Jag oroade mig för tvåbarnschock. I slutet av graviditeten tänkte jag HUR ska jag orka med ett barn till när jag är såhär trött med ett. Jag förstår att det för många kan bli en stor chock när man går från ett till två barn och chocken kanske kommer för mig med så småningom men än så länge går det över förväntan. Jag vill dela med mig av det för jag upplevde att jag mest hörde hur tufft det skulle bli att få två. Personligen tyckte jag att det var mycket större omställning att gå från noll till ett barn. Det har ju delvis att göra på barnet man får såklart. Den här första bebistiden har varit way mycket lättare än vad det var med min äldsta, mycket för lillebror kräver lite mindre men också för att jag är lugnare och tryggare. Det går också över förväntan för storebror, från dag ett har han accepterat att lillebror är här. Som att han verkligen visste att han skulle komma. Han som är världens mammigaste har med lätthet delat sin mamma med sin bror. Det är så fint. Dessutom är jag såå mycket piggare nu än vad jag var som gravid. Så, så kan det också vara!
