Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Ett inlägg om våld i nära relationer, ökningen av det under pandemin, hur gravida drabbas och vad man kan tänka på om man tvingas föda ofrivilligt hemma

Jag fick ett DM häromdagen av en som jobbar som samordnare på en kvinnojour i en mindre ort i Sverige. I och med Covid har de startat en chatt för stödsökande som är isolerade och inte kan eller vill söka hjälp på annat sätt. På chatten är man helt anonym vilket är ett skäl till att många av dessa kvinnor över huvudtaget taget vågar söka sig dit, att kontakta vården är många gånger otänkbart pga rädsla för sitt liv.

Nåt de som jobbar med chatten har noterat i och med detta är att många av de som söker hjälp är gravida. Det lägger verkligen en ökad dimension av mörker över detta redan så oerhört bottenmörka. Ofta vittnar de om mycket grovt våld mot magen sent i graviditeten, våldet eskalerar generellt i takt med att graviditeten fortskrider.

Våldet grundar sig ofta i att mannen känner sig åsidosatt i och med graviditeten, kanske kvinnan inte vill ha sex lika ofta eller alls varpå mannen tvingar sig på och kräver det ändå. Mannen kan inte hantera att inte få den uppmärksamhet han är van vid. Personen som kontaktat mig beräknar att de har minst tre stödsökande i veckan som är gravida och det här är alltså i en mindre ort i Sverige.

Annons

Som en följd av detta har de som arbetar på jouren de senaste veckorna behövt vägleda flertalet kvinnor genom ofrivilliga hemfödslar då de varit rädda för att söka vård när deras våldsutövande partner sitter i rummet brevid. De uppmanas GIVETVIS att kontakta vården men många vågar de inte det som sagt, för de är helt enkelt för rädda för sitt och barnets liv om de går emot partnerns vilja.

Anledningen att personen skrev till mig var dels för att informera om den alarmerande situationen och dels att hen tänkte att många kvinnor i liknande situation säkert följer mig så jag skulle kunna nå ut med information om vad man rent praktiskt kan tänka på om man tvingas föda ofrivilligt och ”ensam” hemma. Vissa kvinnor har beskrivit att de försökt hålla tillbaka värkar för barnet varit nära att födas för tidigt, eller att de inte vet hur de ska få ut moderkakan etc. Personalen på jouren är inte utbildade kring detta, än åtminstone.

Jag vet att mäns våld emot kvinnor genomsyrar världen och jag vet att situationen förvärrats markant i och med Covid och isoleringen det innebär. Jag blev ändå djupt chockad av att få det här meddelandet. Jag vet knappt vad jag ska skriva om det. Att kvinnor i Sverige tvingas gå igenom en graviditet och en födsel under denna typ av rädsla och hot är fullkomligt hjärtskärande. Jag känner mig så hjälplös… jag vill göra nåt mer än det här men det kanske är en början i alla fall. Så här nedan tänker jag skriva några saker man kan tänka på om man föder ofrivilligt hemma (dessa saker kan även appliceras på om man föder oplanerat hemma pga det går snabbt tex).

Annons

Jag vill först starkt understryka att det inte anses säkert att föda ensam hemma, särskilt inte om graviditeten på något sätt är komplicerad/högrisk vilket den kan anses vara om man utsatts för eller riskerar att utsättas för våld. Det kan vara en livshotande situation för den som föder och barnet. Jag rekommenderar starkt att ringa 112 för akut hjälp eller att försöka ta kontakt med förlossningsavdelning för att få rätt stöd och vägledning så fort som möjligt.

Några saker en kan tänka på om man föder ofrivilligt/oplanerat hemma:

Annons
  • När värkarna kommer försök att vara så tung och avslappnad i hela kroppen som det bara går. Kom ihåg att andas, ingen särskild teknik behövs, det viktiga är att inte hyperventilera eller hålla andan. På så sätt hjälper du kroppen arbeta och värkarna blir mindre smärtsamma. Mellan värkar vila, drick nåt energirikt och samla kraft.
  • Fyrfota eller sida är ofta bra positioner att föda i, särskilt om det går snabbt och man vill sakta ner förloppet för att inte skada vävnaden. Vid behov ta upp ena (det övre om du ligger på sida) knät mot magen för att vidga bäckenmåttet.
  • När du får känslan att du vill krysta så försök så gott det går att bara följa med kroppen och låta livmodern arbeta. Känn gärna med två fingrar innanför slidan efter barnets huvud för att känna vad som händer. Andas/Flåsa när det pressar som mest samtidigt som du följer med i livmoderns tryck, för att det inte ska gå för fort och skada dina vävnader.
  • När barnets huvud är ute, känn/se om navelsträngen är virad runt halsen och lossa den i så fall.
  • Notera navelsträngens längd, om den är kort finns risk att den går av om man sliter för hårt.
  • Lägg barnet hud mot hud med dig så fort den kommer ut, det har många fördelar bland annat att barnet håller värmen. Torka barnet torrt och täck men en torr handduk.
  • När barnet kommer ut vill du se att den är lite spenstig i kroppen, inte helt slapp. Färgen kan initialt vara blå men bör bli mer skär efter någon minut (händer och fötter kan ofta förbli blå ett tag). Barnet kanske inte skriker direkt men bör göra det inom en minut, barnet bör även reagera på stimulering.
  • Om barnet verkar medtaget tex att den är slapp och tyst så se till att luftvägarna är fria och torka bort ev slem från näsan och munnen. Märker du att barnet har mycket slem i näsan så kan du suga ut det med munnen. Prova att blåsa i barnets ansikte, det stimulerar receptorer som uppmuntrar till andning. Hjälper inte det kan du testa att hålla barnet i dränageläge och stimulera genom att grugga med en handduk på ryggen och kittla fötterna.
Annons
Bild från Sjukgymnastisk Andningsvård. AWE/GEBERSVÅRDSERIE 1976.
  • Om navelsträngen är intakt och pulserar så får barnet i sig syrerikt blod via den. Avvakta därför med att klippa navelsträngen tills den är tom på blod.
  • När navelsträngen sen klipps kan man knyta med ett rent snöre eller gummisnodd vid den änden som sitter kvar på barnet. Navelstumpen trillar av inom två veckor.
  • När barnet är ute så bör moderkakan komma ut inom inte alltför lång tid, på sjukhus vill man ofta att den är ute inom 30 minuter och börjar vidta åtgärder för att få ut den annars. Orsaken till att man vill få ut den är att det är en blödningsrisk. Är moderkakan kvar kan inte livmodern dra ihop sig och då kan inte heller såret som bildats från där moderkakan suttit dra ihop sig och det kan orsaka en stor blödning.
  • När moderkakan släpper blöder man ofta till och får som en lättare värk, försök då krysta ut moderkakan samtidigt som du försiktigt leder ut den med navelsträngen. Viktigt att det sker försiktigt så ingen hinnrest lämnas kvar vilket också kan försvåra för livmodern drar ihop sig och orsaka blödning.
  • Om du blöder mycket efter förlossning så kan du försöka känna efter livmodern och massera den så den blir hård. Är moderkakan kvar så känner man ofta livmodern som en hård struktur ovanför naveln ofta tippad åt en sida. Massera ”taket” på livmodern ganska ordentligt tills du känner att den hårdnar. Det här kan behöva upprepas.
  • Efter barnet och moderkakan är ute vill man att livmodern ska vara fast och kännas nedom navelplan.
  • Viktigt att regelbundet tömma blåsan efter födseln så att urinblåsan inte är i vägen för livmodern att dra ihop sig.
  • Om möjligheten finns så rekommenderas starkt att så snart som möjligt bli undersökt vaginalt av barnmorska och att barnet blir undersökt av en barnläkare.

Jag kommer säkert uppdatera denna punktlista allteftersom jag kommer på, eller blir tipsad om, viktiga saker att tänka på.

Annons

Är du utsatt för våld i hemmet så finns hjälp att få. Kom ihåg att du inte är ensam ❤️ Du kan dygnet runt ringa till Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 för hjälp. Även du som anhörig är välkommen att ringa. Samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen, du får vara anonym om du vill och det går bra att ringa från hela Sverige.

Hos Kriscentrum för kvinnor och barn kan man få hjälp med skyddat boende.

Unizon samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer över hela landet. Många jourer stöttar även via chatt. Alla jourer finns på www.unizon.se

Annons

All kärlek till dig som känner dig träffad av detta inlägg.

13 kommentarer till “Ett inlägg om våld i nära relationer, ökningen av det under pandemin, hur gravida drabbas och vad man kan tänka på om man tvingas föda ofrivilligt hemma”

  1. Anonym skriver: 01 september, 2020

    Fyfan så fruktansvärt ??


  2. C skriver: 01 september, 2020

    Hej! Jag såg under ditt förlossningsinlägg och även här det här med att följa kroppen och låta livmodern arbeta. Hur funkar det om jag föder på sjukhus? Där blir jag väl uppmanad att krysta?


    1. asabea skriver: 02 september, 2020

      Känner man sina krystvärkar tydligt och det inte är bråttom för barnets skull så finns sällan anledning att forcera. Det är ju nåt man kan skriva i sitt förlossningsbrev att man gärna vill undvika forcerad krystning om det inte behövs. Är man dock välbedövad så känner man ibland inte krystimpulser och kan behöva krysta på uppmaning.


      1. Chiri skriver: 02 september, 2020

        Tack för svar! Jag kände mina krystvärkar väldigt tydligt med första barnet, som en våg som sköljde genom hela kroppen som inte gick att stå emot, men jag tryckte även på med all min kraft i värkarna eller vad man ska säga. Fokuserade på att trycka neråt och inte skrika eller så, utan försöka ge all kraft neråt. Men då är det alltså bättre att försöka andas igenom dom? Gravid med andra, därför jag frågar 🙂 Jag trodde att forcerad krystning var när man krystade utan att känna några värkar.


        1. asabea skriver: 05 september, 2020

          Jo men det stämmer, att forcerad krystning är när man krystar utan verkar eller på kommando av tex barnmorska. Jag var kanske otydligt. Dock är det snällt mot vävnaden om man kan andas igenom de sista krystvärkarna, alltså bara följa med i trycket neråt men inte försöka trycka med all kraft. Förutsatt att det går framåt och inte är bråttom. Jag syftar nu på de sista värkarna främst, när huvudet skymtar. Rekommenderar starkt att känna med fingrarna på barnet huvud för att känna vart barnet befinner sig och kraften i värkarna.


  3. Therése skriver: 01 september, 2020

    Kan du förklara dränageläge? Säkert något man ska veta men jag har inte en aning…


    1. asabea skriver: 02 september, 2020

      Nej det var jag som glömde lägga in en bild men nu har jag gjort det. Det handlar om att ha barnet lite upp och ner och man kan ha en hand eller annat lätt tryck över bröstkorgen.


  4. Maria skriver: 01 september, 2020

    Kanske om det finns något tips på vad man ska göra om barnet verkar fastna med en axel? Finns det något man kan göra själv?


    1. asabea skriver: 02 september, 2020

      Att ställa sig fyrfota och försöka föda så är en sak man kan försöka.


  5. Moa skriver: 01 september, 2020

    Uff, tungt att läsa bakgrunden till inlägget men mycket informativa och bra punkter du tar upp. Lärde mig flera saker fast jag fött två barn ?


  6. Ida skriver: 02 september, 2020

    Blir så illa berörd av detta! ? Vad bra om inlägget kan hjälpa.


  7. Alexandra skriver: 04 september, 2020

    Gråter för att du behövde skriva det här inlägget men oändligt tacksam för att du gör det för de som behöver läsa det ❤


    1. asabea skriver: 05 september, 2020

      Känns vidrigt verkligen…


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/forlossning/vikten-av-stod/