Jag hade en konversation med en kvinna häromdagen som skrev till mig för hjälp med att få igång amningen igen efter att ha börjat flaskmata hennes son. Anledningen till att hon börjat med flaska var att barnet skrek varje eftermiddag/kväll och hon tolkade det som att hennes mjölk inte räckte till framåt kvällen. Barnet var dryga tre veckor gammalt. Jag har ju tidigare skrivit om mjölkproduktion här och fenomenet att det är så vanligt att personer som ammar upplever att de har för lite mjölk. Just det här med att nyfödda bebisar ter sig ledsna och missnöjda kvällstid samtidigt som de vill amma tätare är en vanlig anledning till att personer skriver till mig med en oro att deras mjölkproduktion är för låg. Så jag tänkte skriva lite om det här med nyfödda som är missnöjda generellt och framförallt framåt kvällen. *Obs vill poängtera att jag inte lägger någon värdering i om man hellre flaskmatar än ammar. Jag tycker alla ska göra det som funkar för dem, jag tycker bara det är tråkigt om någon som gärna vill amma slutar utan att det kanske behövs* Det är normalt för nyfödda att vara mer ”utmanade” under vissa timmar på dagen Först och främst, det är supervanligt att nyfödda bebisar har en tidpunkt under dagen där de är mer missnöjda och vill amma tätare. Men beteendet kan förekomma oavsett om de helammas, delammas eller får enbart flaska. Ofta sammanfaller denna tidpunkt med den tid på dygnet då de har sin längsta vakenhetsperiod vilket ofta infaller under eftermiddagen/kvällen. På engelska kallas det ibland för "the witching hour" och kommer inte sällan i kombination med vad de kallar "cluster feeding" dvs att man ammar/matar väldigt tätt. Beteendet brukar oftast framträda vid cirka 3 veckors ålder, peaka vid 6 veckor och försvinna kring 3-4 månader. Men alla barn är olika och det finns som alltid stora variationer. Man kan känna sig lugn med att det är ett normalt beteende om det uppkommer vid ungefär samma tidpunkt varje dag och med ungefär samma intensitet, samt att barnet i övrigt mår bra. Be om hjälp om du tror nåt är fel Om man tror att ens barns beteende inte är normalt så är det aldrig en dålig idé att söka hjälp på BVC. Nyfödda kan visa kolik-liknande beteende som inte är det här typiska jag beskriver om tex mjölkproduktionen är för hög eller för låg, om de är känsliga för nån viss mat. Det vanligaste är att barn reagerar på mjölkprotein, det är också det det finns mest evidens för att det kan påverka med magont, gaser etc. Tror man att barnet reagerar på mjölkprotein så kan man i samråd med BVC prova att utesluta det i en vecka för att sedan börja igen och efter det utvärdera om det är nån skillnad. Generellt så kan man i övrigt äta som vanligt när man ammar. Det är ovanligt att bebisar reagerar på annan mat, men inget är omöjligt så ser man en koppling med magont eller annan reaktion och en viss mat man ätit så kan man ju testa att utesluta det i en vecka och därefter utvärdera. Andra orsaker till missnöje hos barnet som man kan vilja utesluta är svamp, smärta, behov att tömma tarmen/blåsan, klåda, ”nipple confusion” exempelvis. Bebisen vill amma oftare och är samtidigt missnöjd Det dagliga missnöjet brukar också innebära att bebisen vill amma oftare. Ofta men inte alltid så följs den här perioden av tät amning av att bebisen sover en lite längre period. Så om en bebis till exempel ammar väldigt frekvent mellan 16 och 21 så kanske den sover en längre stund efter det. Den här perioden av missnöje kommer alltså ofta samtidigt som att bebisen vill amma hela tiden, varför många kopplar missnöjet till att nåt är fel med amningen. En klassiker är att barnet vill amma ofta men efter en stunds amning släpper den taget, gråter, gnäller, vill amma igen, gråter, gnäller släpper taget, spjärnar emot osv osv. Det här kan vara otroligt frustrerande och stressande. Jag har upplevt det personligen med båda mina barn. Allra svårast var det med första barnet då jag inte hade lika många strategier och inte heller var helt förberedd på att det kunde ske. När ens bebis beter sig såhär är det lätt för den som ammar att tänka att de har gjort nåt fel. Tankarna kan lätt gå till ”jag har för lite mjölk”, ”jag har ätit nåt som mitt barn reagerar på” eller ”jag kan inte trösta mitt barn, jag är en otillräcklig förälder". Det kan verkligen tära på ens självförtroende särskilt om man har en omgivning som inte är helt stöttande och förstående. Det är ju inte helt ovanligt med kommentarer som ”oj ska du amma igen” från en kanske mer eller mindre välmenande svärmor eller liknande, vilket inte direkt boostar ens självförtroende. Jag vill understryka att det här beteendet i de allra flesta fall är normalt och övergående. Om barnet är nöjt resten av dagen och inte verkar smärtpåverkad så kan du va lugn. Det du kan göra är att försöka olika sätt att trösta barnet på, omringa dig med ett gott stöd och påminna dig om att allting är nytt för barnet som endast känner till det tysta, mjuka, varma, omslutande livet innanför livmodern. Det är inte en lätt anpassning de gör så lite förtvivlan och förvirring är kanske inte så konstigt. Du gör så gott du kan för att vara barnets trygga hamn. Det har oftast alltså inget med mjölkproduktionen överlag att göra även om mjölken ofta kan rinna till saktare kvällstid vilket kan leda till frustration hos barnet. Om du ändå vill ta till flaskan så kör på, det är inte fel men det är bra att känna till konsekvenserna och hur mjölkproduktionen fungerar. Att ge ersättning leder till att barnet ammar mindre vilket skickar signaler till kroppen att mindre mjölkproduktion behövs. Vilket kan göra det svårare om man önskar fortsätta helamma så småningom, men kan vara ett bra alternativ om man önskar delamma. Varför är min nyfödda gnälligt/missnöjt då? Varför det här beteendet uppstår vet man inte säkert. Man kan spekulera kring om det har med ett överbelastat stimuli att göra, outvecklade tarmar som leder till magknip eller kanske övertrötthet. Eller så är det alla dessa faktorer i kombination. Jag ser det själv som en naturlig del i den fjärde trimestern då barnet håller på att anpassa sig till livet utanför livmodern och kan ha mer eller mindre tufft med den anpassningen. Vissa menar på att missnöjet som ofta uppträder på kvällen har att göra med att mjölkproduktionen, till följd av hormonell påverkan, är mindre under kvällen. Men det finns forskning som talar emot det eftersom mjölkproduktionen inte är låg på kvällen även om den är lägre. Mjölken på kvällen har dessutom en högre fettkoncentration så kalorierna barnet får i sig bör inte skilja sig nämnvärt från dagtid. Men mjölken kan rinna till långsammare kvällstid vilket kan vara en orsak till frustration hos bebisen särskilt om denne redan är irriterad. En annan möjlig faktor är nyfödda barns outvecklade nevssystem. Den tanken stöds av att beteendet ofta försvinner vid 3-4 månaders ålder. Det som talar emot det är att det verkar finnas folkslag (i bl.a. Västafrika och i Mali) där det här beteendet samt kolik inte förekommer, där barnen blir burna större delen av dagen och ammar flera gånger i timmen. Så det är inte solklart varför nyfödda beter sig såhär men det verkar som att de har ett särskilt stort behov av närhet, trygghet och mat i små mängder och täta intervaller kvällstid. Här är lite tips på vad en kan testa för att trösta en liten bebis. Referenser/Läs mer https://kellymom.com/parenting/parenting-faq/fussy-evening/ https://www.breastfeeding.asn.au/bfinfo/fussy-periods-and-wonder-weeks https://www.breastfeeding.asn.au/bf-info/common-concerns–baby/fussy
