Jag upplever att jag har bidragit till mångas vilja att få en fysiologisk födsel. Något jag är stolt över, eller jag är snarare stolt över att bidra till att gravida litar på sina kroppar och sin förmåga. Målet är inte nödvändigtvis att få folk att vilja föda fysiologiskt utan snarare att våga välja sin egen väg. Att berika dem med kunskap om hur de ökar chanserna att få det de vill och och veta vad de har rätt till. Vad vi sen önskar och var vi har för förutsättningar skiljer sig självklart åt något enormt. I det här inlägget vill jag förtydliga några saker just om att vilja föda fysiologiskt. Att ta fram det ibland komplexa i det önskemålet. Först och främst, med fysiologisk födsel menar jag en frisk födsel som sker utan interventioner alltså utan någon manipulation utifrån. Det skiljer sig från "naturlig" födsel i min mening eftersom en naturlig födsel förvisso sker utan interventioner men i naturen finns också patofysiologin dvs. sjukdom och skada. Fysiologisk är alltså i min mening friskt och ostört. Det här är så viktigt att poängtera för att förutsättningarna och kraven på en fysiologisk vs. en medicinsk eller patofysiologisk födsel är så vitt skilda. Man måste skilja på de två. Vad jag klassar som en interventioner kan också vara något helt annat än vad en annan klassar som en intervention. De flesta är överens om att t.ex. värkstimulerande dropp eller ryggbedövning är en intervention. Men jag personligen är bredare i min definition och räknar in allting som utifrån försöker styra eller manipulera förloppet av en födsel som en intervention. Ett vanligt exempel är vaginala undersökningar som jag solklart klassar som en intervention som de flesta ser som en naturlig del av en födsel idag. Likaså igångsättningar av olika slag inklusive de "lättare" varianterna som hinnsvepning. Jag säger bara det för att poängtera att det är viktigt att inse nyanserna i samtalet och det språk vi använder. Att många ord inte är tydligt definierade och kan innefatta fler meningar än vi anar och betyda olika saker för olika människor, vilket gör dem mer eller mindre komplexa. I och med det jag nämnt ovan så är det också alldeles för förenklat att påstå att interventioner i sig är negativa. De har sin tid och sin plats men behöver inte göras bara för att. Jag har givetvis full förståelse för dem som önskar föda fysiologisk. Herregud jag själv är en av dem! Jag har velat det och kommer att vilja göra det om jag föder igen. Jag respekterar den viljan till fullo. Precis som jag respekterar viljan att välja att föda med kejsarsnitt eller med tung bedövning. Jag tror _starkt_ på det fria valet och värdet av att främja autonomin i födandet oavsett hur det valet ser ut. Med det sagt känner jag ett ansvar att nyansera frågan om det fysiologiska födandet. Jag har en stark önskan om att vi som samhälle och inom förlossningsvården inte minst kunde bli bättre på att lära oss hur man främjar det fysiologiska födandet. Istället för det jag upplever idag, att kunskapen minskar i en rasande fart för vi förlitar oss allt mer på teknologin. Samtidigt vill jag inte bidra till en syn på det fysiologiska som ett ideal där den som "lyckas" med det på något sätt är bättre än någon annan. För faktum är att det är väldigt mycket utifrån som påverkar om man kan få föda på det sättet eller inte. Jag vill inte heller bidra med att förenkla innebörden av att göra avkall på diverse interventioner. För det leder inte bara till frustration hos vårdpersonal utan också alltför ofta till besvikelse hos den födande. Så med det här inlägget vill jag förtydliga några saker kring önskemålet att få en "så fysiologisk födsel som möjligt"* Det går givetvis att föda fysiologiskt eller med minimalt med interventioner. Ostört. Kroppen har en otrolig förmåga och många fler än vad vi ser idag skulle kunna föda på det sättet om de fick möjlighet. Det är jag helt övertygad om. Det är dock viktigt att inse att vi alla har olika förutsättningar för att det ska ske. Hur våra kroppar mår, hur våra födslar startar, hur många barn vi fött, var vi föder, vilka som är runtomkring oss. Allt detta påverkar. * När interventioner görs för tidigt, eller för lättvindigt pga rädsla eller en generalisering av den födande kroppen då kan det vara skadligt. Men interventioner i sig är inte av ondo. Används de i rätt tid, på rätt person kan de rädda liv. Jag upplever att vågen har tippat över till att göra too much too soon men kan vi hitta till en balans där det används när det behövs, på rätt personer efter samtycke, istället för slentrianmässigt för att lindra en inneboende förlossningsrädsla hos vården eller som ett substitut till att vara närvarande och se den födande, då har vi mycket att vinna. För interventioner i sig är inte dåliga. De är till stor del skälet till att vi har så få sjukdoms- och dödsfall bland gravida och nyfödda i Sverige idag. De behöver bara användas på rätt sätt. * Önskar man "en så fysiologisk födsel som möjligt" bör man fundera på varför. Jag säger inte det för att ifrågasätta någons val. Som sagt vill jag det själv. Men jag tycker att det är viktigt att det är ett välgrundat önskemål, oavsett hur det önskemålet ser ut. Ett som inte baseras på andras val eller andras syn på en. Kort sagt att det inte handlar om att man ska vara duktig eller bättre än någon annan utan att man genuint känner att man kan få ut något positivt av det valet. * Att välja interventioner är inte som att plocka praliner ur en Aladdinask. Att man väljer en intervention men man skippar en annan. Detta möter jag ofta. Att man säger att man vill ha så lite interventioner som möjligt och tänker att det är kvantifierbar, typ att det är okej att ta en eller två interventioner men man vill inte ha fyra. Det är svårt att resonera på det sättet för en intervention leder lätt till en annan och det beror inte alltid på en orimlighet hos personalen eller snäva riktlinjer utan helt enkelt att en intervention ofta kräver en annan intervention. Låt mig ta ett fiktivt exempel. Grace kommer in på sjukhuset med en intention att föda så "naturligt" som möjligt. Hon vill inte ha några onödiga interventioner. Efter att ha kämpat i många långa timmar känner hon att hon inte har mer att ge. Hon vill ha en epidural. Den tar perfekt och det är så skönt med vilan som kommer efter! Nu orkar hon ta sig i mål. Hon poängterar dock att hon fortfarande vill ha så få interventioner som möjligt. Inget värkstimulerande, inget Oxytocin post partum, inga vaginala undersökningar, helst inget CTG, inget forcerat krystande, ingen skalpelektrod. Det hon missar här är att allt som gäller kring evidens om fysiologiska födslar inte gäller nu. EDA innehåller starka läkemedel som bedövar livmoderns arbete och tryck neråt och det är därför nödvändigt många gånger med värkstimulerande dropp efter EDA. Med EDA och framförallt värkstimulerande kan barnet påverkas negativt och en noga övervakning är mer motiverat än vid fysisoligska födslar därav kan CTG vara motiverat. Pga dåligt fungerade CTG så blir risken för behovet att skalpelektrod större. EDA är en effektiv bedövning som kan dämpa känslan så pass att man inte känner av sina krystvärkar, eller åtminstone att de inte sker på det impulsiva sätt som vid en fysiologisk födsel. Ett guidat/forcerad krystning kan därför bli motiverad. Har man fått värkstimulerande under en lång tid kan livmodern vara trött och det kan vara relevant att ta en Oxytocinspruta efter födseln för att undvika blödning. Etc. etc! Nu tog jag EDA som exempel men det jag vill poängtera är att man behöver förstå interventionernas sammanhang. Att med en följer ofta en annan och det kan finnas en tanke med det. Så mitt råd är att sätta sig in i varför man tackar nej till en viss intervention, vad en viss intervention kan leda till, vad den har för för- och nackdelar och förstå att det är skillnad när man talar om vad som är rätt i en fysiologisk födsel vs. vad som är rätt vid en medicinsk. Hoppas det jag försöker säga framgår. Jag försöker absolut inte förminska någons ambitioner eller val. Inte på något sätt. Jag tror på att den födande har svaret inom sig! Jag önskar bara att val görs utifrån välgrundad kunskap och från den egna intuitionen. Inte utifrån vad andra gjort eller tycker. Kram!
