Min semester är över och jag har haft mina första pass tillbaka på jobbet den här veckan. Den här månaden ska jag jobba mycket, från och med imorgon jobbar jag sex dagar i rad, sen en ledig dag, sen på’ett igen. Vilken tur att jag tycker mitt jobb är så kul. För det ÄR kul och jag rekommenderar alla som drömmer om att bli barnmorska att satsa på att bli det. Det är ett så spännande, givande och varierande yrke och det finns alltid ett behov av barnmorskor var du än är i världen. Med det sagt så är arbetsförhållandena inte alltid optimala. På gott och ont är det väldigt sällan som jag klagar på något på min arbetsplats, jag har en hög stresströskel, tycker om när jag har mycket att göra och hjälper gärna mina kollegor. Jag har även ett drag av att vilja vara folk till lags så det sitter långt inne att jag skulle klaga till chefen om att nåt inte är bra på jobbet. Plus att jag faktiskt tycker att mitt jobb är väldigt bra och kan ofta inte känna igen mig i de klagomål jag hör från kollegor. Men när det gäller sommarsituationen så måste jag klaga. Det finns lite olika problem med hur situationen ser ut den här sommaren men att bemanningen är på tok för låg så vi går många barnmorskor kort, det är det största problemet. På min avdelning t.ex. brukar vi vara 4 barnmorskor på dagen och 3 på kvällen. I sommar är vi 2 barnmorskor per pass. Vi fixar det för vi hjälps åt och vi ställer upp men det lämnar oss i en skör situation om något akut händer och det gör att vi har mindre tid för de patienter vi har. Tanken är att man ska avstå från att göra vissa arbetsuppgifter under sommaren för att vi helt enkelt inte hinner. Men för min del lär det bli att jag istället skippar att äta lunch för att hinna göra en gynundersökning på alla som vill det innan de åker hem, så att jag hinner sätta mig ner och ta tid att lyssna på de nya mammorna berätta om sin förlossning och så jag hinner låta en nyfödd bebis ta sin tid att förstå hur den ska amma och på så sätt bädda för en bra amningsstart. Det är ju det jag älskar med mitt jobb. Ska jag börja dra in på det som tar tid så kan jag ju lika gärna skita i det tänker jag. Men min kropp och min hjärna ska ju orka också. Jag orkar den här sommaren, det gör jag nog. Men situationen är inte hållbar. Barnmorskor kommer fortsätta att lämna landstinget och ta sig till arbetsplatser där de känner sig uppskattade och hörda om inte någon förändring sker. Jag önskar så att man hade kunnat värna om den personal man redan har, särskilt alla erfarna som är helt ovärderliga för vårdlaget men som jag vet ofta känner sig ouppskattade. Istället så känns det som att det jämt är massa kortsiktiga lösningar som handlar om att släcka bränder. Till alla som ska föda i sommar; det är inte meningen att stressa er. Det här är inte ert problem om ni ska veta att vi alla gör vårt yttersta för att det inte ska märkas för er att läget är pressat. Barnmorskor är bra på att trolla med knäna och lösa situationer. Bara det att det tär på en i längden. Som sagt, det är tur att det är så himla kul i alla fall.
