Hej och välkomna tillbaka till bristningsskolan! Idag tänkte jag ta upp vad man gör för att försöka förebygga bristningar under en vaginal förlossning. Två av bilderna lite längre ner föreställer vaginala födslar där bebisens huvud kommit ut en bit ur vagina, inget läskigt skulle jag säga men är man väldigt känslig kan man vill skippa. [caption id="attachment_8241" align="alignnone" width="700"] Print på ”Vagina spread” av dsire via society6.com[/caption] Ok då kör vi igång! Det enda det finns starkt vetenskapligt stöd för att det hjälper till att förebygga bristningar är varma våta kompresser/handduk mot mellangården under utdrivningsskedet. Många barnmorskor använder sig av detta men om inte är det nåt man kan be om! [caption id="attachment_8243" align="alignnone" width="320"] Illustration av hur man kan hålla en varm handduk mot mellangården. Bild från drmomma.org[/caption] Andra faktorer som det finns viss, men inte lika stark, evidens för är: 1. God kommunikation mellan den som föder och den som bistår förlossningen. Det är viktigt för att den som föder ska kunna få bra vägledning kring krystandes bland annat. 2. Att välja förlossningsställning där den som bistår tydligt kan se mellangården 3. Att barnets huvud föds fram i slutet av en värk och kroppen under nästkommande värk dvs tvåstegsframfödande, vilket går hand i hand med långsamt framfödande. [caption id="attachment_8244" align="alignnone" width="750"] En kvinna och hennes barnmorska. På tal om kommunikation.[/caption] Mycket handlar om att man vill att bebisen ska födas fram långsamt på slutet. Men det finns lite olika åsikter om vad som räknas som långsamt. Vissa studier visar att ett utdrivningsskedet över en timme ökar risken för bristningar. Det flesta förebyggande åtgärder barnmorskor och förlossningsläkare använder sig av handlar om att det ska gå långsamt från det att man ser bebisens huvud i vulva. Därför brukar den som föder uppmanas att bara andas igenom de sista värkarna eller bara trycka på ytterst lite. [caption id="attachment_8245" align="alignnone" width="490"] Manuellt perinealskydd med tvåhandagrepp. Bild från backenbottenutbildning.se[/caption] Man ska alltid som barnmorska riskbedöma den som föder, om det är nån med flera riskfaktorer för att få en bristning så behöver man vara extra noga med förebyggande åtgärder och se till att den som bistår förlossningen har rätt kompetens. Att avsluta förlossningen med hjälp av instrument som tång eller sugklocka ökar risken för grad 3-4 bristningar. Men ibland är det nödvändigt att hjälpa bebisen ut och då är sugklocka ett fantastiskt redskap. Det är fullt möjligt att få en lugn och fin avslutning av förlossningen trots att den avslutas med sugklocka. Man bör då på samma sätt som annars eftersträva ett långsamt framfödande och god kommunikation mellan vårdpersonal och den som föder. Tång bör man undvika. [caption id="attachment_8246" align="alignnone" width="414"] Illustration av anläggning av sugklocka. Bild från whattoexpect.com[/caption] Yttre press, dvs då barnmorska eller läkare trycker på toppen av livmodern utanpå magen för att pressa ut bebisen, bör undvikas. Barnmorskan bör hjälpa den som föder välja en förlossningsställning baserat på om man vill skynda på eller sakta ner förlossningsförloppet. Mer om förlossningsställningar i ett kommande blogginlägg! [caption id="attachment_8247" align="alignnone" width="750"] Bild från min instagramstory om förlossningsställningar. Den finns under mina sparade höjdpunkter.[/caption] Perinealskydd handlar dels om att barnmorskan/läkaren tydligt kan se perineum (mellangården) och se om framfödandet går tillräckligt långsamt och om vävnaden visar tecken på att en bristning kommer ske. Ser barnmorskan/läkaren tecken på att en bristning håller på att ske, tex svullnad, otillräcklig genomblödning i vävnaden, färsk blödning från vävnaden eller att det ser stramt ut då ska hen åtgärda det på nåt sätt, tex genom att uppmuntra den som föder att byta ställning. Manuellt perinelskydd innebär att man styr framförandet av bebisens huvud och axlar. Man vill att det ska gå långsamt för att vävnaden ska hinna töja sig. Det kan ibland upplevas väldigt frustrerande att bebisen åker upp och ner i förlossningskanalen mellan värkar men oftast är det bara fördelaktigt för då hinner vävnaden anpassa sig. [caption id="attachment_8248" align="alignnone" width="490"] Finska greppet kallas detta perinealskydd. Foto Jouko Pirhonen via backenbottenutbildning.se[/caption] Enbart manuellt perinealskydd är inte tillräckligt för att försöka minimera bristningar utan fler saker spelar som sagt in, t.ex. kommunikationen mellan den som föder och den som bistår förlossningen, krystteknik (forcerad eller oforcerad exempelvis) och val av förlossningsställning. Det finns ingen stark evidens för perinealskyddets effekter men man rekommenderar det vid alla förlossningar och det används i princip alltid. Det finns många olika sätt att hålla manuellt perinealskydd på och vilket man väljer beror dels på vad barnmorskan/läkaren är bekväm med och dels på förlossningsställningen; står den som föder på alla fyra så måste man hålla på ett annat sätt än om personen föder på rygg t.ex. [caption id="attachment_8250" align="alignnone" width="750"] Bild från min instagramstory om förlossningsställningar[/caption] I nästa inlägg i bristningsskolan tänkte jag skriva om riskfaktorer för bristningar. Läs mer/Referenser: Bäckenbottenutbildning.se
