Fick den här frågan idag: Vad har du för tips för att minska förlossningsrädsla? Jag tänkte dels svara på den frågan men också skriva lite om förlossningsrädsla generellt. Med tanke på det jag skrev i mitt förra inlägg och den bild av förlossningsvården som ofta visas i media så är det kanske inte så konstigt att förlossningsrädslan ökar, inte minst i Stockholm. Cirka 20% av gravida i Sverige tros lida av förlossningsrädsla, men det kan även drabba personer som inte är gravida och medföräldrar. Orsaken till rädslan är olika. Det kan va rädsla för smärta, bristningar, för att tappa kontrollen, oro att lämnas ensam, att inte få plats på förlossningen, att vara blottad, sjukhusrädsla, tidigare trauma etc. Inom vården brukar man kategorisera förlossningsrädsla beroende på svårighetsgrad: 1. Lätt (oro): Kan prata om förlossningen utan ångest. Tar till sig muntlig och skriftlig info. Följsam till kroppens förändringar under graviditeten. Kan lugnas vid samtal om förlossningen. 2. Måttlig (rädsla): Visar ångesttecken vid samtal om förlossningen. Tänker ofta på förlossningen och har svårt att se sig själv föda. Har en negativ syn på hur förlossningar går till och sjukvården funkar. 3. Svår (skräck). Ångest vid samtal om förlossningen och pratar helst inte om den. Kan inte se bilder på förlossningar. Sömnsvårigheter, vaknar med ångest. Gråter ofta hemma. Koncentrationssvårigheter. Undviker att förbereda inför att barnet ska komma. Skjutit upp att bli gravid eller gjort abort p.g.a sin rädsla. Man skiljer även på primär och sekundär förlossningsrädsla. Primär innebär att man har en rädsla under eller innan en graviditeten medans sekundär innebär att man utvecklar en rädsla efter att man genomgått en förlossning. Hur handläggningen ser ut beror dels på förlossningsrädslans svårighetsgrad och på om den är primär eller sekundär. Riktlinjerna i Stockholm ser ut som så att om en gravid uttrycker att hen är förlossningsrädd eller önskar planerat kejsarsnitt för att undvika en vaginal förlossning så ska vissa insatser sättas in. Man brukar då bli ombedd att skatta sin rädsla 0-10 och beroende på vart man skattar sig så sätts olika typer av stöd in. Exempel på åtgärder kan vara extra samtal med sin barnmorska på mödravården alternativt remiss till samtalsbarnmorska. Det brukar även finnas möjlighet att göra en tydlig förlossningsplan baserat på den gravidas önskemål. Ett exempel på vad som kan stå där är att man önskar prova att föda vaginalt men att man ska få möjlighet att bryta för kejsarsnitt om man så önskar. Vid primär förlossningsrädlsa behöver man i regel gå på samtal med barnmorska och förlossningsläkare innan beslut tas om planerat kejsarsnitt om det är det man önskar. Här kommer mina tips till dig som är förlossningsrädd * Prata med en barnmorska på MVC, vare sig du är gravid eller inte. Barnmorskan kan hjälpa dig att hitta rätt stöd. Det finns möjlighet till samtalskontakt på auroramottagningen eller liknande. * Försök att bena ut (skriv gärna ner) exakt vad det är du är rädd för. * Om du klarar det så försök skaffa saklig kunskap om hur en förlossning går till, vilka faser den består av och hur de brukar se ut. Det är inte alla som håller med men jag tycker kunskap lugnar. * Undvik familjeliv och andra sajter där personer berättar skräckhistorier. * Följ positiva förlossningskonton * Väntar du barn så rekommenderar jag att investera i en förlossningsförberedande kurs, exempelvis Föda Utan Rädsla. *Ha med någon du litar på utöver din partner på förlossningen. Någon som kan agera doula och stötta dig (och ev partner) under förlossningen. Det kan vara en utbildad doula men det kan lika gärna vara en vän eller syster till exempel, det viktiga är att det är någon som kan läsa av dig och som vet hur du blir trygg. Jag hade med min storasyster vilket jag nämnt massa gånger, och det var verkligen underbart på alla sätt). Referenser Vårdgivarguiden
