Sist vi hördes var i onsdags när jag hade spenderat större delen av dagen med att gråta för att avsluta den men en känsla av hopp efter stöttning från massa fina kvinnor i min omgivning. Samma kväll kände jag nåt i kroppen, vad visste jag inte då. Tidigt morgonen därefter så födde jag min son hemma i vårt badkar, jag hann aldrig till förlossningspoolen för det gick undan. Jag tror verkligen all gråt dagen innan, alla känslor som kom fram, alla ord jag lättade från hjärtat hjälpte min kropp släppa taget och föda. Jag ska dela min förlossningsberättelse såsmåningom. Jag är helt golvad av den och kan knappt fatta att det blev precis allt jag önskat. Hoppas ni mår bra, vi hörs om ett tag!
