jag tror kunskap kan vara så värdefullt här. Både hos den födande och dess stödpersoner att påminna om att detta skede är ett tecken på att det nu är nära. En annan sak som inte är helt ovanlig är att det sker en naturlig paus precis innan detta skede (utgår nu främst ifrån fysiologiska födslar och beprövad erfarenhet). Jag tänker att det kan vara kroppens sätt att ladda upp inför finalen. Om barnet inte mår dåligt och om inget annat gör att man behöver ha bråttom så är mitt råd därför att ta tillvara på pausen och försöka samla och återhämta sig. Tanka Oxytocin med maximal trygghet och lugn så kommer sannolikt värkarbetet dra igång igen. Här följer några tips på hur man kan hantera transition från min sparade instagram-story som heter just ”Tranistion”. Berätta gärna om din upplevelse av transition i kommentarerna! Och kolla min sparade instagram-story om det om du vill ta del av andras upplevelser. Alla bilder i detta inlägg är tagna från instagram. I bild syns @ för det konto jag tagit bilden ifrån.
