Häromdagen bad jag om hjälp på min instagram. Det är nämligen så att vi går igenom en jobbig period med vår son. Från en dag till en annan blev han väldigt svår att lägga av nån annan än mig (och mina bröst!). Från att ha haft en stadig och bra kvällsrutin i flera månader som avslutades med att hans pappa la honom till att han över en natt blev helt hysterisk om jag inte var där och ammade honom till söms. Med helt hysterisk menar jag skriker allt vad han kan, slår och sparkar, vill inte bli buren, vill inte ligga själv, slänger sig så man är rädd att han ska skada sig, går inte att få kontakt med i huvud taget vare sig ögonkontakt eller genom ord osv osv. Det är hemskt... Jag hade inte haft nåt emot att amma honom till söms varje kväll om det är vad han behöver nu men jag jobbar ju på sjukhus vilket innebär en del kvällsjobb så jag kan inte alltid va där när han ska lägga sig ???? Jag förstår såklart att det kommer gå över nån gång men när man är i det känner man sig ganska desperat, inte minst den föräldern som inte lyckas trösta. För skriken slutar ofta (efter flera timmar ibland) när jag kommer hem, förutom vid några tillfällen då han varit så uppe i varv att jag inte lyckats lugna honom heller på ett tag. Kan tillägga att på dagarna är han sitt vanliga glada nöjda jag med oss båda. Jag känner mig i alla fall mycket lugnare nu efter all igenkänning jag fått på instagram. Jag har fått hundratals meddelanden från personer som gått igenom liknande ❤️ Många av dem med barn i exakt samma ålder som min son vilket ju tyder på att det är en utvecklingsfas. Det var även skönt att många som varit med om samma inte ammade så jag slipper känna att det är boven (även om magkänslan säger att det inte är det så är det ju lätt att bli osäker). Igenkänningen är det som hjälpt mest men jag har också fått mängder av tips och råd. Det mesta hade vi redan testat men jag tänkte ändå skriva ner de vanligaste råden här nere i hopp om att det kanske hjälper någon annan. Alla har vi olika strategier och värderingar så jag tänker att man får ta med sig de råd man tror på och strunta i resten. Tack igen hörni! Föräldraskapet är inte det lättaste men det blir lite lättare när vi är ärliga och stöttar varandra. Några av era tips • Gör det som behövs dvs om det bara är du som kan natta utan skrik gör det (skulle gärna natta varje kväll som sagt men det funkar inte) • Ha på dig samma tröja varje gång du ammar och lämna den hemma som snuttefilt när du inte är där. • Kontakta sömnexperten Courtney på happysleepingbaby i Årsta hon kan tydligen allt om sömn (blev lovad att hon inte rekommenderar 5-minuters metoden och liknande för det är inget för mig) • Lek intensivt innan läggning för att trötta ut. • Ge det tid, det är en fas som går över. Påminn dig själv att det inte är farligt. • Välling, gröt, ersättning, bröstmjölk på flaska innan läggning. • Hålla hårt och prata lugnt. • Byt miljö tex gå ut på balkongen och kolla på stjärnorna för att bryta barnets beteende • Ändra rutin innan läggdags för att inte trigga igång beteendet, typ låt barnet somna i soffan ett tag istället för sängen till exempel. • Förbered länge inför läggning så det inte kommer så tvärt. • Söv på andra ställen än sängen, i vagn eller sele t.ex. • Två BVC skäterskor skrev att det inte var nattskräck. • Kolla nåt youtube klipp för att barnet ska snap out of it. • Inte sluta amma men få pappan att hitta sitt eget sätt (lättare sagt än gjort just nu). • Det är en utvecklingsfas så påminn dig själv om att ”this too shall pass” • Ändra så lite som möjligt när de går igenom jobbiga faser. Tålamod, kärlek och lugn är det barnet behöver. • Separationsångest, var där och ge trygghet. • Läs på om affektanfall • Stötta partner så hen inte tappar självförtroendet. Påminn om hur tufft det är för den andra föräldern som inte kan trösta. • Kontakta family lab och be om råd Ah det var några av råden jag fick! Vi får prova oss fram och ge det tid.
