Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Läsarfråga om att amma till sömns

Hej! 😊 Hoppas att allt är bra 🌟

Jag undrar om du har skrivit om/skulle kunna tänka dig att skriva lite tips om vad man kan göra om man har ett barn som bara har ammat till sömns där det är dags för mamman att börja jobba igen?

Min dotter (11 mån) har bara somnat med amning både på dag och kvällen/natten men jag ska börja jobba igen i januari och nu är vi lite oroliga här hemma över hur min man ska kunna få henne att somna på dagarna när han går på sin föräldraledighet. Hon tar inte napp och har ingen snuttefilt eller liknande.

Har du några bra tips som inte leder till massa gråt? 🙏

Annons

 

Hej! Tack så mycket för frågan. Vill börja med att säga att jag inte alls är någon expert på barn generellt. Som barnmorska så ligger vår expertis vad gäller barn främst i det alldeles nyfödda barnet samt kring amning av barn i alla åldrar. Men jag kan dela med mig av min erfarenhet av detta som mamma och hur vi tänkt och gjort. Jag har nämligen varit med om precis samma sak.

Min äldsta tog aldrig napp, flaska eller snutte. Det var bröstet som gällde. Jag ammade som tröst och ammade till sömns. Helt okej för mig men jag oroade mig hur det skulle gå när jag skulle tillbaka till jobbet efter ett år i och med att det innebar en del kvällsjobb. På dagarna funkade det bra att somna ute på promenad. Min strategi var att förbereda honom på att sluta ammas till sömns lite innan jag återgick till jobbet. Jag bestämde att vi kunde amma en sista gång i soffan innan läggning men väl i sängen blev det ingen amning. Vi körde läggning precis som vanligt med läsning och mys men avslutade inte med amning. Det funkade förvånandsvärt bra, jag erbjöd att han fick hålla tutten istället och det gick han med på. Men det säger ju inte att det är nåt som funkar på alla barn. Det hade kanske gått lika bra att säga att vi ammar när jag lägger men inte när pappa lägger. Viktigast är nog att våga testa och utgå från sitt barn.

Vi har också haft perioder där han absolut inte vill läggas av sin pappa och det har varit hysteriskt skrik tills jag kommit hem om han försökt lägga honom hemma. Det var ärligt talat en skitjobbig period som i stunden kändes väldigt lång och plågsam men nu är det bara ett minne om en kort period i våra liv. Min kille valde att under den perioden natta honom ute i vagn eller sjal vilket ofta funkade bra.

Annons

Sen har vi gått fram och tillbaka i att amma till sömns, numera gör jag det återigen och det är typ den enda amningen vi har kvar. Vi får se när jag slutar men nu är jag mer självsäker i att en förändring är möjlig även om övergången kan vara lite jobbig som med all förändring.

Nåt jag vill säga är att barn är generellt anpassningsbara. När du inte är där så är inte amning ett alternativ så pappan kommer hitta sitt sätt som funkar för dem, det är jag övertygad om. Även om de första dagarna eventuellt blir tuffa. Man får försöka trösta sig med att man ger den trygghet man kan genom att finnas nära och stötta när det är tufft.

Det är samma sen när de börjar på förskolan, många föräldrar inklusive mig själv undrar hur det ska gå till att ens barn ska somna på kommando i ett rum fullt av andra barn. Men för de allra allra flesta så funkar det galant för barn är anpassningsbara.

Lycka till!

Annons

 

Annons

5 kommentarer till “Läsarfråga om att amma till sömns”

  1. M skriver: 31 oktober, 2020

    Stort tack för att du tog dig tid att svara! ❤️


  2. Maria skriver: 01 november, 2020

    Så fint och mjukt du skriver! Håller absolut med om att barnen är anpassningsbara och att det allra mesta löser sig om föräldrarna bara lyssnar och är respektfulla mot känslor som kan uppstå ❤️


  3. Linnea skriver: 02 november, 2020

    Hade samma oro över att sova på förskolan då min son nattades hemma genom amning eller att man bar honom eller vagnade till sömns. Första dagarna på förskolan sov han inte, och jag tänkte jaa jag visste det, det här kommer bli så svårt. Sedan tog personalen in en vagn som han fick sova i (på eget bevåg, de var så fina och förstående!) och rullas till sömns och det gick bättre. Sedan efter en vecka eller nåt så sms:ade de en bild på min son som sov på madrass med de andra barnen.
    Så det gick ju jättebra till slut. Och även om den där första veckan var tuff och jag tänkte att det aaaaldrig skulle gå så var det ju i efterhand en väldigt kort tid av våra liv!


  4. Sofie skriver: 02 november, 2020

    Kan inte du visa mer i detalj om hur ni samsover? Jag vill veta typ hur ni gör med täcke, ligger det vid fötterna eller inget täcke alls? Vad har du/O på er (eg sovpåse och amningspyjamas) Sover du/ni i någon särskild ställning? Har ni babynest? Vill gärna testa samsovning då mitt barn (1 månad) är mer och mer ovilligt att ligga i sin bedside crib men orolig att skada henne på något sätt.


  5. Linda skriver: 03 november, 2020

    Det var exakt samma för mej när jag skulle börja jobba. Dottern var då 1år och 3 månader. Men det gick alldeles utmärkt. Helt av sig själv. Pappa sövde antingen i vagn på promenad eller så låg han bredvid henne i vår stora säng. När jag nattade eller sövde för dagsömn när jag var hemma sövde jag med bröstet. När hon började föris vid 1 år och 11 månader gick det också bra att sova där. Hemma ammade jag till sömn. Pappa låg bredvid i sängen. Allt löste sig helt av sig själv. Ska dock sägas att fram till strax över 1 år var allt utom att somna med bröstet uteslutet för henne. Jag önskar att jag hade kunnat känna lugn då men det gjorde jag inte. Nåt att ta med till ett ev andra barn. Tack för dina fina blogg.


Dela på:
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/barn/elsa-sam/