Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Perinealskydd – det är mer än bara händer

Jag la upp ett kort klipp på Instagram imorse som visade en som föder barn vaginalt, där barnmorskan jobbar ”hands off” eller ”hands poised” som man också säger. Jag la upp klippet för jag tyckte det var vackert, det visade nämligen också en bebis som föds med hela hinnor vilket aldrig slutat att fascinera mig. Hur som helst, jag fick en del frågor om det här med att inte hålla manuellt perinealskydd som barnmorska, varför man väljer att göra så, vad det är bra för, om det inte innebär större risk för bristningar osv. Jag tänkte svara kort i min story och lite utförligare här för er som är extra nyfikna.

Först och främst, vad innebär perinealskydd? Jo perineum är ett fancy medicinskt ord för mellangård och ett perinealskydd innebär därmed att man skyddar mellangården under framfödandet av en bebis under en vaginal förlossning; alltså man gör det man kan för att undvika bristningar/skador där. Bristningar kan ju även ske ovanför vagina kring de inre blygdläpparna men där finns inte muskler utan endast hud och slemhinna så bristningar där ger sällan lika stora konsekvenser, därför ligger fokus på att skydda mellangården där det finns muskler vars funktion kan ta skada. När man hör ordet perinealskydd tror jag de flesta ser framför sig att man använder händerna som skydd men ett perinealskydd innebär mycket mer än att använda händerna. Ett perinealskydd kan åstadkommas på flera sätt och ofta använder man olika sätt i kombination med varann. Syftet är som sagt att minska risk för en vaginal bristning och det gör man genom att åstadkomma ett långsamt framfödande.

Annons

Det finns ett kliniskt konsensus att det ska gå långsamt i slutet av framfödandet men det råder lite delade meningar om hur det ska åstadkommas och vad slutet egentligen innebär. Generellt menar man när huvudet (eller föregående fosterdel) skymtar i vulva.

Annons

Ser man risktecken för att en skada är påväg att ske  så kan man åtgärda det på olika sätt men det gemensamma syftet är att öka genomblödningen i vävnaden och sakta ner förloppet. Ett sätt kan vara att ändra ställning till en som avlastar mellangården t.ex. sida eller fyrfota. Man kan även välja en förlossningsställning för att skynda på förloppet eftersom man inte heller vill ha ett alltför långt utdrivningsskede.

 

Några verktyg man som barnmorska kan använda sig av som perinealskydd:

Annons

Blicken – Med ögonen observera risktecken för bristning som vävnadens färg, blödning från vagina, svullnad och elastisitet. För detta krävs att man har bra uppsikt över mellangården vilket man har i många men inte alla förlossningsställningar, tex vid huksittande kan det vara svårt med uppsikten (då kan man använda sig av en spegel underifrån om man vill). 

Händerna – Kallas ibland aktivt eller manuellt perinealskydd, när man på olika sätt använder händerna för att styra framfödandet.
Även om det inte finns någon vetenskaplig evidens för att manuellt perinealskydd minskar förekomsten av bristningar så rekommenderas och används det generellt på förlossningar i Sverige. Men man ska alltid kombinera det med ett medvetet val av förlossningsställning och verbal guidning till den som föder.

Det finns olika varianter av manuellt perinealskydd t.ex. C-greppet då man håller en hand på barnets huvud och andra handen som ett C på mellangården. Det omtalade Finska greppet som används mycket i Finland och Norge men även i Sverige. Tummen och pekfingret placeras på varsin sida om mellangården och de resterande fingrarna under mellangården. Andra handen hålls på barnets huvud och reglerar hastigheten.

Annons
C-greppet. Bild via backenbottenutbildning.se

 

Finska greppet. Bild via backenbottenutbildning.se.
Annons


Kommunikation
– Att med ord och ögonkontakt guida den som föder i hur hon ska göra under framfödandet. Att förmedla när hon bör ta det särskilt försiktigt, hur hon kan använda sig av värken, hur hon kan andas, när det behöver gå långsamt osv. Uppmuntra till byte av ställning vid behov. Informera om varför man gör som man gör. Allt detta är ofta väldigt viktigt för att åstadkomma ett kontrollerat och långsamt framfödande.

Krystning – Den som föder bör i den mån det går uppmuntras att flåsa eller andas igenom de sista krystvärkarna så att det går långsamt på slutet.

Tvåstegsframfödande – Det innebär att huvudet föds fram i slutet av värk eller får glida fram i värkpaus. Under nästa värk sker den sista rotationen och axlarna och kroppen föds fram. Denna metod har i en randomiserad studie visat sig minska risk för sfinkterskador. Ibland kritiseras metoden av dem som är rädda för värksvaghet, medtaget barn och skulderdystoci när huvudet och inte kroppen är framfödd, studier tyder dock inte på ökad risk för det. Men som alltid bör man göra en individuell bedömning av situationen och hur bråttom det är.

Annons

Vatten – Varma våta handdukar mot mellangården under utdrivningsskedet har visat sig minska risk för allvarliga bristningar. Likaså att föda i vatten. Värmen och vattnet bidrar sannolikt till ökad genomblödning i värvandet.

Vad innebär då hands off/hands poised? Jo då använder man inget manuellt perinealskydd, alltså barnmorskan har inte sina händer på mellangården men står redo med dem om det skulle behövas. För detta krävs att den som föder känner sig i kontroll över förloppet och möjligheten att själv styra hastigheten. Kommunikationen med barnmorskan bör också vara bra. Inom svensk förlossningsvård så rekommenderas generellt ”hands on” dvs manuellt perinealskydd. Man bör dock alltid utvärdera valet av perinealskydd och justera valet vid behov. Forskningen visar ingen skillnad i förekomsten av bristningar när man jämfört ”hands on” och ”hands off”. I en randomiserad kontrollerad studie från 2019 såg man ingen skillnad i förekomsten av grad 1, grad 2 och grad 4 bristningar men däremot en ökad förekomst av grad 3 bristningar när man använt sig av ”hands on”.

 

Annons

Så det var lite om det! Händer är alltså inte allt. 

4 kommentarer till “Perinealskydd – det är mer än bara händer”

  1. Julia skriver: 08 september, 2020

    Hej! Tack för att du finns på internet! Du ger mig inspiration, motivation och information helt utan att skuldbelägga eller skamma (vilket är en stor prestation pga jag har aldrig ifrågasatt mig själv så mycket som nu när jag är nybliven mamma).

    Jag har några frågor om sjalbärande du gärna får svara på om du har tid och möjlighet. Försöker nämligen bära min bebis (snart fyra veckor gammal) i sjal men tycker det är lite knepigt.

    1. Det är svårt att få 2 fingrar mellan haka och bröstkorg emellanåt pga bebisen tittar gärna nedåt och sjunker ihop. Några bra knep för att råda bot på detta/gör jag något fel? Har henne så högt upp på mig att jag kan pussa på huvudet. Får liksom lyfta upp hennes haka och försöka placera huvudet så det inte faller för långt ned.

    2. Denna fråga hänger ihop med ovan. Har bebis oftast i sjal när hon sover, men då ligger hon med sitt huvud åt sidan på mig, alltså inte centrerad på mitt bröst. För att få till 2 fingrar mellan haka och bröstkorg så får jag placera hennes huvud lite åt sidan, liksom ovanpå ett av mina bröst. Är detta dumt för hennes ergonomi eller liknande? Tycker det ser ut som alla andra har bebis huvud precis nedanför sin egen haka och inte åt sidan. Kan tillägga att hon är centrerad vid rumpa/ben och inte hänger snett.

    3. Hur ammar man i sjalen med vanligt knyt där bebis sitter i grodposition? Då måste väl bebis sitta mycket längre ned än vanligt? Kan man justera upp och ned i sjalen medan bebis sitter i? Har försökt men det inte sjalpasset som ligger diagonalt känns omöjligt att justera och bebis blir jättearg när jag krånglar med sjalen medan hon sitter i den. Tycker dock det vore skönt att dels kunna amma/bära om vartannat (så slipper man paniken att ta ur henne om hon skulle bli akut hungrig på en promenad eller liknande).

    3. Ibland tycker jag bebis sjunker ned något efter att ha burit en stund, antar att jag inte knutit riktigt korrekt från början. Det är svårt att veta hur tight sjalen ska sitta och hur högt upp hon ska vara. Finns det några knep för att kunna justera sjalen när hon redan sitter i den?

    Hoppas du mår fint och stort tack på förhand!


    1. asabea skriver: 08 september, 2020

      Hej! Tack snälla för de fina orden. Jag är verkligen inte en sjalexpert så mitt bästa tips är egentligen att gå till en butik som är inriktad på att sälja sjalar och få hjälp av just en expert. Men det kryllar förstås inte av sådana butiker så alla har inte den möjligheten. Men jag kan försöka svar hur jag själv gör.

      1. Det här händer mig med ibland, oftast när jag inte knutit hårt nog eller sjalen blivit lösare efter en stunds bärandes så mitt tips är att justera sjalen och se till att den sitter högt och lagom tight.
      2. Jag är inte alls lika noggrann som du hör jag. Jag har hans huvud åt sidan och håller koll på att han har fria luftvägar bara. Kan tyvärr inte svara på vad som är bäst för ergonomin, det kan en expert säkert.
      3. Vet inte vilken sjal du använder men alla sjalar blir lite lösare efter en stunds bärande, särskilt trikåsjalar som jag kan tänka mig att du använder, även om man knutit rätt från början.Det går att justera med barnet i sjalen. Hur man gör beror på knyt. Sök på youtube så finns säkert tutorials på detta, sök typ på ”justera basknyt I trikåsjal” eller det du nu använder.

      Lycka till!


  2. Arnela skriver: 08 september, 2020

    Kanske inte men det var väldigt skönt med varma kompresser i u-livet kan jag säga! Samtidigt kände mig sig väl omhändertagen att någon hade koll på vad som händer där nere (första barnet) och grejjade med händerna haha. Fantastisk personal❤️


    1. asabea skriver: 08 september, 2020

      Varma kompresser är som sagt en av få saker det faktiskt finns bevis för att det minskar risk för bristningar så toppen att det används. Och händer kan absolut också behövas och kännas tryggt, det jag vill förmedla är att det handlar om mer än bara händer.


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/familj-3/en-update-pa-tvabarnslivet/