Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Så olika det kan vara

Så olika två barn kan vara. Det är ju inte konstigt egentligen, varför skulle bebisar vara lika varann bara för de är bebisar. Det känns ibland som vi tror att alla bebisar ska följa samma mall, det märks ju när man jämför barn på olika sätt. När man förvånas över storlek, att en ligger högt på viktkurvan och en annan lågt, att en börjar prata tidigt och gå sent och att det är tvärtom för en annan. Klart det är så, ingen människa är ju den andra helt lik vare sig det är ett barn eller en vuxen.

Annons

Ändå så är det svårt att föreställa sig nåt annat än det man är van vid när man väntar sitt andra barn tyckte jag. Min äldsta son har sedan dag ett krävt min maximalt av närhet, som alla barn så behöver han det, men vissa barn kanske behöver det ännu lite mer, en sån var och är han till stor del fortfarande. De första månaderna kunde jag inte lägga ner honom utan att han skrek, inte mer än några minuter. När han skrek skrek han högre än jag hört nåt barn skrika, på kvällarna de första veckorna var han ofta otröstlig vad vi än gjorde. Han ammade ofta, minimum en gång i timmen dygnet runt men ofta mer, han somnade alltid med bröstet i mun och var väldigt lättväckt, försökte jag smyga bort bröstet vaknade han oftast. Han tog aldrig napp eller flaska trots många försök. Pappa dög ofta inte utan det var jag och och mina bröst som gällde. Vagnen försökte vi med i några veckor, även att han skulle sova i babynest i sängen. Som jag skrivit om flera gånger tidigare så var det nåt av det mest befriande jag varit med om när jag förlikade mig med hans behov av närhet och bara gav honom det, skippade vagnen och samsov. Det underlättade så mycket för oss båda.

Annons

Hur som helst, det jag försöker måla upp är att han var och är ett barn som kräver mycket av mig. Det älskar jag honom för, även fast det givetvis är tufft ibland. Han har lärt mig så mycket. Så mycket om mig själv och min kapacitet, om mina brister och mina styrkor. Han har lärt mig vad kärlek och tålamod är och det är jag så tacksam för. Han har gjort mig till en mer ödmjuk person och mamma. Det tar jag med mig nu när jag har fått en son som (hittills) verkar tycka det är rätt skönt att sova själv, som till och med somnat av sig själv några gånger, som tar napp och flaska på första försöket, som är överlag rätt lugn och harmonisk. Det är nåt helt annat, inte bättre eller sämre direkt, lättare absolut, men mest bara nåt annat. Jag är glad för båda erfarenheter och att de kom i den ordning de kom. Det ska bli så spännande att se hur min minsta fortsätter att utvecklas som person.

Annons

4 kommentarer till “Så olika det kan vara”

  1. Amanda skriver: 06 oktober, 2020

    Så spännande att läsa! Väntar mitt andra barn nu och mitt första har verkligen krävt mycket av mig från dag ett, och gör fortfarande ärligt talat (20 mån nu). Hon vill egentligen aldrig vara själv dvs ha mig eller pappa mer än en halv meter bort, förutom när hon sover (tack och lov för den tiden) så all vaken tid är väldigt intensiv. Först nu har jag börjat märka att hon i stunder liksom kan ha kul med sig själv vilket jag såklart tänker försöka uppmuntra på olika sätt, men har förstått och accepterat att detta är hennes grundpersonlighet, som jag älskar men som testar ork och tålamod 🙂

    Med den första ingången i föräldraskapet blir man onekligen inte bara nyfiken utan också lite rädd för hur det ska bli med barn nummer två, kommer hon vara lika intensiv? Och kommer jag orka? Alltså det vet jag ju att jag kommer men… 🙂
    Hursomhelst är det hoppingivande och spännande bara att få höra någon berätta om det man egentligen vet, att barn är individer och olika personer! Och att det ska bli sjukt spännande att få träffa mitt barn och se hur just hon är. Sen kaaanske jag hoppas att detta barn blir lite mer likt sin pappa som är väldigt chill än mig som absolut är den första barnet brås på, men det blir såklart bra hur som 🙂


  2. Arnela skriver: 06 oktober, 2020

    Känner igen mig i både det du och Amanda skriver. Har haft en intensiv tid med mitt hittills enda barn (och har det ff), vet inte hur många ggr jag känt mig helt tom på energi och ork men ändå fanns det lite energitrådar kvar typ (sjukt)… har dessutom inte haft avlastning mer än min man så ibland är jag förvånad att jag ”överlevt”. Vi båda dvs.
    Tex.vagn anväder vi först nu nu ibland (dtrn är 2år om 3v)?
    Därför är det framför allt skönt och höra att barn nr 2 kan vara lite lugnare, lever på hoppet för vill så gärna har fler (vågar dock inte än?). Tänker också att blir det annorlunda så är man iaf lite beredd och har lärt sig massor med knep och taktiker med det första, eller så försöker jag bara intala mig detta?!


  3. Maria skriver: 09 oktober, 2020

    Så intressant! Så var mina två barn också – första var, och är, känslig och närhetsbehövande. Andra föddes liksom cool och var väldigt lätt att ha att göra med som spädbarn. Nu är dom 7 resp 4 är och deras personligheter är väldigt tydliga och hänger med men utvecklas med åldern. Precis som du skriver – inte bättre eller sämre bara annorlunda. Det är två helt olika individer och som förälder kan man inte forma en person men man får stötta och guida så gott man kan. ❤️


  4. Susanna skriver: 12 oktober, 2020

    Har precis hittat hit. Ska bli spännande och kul att följa dig här med! Hittade till din insta för någon månad sen tror jag det var. Sällan man känner att man hittar något som känns så äkta på instagram som jag gjorde med ditt konto. Tycker det är så inspirerande och fantastiskt allt du delar med dig. Apropå det du skrev så tänkte jag bara på hur min mamma som har sex barn har berättat om min lillebror som alltid ville bli buren och aldrig sov när han var bebis. Medan vi andra fem äldre var helt tvärtom. Intressant hur små bebisar har så olika behov!

    kramis!


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/okategoriserade/jag-och-lilla-o-haromdagen/