Min son började förskolan i slutet av augnsrostade. Det har varit en tuff start för oss alla med många tårar från både mig och honom. Jag skrev ett inlägg om det på instagram när jag hade som mest ångest över det hela. [caption id="attachment_8678" align="alignnone" width="749"] Instagram 5 september[/caption] Som ni ser fick jag massvis med råd och uppmuntrande ord i mina kommentarer. Om ni har liknande problem nån gång så gå in och kolla där, för mig hjälpte det att läsa om andra som varit med om samma sak. Det var fem andra barn som blev inskolade samtidigt som min son på hans avdelning. För de allra flesta verkade det gå hur bra som helst, det var min son och ett annat barn som hade det lite tufft. Jag tyckte verkligen pedagogerna tog hänsyn till det och anpassade sig efter min sons behov, istället för att han skulle vara där kl 9-15 som är den förskolans policy när man skolas in så bestämde vi att vi skulle ta det långsamt och försöka utöka tiden han var där lite dag för dag men om han var alltför ledsen så blev han hämtad tidigt. Personalen skickade även uppdateringar med bilder och filmer om hur det gick för honom, det var så uppskattat. Vi kände oss lite nedslagna när vi dag efter dag fick hämta tidigt för att han var så ledsen. Men nu känns det som det vänder (peppar peppar!) han har haft två dagar i rad som har gått jättebra enligt pedagogerna! Och jag blir såå lycklig. Jag vill ju bara att han ska må bra och vara glad. Vill uppdatera mest för att ge pepp till de som är i eller kommer att befinna sig i den här situationen nån gång; jag instämmer i kören som säger att det kommer bli bättre. En grej jag verkligen tog till mig från alla råd jag gick var att inte följa någon mall av vad man ”ska” göra utan lita på min magkänsla och gå efter det jag vet om mitt barn. För mig handlade det om att inte påskynda när jag sa hej då till min son, att låta det ta lite tid, det kändes bättre för oss båda. Okej rörigt inlägg kanske men jag är så glad! Nu ska jag träffa min son ????
