Inlägg uppdaterat 27 september 2021. Idag delade jag den här fina bilden från @bb_huddinge’s konto. Den föreställer en skylt som en födande satt upp på dörren till sitt rum på förlossningen. Efter delningen fick jag många frågor om ett av önskemålen, nämligen det om att inte vilja ge barnet k-vitamin. Jag vet inte varför just personen i fråga ville avstå från k-vitamin, det kan finnas olika skäl till det. Men det ska i teorin vara upp till vårdnadshavaren om man vill ge barnet k-vitamin eller inte. I praktiken sker det rutinmässigt utan att alltid inhämta samtycke från föräldrarna. K-vitamin sprutan ges i regel direkt efter födseln och just då kan det vara svårt att ta in information och fatta beslut. En idé hade varit att man fick igenom vanliga rutiner redan under besöken med barnmorskan under graviditeten så den gravida/föräldrarna lättare skulle kunna ge ett informerat samtycke. Lite om k-vitamin sprutan: K-vitamin ges rutinmässigt som en spruta i låret direkt efter födsel på alla nyfödda barn i Sverige. K-vitamin behövs för att blodet ska kunna koagulera vid ev blödning och nyfödda har ett underskott av k-vitamin. Vid 6 månaders ålder börjar de flesta barn bygga upp tillräckligt med k-vitamin själva via den naturliga tarmfloran och genom mat de får i sig. K-vitamin sprutan, som ges i lårets muskel, är inte ett vaccin men har liknande syfte; att skydda barnet från ovanlig med allvarlig sjukdom. Specifikt att förebygga blödning hos barnet som kallas k-vitaminblödning eller vitamin K deficiency bleeding' (VKDB) på engelska. VKDB är ett ovanligt tillstånd som kan orsaka allvarliga skador och vara potentiellt livshotande. Vid VKDB blöder barnet ohejdat någonstans på eller i kroppen pga blodets oförmåga att koagulera tillräckligt snabbt och på så sätt stoppa blödningen. Oftast sker blödningen i tarmar eller i hjärnan. VKDB klassificeras på olika sätt beroende på hur gammalt barnet är när de drabbas; tidig (0-24 timmar efter födsel), klassisk (1-7 dagar efter födsel) eller sen (2-12 veckor efter födsel är typiskt men kan ske upptill 6 månaders ålder). Tidig och klassisk VKDB är vanligast men risken är betydligt högre hos barn till mammor som behövt äta vissa mediciner (antiepileptika och vissa antikoagulantia bland annat) under graviditeten. Hur vanligt det är bland barn som inte fått profylax varierar beroende på populationen som studeras, det är mycket vanligare i låg- och medelinkomstländer. I höginkomsländer är det omkring 10 barn på 100 000 födda som drabbas av sen VKDB. K-vitamin profylax kan även skydda mot blödningar hos barnet orsakat av tex trauma under födseln. Risken för k-vitaminblödning är mycket liten men k-vitamin som profylax räddar några barn per år från ett potentiellt livshotande tillstånd. Kanske att det finns ett skäl till att vi inte föds med k-vitamin eller så är det en evolutionär miss. Bröstmjölk innehåller en lägre halt k-vitamin än bröstmjölksersättning gjord på komjölk där k-vitamin är tillsatt. Det finns inga påvisade allvarliga biverkningar av k-vitamin injektionen. Vissa får en lokal irritation vid insticksstället men det är ovanligt. Risk för blödning är bland annat större bland barn till personer som tagit antiepileptika under graviditeten och barn med leversjukdom, celiaki eller cystisk fibros. Man kan ge k-vitamin som spruta eller som oral lösning. Spruta är standard på svenska kliniker. Oral lösning måste ges vid tre separata tillfällen inom en viss tidperiod. Värt att notera att den är bitter i smaken och det finns inte studerat om det har någon påverkan på barnet. Inte alla kliniker har tillgång till oral k-vitamin så om man inte kan eller vill ge injektionen utan hellre önskar oral lösning bör man informera ens barnmorska om det i förväg. Man kan ge k-vitamin upp till 6 timmar efter födsel. Har man önskemål om att barnet inte ska få den direkt efter födsel bör man specificera det i sitt förlossningsbrev. Så! Jag tycker det är rimligt med detta rutinmässiga profylax i och med att det kan rädda några barn per år och att det dessutom inte finns några kända allvarliga biverkningar. Men jag tycker man kan bli bättre på att låta föräldrarna fatta ett informerat beslut själva. I många fall ges det som sagt utan föräldrarnas samtycke och det är inte i enlighet med Patientlagen. Ett förslag är som sagt att man hade man kunnat få information om vanliga rutiner på sjukhus redan under graviditeten på barnmorskemottagningen så man har en möjlighet att göra ett informerat val i lugn och ro. Tills dess rekommenderar jag Märta Cullhed bakom den fina bloggen Föda med stöd som skrivit en guide till rutiner i förlossningsvården hos Birth Rights Sweden. Jag har tidigare varit öppen med att jag inte givit k-vitamin efter födseln till mitt andra barn. I efterhand tänker jag att det kanske var dumt för jag vill inte påverka någons beslut med mitt beslut. Jag vill poängtera att det var ett högst personligt val jag gjorde utifrån mina specifika förutsättningar, jag avråder inte från att tacka ja till k-vitamin. [caption id="attachment_12153" align="alignnone" width="1200"] Bild på när k-vitamin ges från The Inquirer 29 mars 2018[/caption] Referenser Center for disease control and prevention (CDC): What is Vitamin K deficiancy bleeding Shunsuke A. & Shirahata A. Vitamin K deficiancy bleeding in infancy. 2020. doi: 10.3390/nu12030780 Zipursky A. Prevention of vitamin K deficiency bleeding in newborns. Br J Haematol 1999;104:430–7. Sutor AH, Kries R, Cornelissen EAM, McNinch AW, Andrew M. Vitamin K deficiency bleeding (VKDB) in infancy. Thromb Haemost 1999;81:456–61. American Academy of Pediatrics, Vitamin K Ad Hoc Task Force. Controversies concerning vitamin K and the newborn. Pediatrics 1993;91:1001–3. McNinch AW, Tripp JH. Haemorrhagic disease of the newborn in the British Isles: two year prospective study. BMJ 1991;303:1105–9. Vitamin K prophylaxis for prevention of vitamin K deficiancy bleeding: a systematic review M J Sankar et al. J Perinatol. 2016 May.
