Om man vill läsa vad jag anser vara kloka tankar om SWEPIS, studien som blivit medialt uppmärksammad och ändrat rutiner kring igångsättning i Sverige, så kan jag varmt rekommendera att läsa vad Föda Lugnt har att säga om det. De satte verkligen ord på det jag själv tänkte om studien och resultatet av den. Här kommer ett utdrag av deras text som ni hittar i sin helhet här! [caption id="attachment_9028" align="alignnone" width="1280"] Foto via fodalugnt.se[/caption] Vi har i Sverige ovanligt hög förekomst av IUFD (intrauterin fosterdöd, alltså att barnet dör i magen). Fler än 400 barn dör i magen varje år – men de flesta av dessa fall sker före vecka 41, och beror alltså inte på överburenhet. Forskningen har än så länge inga riktigt bra svar på varför våra siffror är så höga, eller varför vi inte lyckas få ner dem. SWEPIS var ett sätt att försöka ta reda på det, men än så länge känns det som om den har gett fler frågor än svar. En sak som sticker ut i studien var att de sex mammor som förlorade sina barn i magen efter 41+0 alla var hemmahörande i andra landsting än Stockholm, vilket betyder att de inte fått ett ultraljud i vecka 41+0. Kunde deras barn ha överlevt om de fått detta ultraljud? Borde alla gravida i hela landet få chans till ett ultraljud i vecka 41?
