Plötsligt fick jag för mig att vi skulle testa om L kunde sova i egen säng i hans rum. Fram tills nu har vi samsovit i vårt rum och jag har egentligen inte haft en plan att sluta med det för jag tycker det är väldigt mysigt och praktisk för det mesta. Men så kände jag häromdagen en stark längtan att få sova med bara min kille igen. Att passa på att göra det ett tag nu innan lillebror kommer. Jag och min kille har sovit bredvid varandra en handfull gånger de senaste 23 månaderna, för antingen orkar han inte sova med oss eftersom L är en liten helikopter i sängen eller så sover L emellan oss när vi sover alla tre. Jag har nästan glömt hur det var innan barn, att somna varje kväll hållen av min kille, jag saknar det. Nu när L har börjat sova mer eller mindre genom natten tänkte jag att det kunde vara värt att testa. Så i helgen sov jag med honom i hans rum för att vänja honom vid den nya sovplatsen. Inatt fick han testa att sova där själv. Han sov inte hela natten men jag tyckte ändå det gick bra för att vara första gången. Han somnade 19.30, vaknade en kort stund vid 23 och sov sen till 03 själv då han ropade på mig och jag gick in och la mig med honom tills han vaknade för dagen, vilket tyvärr är vid 05-05.30 varje dag..... En som däremot absolut inte kunde sova var JAG. Jag sov inte mer än 1-2 timmar innan jag gick och la mig med honom vid 03. Det var så otroligt ovant att inte ha honom nära och jag lyssnade som en hök efter hans röst. Jag ville verkligen inte att han skulle vakna och bli rädd eller känna sig övergiven. Min kille han sov gott i alla fall lol. Men jag hoppas jag ska kunna slappna av mer under natten som kommer, nu när jag vet att han ändå klarar det ganska bra. Vi får se! Jag känner absolut inte att det här är en kamp jag kommer ta, så viktigt är det inte för mig. Men går det smidigt så toppen! Tänker också att det kan vara skönt att göra en sån här förändring innan lillebror kommer så det inte blir för mycket på en gång för L, eller mig. Wish us luck!
