I och med att jag delar med mig en hel del av vad Lilla O käkar så hamnar jag ofta i diskussioner med föräldrar om det här med mat till bebisar. Jag får mycket tips och idéer på så sätt vilket verkligen uppskattas. Det slår mig ibland vilken guldgruva jag sitter på i form av följare som kan så mycket; logopeder, dietister, kloka BVC-sköterskor som bara är ett meddelande bort. Så lyxigt. En återkommande diskussion jag har är med föräldrar som gärna vill prova att ge plockmat och låta bebis äta själv men inte riktigt vågar pga rädsla att barnet ska sätta i halsen. Jag är ju knappast nån expert på området men jag kan dela med mig av hur jag själv tänkt och gjort så får ni andra som ger plockmat också gärna kommentera med era strategier. Några disclamers först: Jag förutsätter att man ger mat som är lämplig för barnets ålder och utveckling, inte sånt som innebär hög kvävningsrisk. Jag lägger ingen värdering i vad man väljer att ge sitt barn för mat, vill man hellre mata och ge puré så kör, det här är riktat till de som vill testa plockmat men inte riktigt vågar. Först och främst, jag har också varit nervös, särskilt med mitt första barn. Jag antar att de flesta blir lugnare med varje barn och det är väl helt rimligt, man måste inte vara cool direkt. I början läste jag på inför varje grej jag planerade att ge mitt barn, dels om näringskomponenter men också om kvävningsrisk och om hur jag bäst förbereder det för hans ålder hjälpte mig mycket i att känna mig trygg. Jag har använt mig av den otroliga sajten Solid Starts. Jag har full access paketet men i deras vanliga databas finns det info så det räcker. De kommer även med en app snart. Man kan inte bara läsa om hur man förbereder olika råvaror utan även massa info kring att ge plockmat. Att läsa på om tungmotorik och barns utveckling när det kommer till att hantera mat har varit a och o för mig. På så sätt har jag blivit tryggare och motiverat mig att ge plockmat för jag förstått fördelarna med det. Jag rekommenderar "Stora boken om barn och mat" även om jag inte håller med om alla delar i den t.ex. det som skrivs om amning och tycker tonen i den kan vara lite skuldbeläggande. Men jag väljer att ta till mig det jag tycker känns rimligt och har lärt mig mycket från den boken. Att förstå skillnad mellan kväljning och kvävning och att kväljningar är normalt. Det är lätt att annars förväxla det med att barnet satt i halsen vilket lätt kan resultera i panik. Alla bebisar får kväljningar när de först ska börja äta fast föda, det är kroppens skyddsmekanism för att få fram mat som hamnat lite för långt bak på tungan. På bebisar utlöses den reflexen mycket längre fram på tungan än hos oss vuxna. Det kan se rätt obehagligt ut, som början av en kräkning, men försök att ta det lugnt och komma ihåg att det du utstrålar smittar av sig på barnet. Ha lite tålamod och låt barnet få jobba med maten. Om jag märker att O behöver hjälp att få fram maten så visar jag honom genom att själv sträcka ut tungan flera gånger, det funkar väldigt bra. I början höll jag mig alltid inom armlängds avstånd för att kunna hjälpa honom vid behov. Lär dig vad du ska göra om barnet sätter i halsen. För det kan ju såklart ske hur noga man än är hur gammal man än är. Det bör man veta även när det gäller vuxna tycker jag. Man behöver inte börja med en kycklingklubba eller liknande direkt om det känns för läskigt. Ta det i din takt. Börja med nåt som i princip är omöjligt att fasta i halsen, som gröt eller potatismos eller en mjuk tunn stav av en grönsak t.ex. morot eller palsternacka. Barnet kommer säkert få kväljningar ändå i början men då är det kanske lättare att sitta lugn i båten. Lite KBT mot kväljningar! Första steget kan vara att låta barnet äta själv och utforska maten med sina olika sinnen, när barnet själv får styra takten upplever jag själv att de mer sällan tar för stora tuggor. Det blir kladdigt absolut men det får man leva med och förhoppningsvis får man en matglad bebis i gengäld. "Food before one is just for fun" är ett mantra jag hade när min äldsta skulle börja med mat men var ointresserad. Han åt typ ingen fast föda fram till han var 10 månader någonting. Det stressade mig rejält att han inte fick i sig tillräckligt. Kanske det gått lättare om han fått äta själv vem vet men det hjälpte mig att tänka att det i början mest handlar om att upptäcka mat och att alla barn utvecklas olika. Nu är O väldigt matintresserad men får inte alltid i sig några stora mängder, särskilt i början. Men jag stressar inte kring det, jag är trygg med att han själv kan visa om han är hungrig och när han är nöjd. Jag brukar försöka amma efter att han ätit hellre än precis innan, i övrigt ammar jag fritt. Jag erbjuder olika typer av mat som är näringsrika och innehåller sånt som bebisar har underskott av t.ex järn. Men fokus är på att utforska och bekanta sig med mat. Har ni fler tips på var man kan läsa på eller hur man kan tänka så skriv gärna i kommentarerna!
