Om någon som följer mig kan ha missat det :) Efter nästan 10 år tillsammans blev min pojkvän officiellt min man. Vi hade inte tänkt gifta oss och jag hade förlikat mig med att aldrig kalla mig fru och var okej med det. Men man ska aldrig säga aldrig, livet förändras och förhoppningsvis förändras man med det. Så pga. anledningar bestämde vi oss för att göra slag i saken och göra den här äktenskapsgrejen ändå. Det var i våras vi bestämde oss och mina förväntningar var inte högre än att han skulle bli min man. Jag hade inget drömbröllop i åtanke. Men så blev det allt jag inte ens visste att jag drömt om och lite till. Jag vet att jag har några bröllopsnördar här så jag ska break it down och ge er lite detaljer kring planeringen och upplägg för dagen. Det var ju alltså en överraskning för alla våra gäster att vi hade gift oss så det var lite speciellt. Men vi börjar från början. Eller nästan från början, när beslutet om ett giftermål hade tagits. Båda visste att vi inte ville ha något massivt bröllop. Vi ville inte heller känna en press att följa traditioner eller andras önskemål om hur vår dag skulle vara. Först övervägde vi att bara viga oss i Stadshuset och vara nöjda med det, men så kom vi på att vi ändå älskar en go fest. Så vi funderade hur vi kunde få till en liten bröllopsfest utan förväntningar eller en känsla av press att det skulle vara på ett visst sätt. Jag kom på den briljanta, om jag får säga det själv, idéen att gifta oss i smyg och inte berätta för gästerna att det var en bröllopsfest de var bjudna på, utan låta det bli en överraskning. Så vi bokade en tid för vigsel i Stadshuset och bjöd in våra vänner på vad vi kallade en sommarfest - för att fira livet och framgångarna. Jag hade ju nyss fyllt år, Amat hade sommarpratat och vi båda hade släppt böcker nyligen så det fanns en hel del att fira. De enda som visste om att vi skulle gifta oss innan det skedde var våra föräldrar och två av mina vänner. Den ena, Noshin, för att hon var den första jag träffade när vi bestämt oss och jag inte klarade av att hålla på hemligheten i en sekund. Den andra, Vicky, för jag ville ha hennes hjälp med förberedelse. Jag är så himla glad att jag tog det beslutet för hon har hjälpt mig så mycket med förberedelser inför och agerade livets projektledare under festen. Det var Vicky som föreslog att vi skulle ha festen på hennes svärfars restaurang Rådhusbaren som råkar ligga ett stenkast från Stadshuset. Perfekt ju!! Vi som tänkt oss Rosendals Trädgård från början. En liten kvarterskrog ägd av personer vi har en relation till kändes mycket bättre. Det var bara dryga 30 gäster bjudna så Rosendal hade känts alldeles för stort. Vi valde att ha festen för enbart våra vänner (och mina systrar som är mina bästa vänner) för att just hålla det litet. Både jag och Amat har stora familjer och det skulle direkt bli ett megabröllop om de alla skulle vara där. Det var en avvägning som hade sina för- och nackdelar men som vi landade i var rätt för oss. Kanske att vi gör något framöver för att fira bara med våra familjerna. Vårt fokus låg på att vi skulle gifta oss, fira vår kärlek och göra det på vårt sätt. Det var helt ärligt väldigt ouppstyrt det hela och väldigt många beslut togs i sista minuten. Det jag la mest tid och förberedelse på var min look haha! Det här är ju mitt första och kanske enda tillfälle jag får ha brudklänning så jag ville ta vara på det. Jag hörde av mig till stylisten Sara Biderman och hon skickade direkt de här bilderna med förslag på två klänningar jag kunde ha. De kändes båda HELT perfekta för mig. Jag kunde inte välja vilken av dem jag skulle ha så vi körde på ombyte, en klänning under vigseln och en på festen. Sara fixade även Amats kostym från Oscar Jacobson efter att jag skickat dessa inspirationsbilder från Pinterest. Sara har verkligen varit så så så hjälpsam i hela den här processen och jag kan inte tacka henne nog. När jag frågade om hennes hjälp förstod jag inte hur mycket tid det skulle innebära för henne. Sara om du läser det här, TACK! I owe you. Klänningen jag hade under vigseln är Alex Perry, den andra vet jag inte men uppdaterar inlägget när jag tagit reda på det. Mina skor är från Sania Dmina. Bådas smycket från LWL Jewlery. Alla plagg och smycket utom våra vigselringar var lånade av Sara alltså. Sen var det två andra kvinnor som hjälpte till att få mig att känna mig snyggare än någonsin. Deshimona från My Sisters Hair som fixade mitt hår och Milena som stod för sminket. Inspirationen för håret fick jag via Pintrest. Här är referensbilderna jag skickade till Deshimona. Jag ville ha långt hår, edges laid, mittbena och pärlor i håret. När jag skickade dem till Deshimona sa hon bara, vi löser det. Jag var hos henne ett par veckor innan och gjorde en provuppsättning och ungefär då började allt kännas verkligt.Gällande smink så var mina direktiv att jag inte ville ha en för tung bas, jag ville ha färg och jag ville att det skulle kännas som jag. Milena fick till det till 100%. Jag var hon henne kvällen innan vigseln och gjorde en provsminkning. Vi testade olika produkter så ena halvan hade en bas och en färg på ögonskugga och andra halvan en annan. Jag hade bråttom därifrån så jag hann inte tvätta bort det innan jag hoppade på bussen hem. De andra resenärerna måste trott jag var galen! Några dagar innan vigseln frågade Sara mig vart jag planerat att byta om. Det hade jag såklart inte tänkt på. Eller jag hade väl tänkt att jag kunde göra det på toan på Stadshuset haha. Men när hon ställde frågan kom jag på att det kanske inte var världens bästa plan. Vi skulle vigas kl. 12.15 och gästerna var inbjudna till fest kl. 14.00.Så jag kontaktade Clarion Hotel Amaranten som ligger nära Stadshuset och de kunde till min stora glädje ordna så jag fick hyra deras svit över dagen från kl. 08 till 15. Jag kunde därför åka dit på morgonen, möta Deshimona och Milena och fixa smink och hår i lugn och ro. Väl på plats blev vi så väl omhändertagna, de bjöd på bubbel och frukost i det fina rummet med utsikt över Stockholm. Jag är så glad att jag valde att göra mig i ordning där och inte hemma i kaoset. Det blev en sån harmonisk start på min dag. Strax efter kl. 10 när hår och smink var klart så anslöt Amat med barnen och rummet blev fullt av liv. Strax innan dess hade vår fotograf för dagen Sara anslutit. Kan inte rekommendera henne nog, älskar verkligen bilderna hon skapat. Alla bilder är ljuvliga men jag förstår inte hur hon fick till en så fin familjebild på oss alla fyra utanför Stadshuset på cirka 3 sekunder. Jag visar inte den här för barnen syns så tydligt men ni får ta mitt ord för det. Är djupt imponerad. Min och Amat's blombukett skapad av Liza Langen anlände också ungefär samtidigt. Det var även hon som ordnat med blommor på restaurangen. Det blev en väldigt fin touch. Det var Vicky som rekommenderade Liza för mig! Anställ henne som wedding planner nu! Vi hade en taxi bokad till kl. 11.30. Klockan 11.20 var jag fortfarande inte påklädd och höll frenetiskt på att försöka steama våra kläder. Jag fick aldrig till tekniken och fick förlika mig med att det var lite skrynkligt och det inte var hela världen. Jag, L och Sara hoppade i en taxi och Amat och Lilla O tog vagnen till Stadshuset med tio minuters gångavstånd från hotellet. Stadshuset var fullt av vitklädda blivande fruar som precis skulle eller precis hade gift sig. Fem minuter hade vi alla på oss i vigselrummet. Ett rullande band av blivande makar. Trots det så fick vigselförättaren oss att känna oss som vi var de enda han var där för den dagen. Som om han känt oss länge och längtat efter den här dagen. En otrolig aura hade han. Han osade verkligen kärlek. Rätt man på rätt plats. Jag önskar att jag mindes hans namn. Jag som hade sagt till Milena att jag nog inte kommer börja gråta fällde mina första tårar i det rummet. Och det var knappast dagens sista. Barnen gjorde kaos i Stadshusets trappor och det ringade in vårat liv just nu på ett väldigt fint sätt tycker jag. Kärleksfullt kaos. Vi vinkade hej då till barnen och kunde pusta ut och bara vara vi en stund. Efter några bilder hade tagits i Stadshusets vackra omgivning så promenerade vi tillbaka till Hotel Amaraten. Vi hade en timme på oss att byta om, steama kläder, ta ett glas bubbel och bara landa lite. Sara gick i förväg till festen för att fota gästerna. Risken fanns att de skulle ana att något lurt var på gång när en fotograf var på plats men jag tänkte att det inte gjorde något om de började undra, plus att det inte hade varit helt omöjligt att jag hade en fotograf på en helt vanlig fest hehe.När det bara var vi två på rummet så fick jag ett brev av Amat som fick mig att fälla tårar igen. Brevet var skrivet i en bok som vi sen tog med oss till festen och använde som gästbok. Nu var det dags att åka till festen! Nästan alla gäster hade anlänt och vi hade bokat min drömbil från Odenplans specialbilsuthyrning för att åka de få metrarna från Hotel Amaranten till Rådhusbaren. Man vill ju glida in med stil va! Hela veckan hade det stått att det skulle bli regn men just då strålade solen och vi kunde ha taket nere så som jag visualiserat det. Tanken om att åka fram i bil var min idé men det var Vicky som hjälpte mig hitta just dem och de har varit så gulliga verkligen, kan rekommendera om ni vill hyra en vintage bil någon gång. Ballongerna på bilen har gullisarna på Big Little Occasions ordnat. De har fixat ballonger till andra fester jag haft också. Ett till tips! De är är litet företag bestående av två tjejer som gör ballongdekorationer för fester, dop, bröllop och liknande. Så fina, supporta gärna dem om ni behöver ballonger någon gång. Så rullade vi iväg och det sprudlade något otroligt i min kropp. Jag hade fått sms från Noshin att mina vänner börjat spekulera kring vad som sker, vissa hade börjat gissa på att det var bröllop som skett, andra sa att det inte kan vara så. Att jag aldrig skulle kunna hålla det hemligt. Energin var hög fick jag veta och med det steg min energinivå också. Tidigare på morgonen hade jag sagt "tänk om ingen bryr sig, vilket antiklimax". Men så kom jag på att jag vet i alla fall en som kommer bry sig jävligt mycket och det är min syster Elizabeth. Det var henne jag tittade efter när vi åkte ner längst gatan. Amat, som inte älskar att stå i centrum, var nervös och jag var full av adrenalin på det bästa av sätt. Redan 200 meter från restaurangen hörde jag mina vänner och systrar ropa. När vi närmade oss så såg jag Elizabeth stå längst fram och gråta av lycka. Jag har nog aldrig varit så exalterad som i den stunden. Vilken grej! Vilken respons! Jag hade aldrig kunnat ana att de skulle bli så glada. Det var lycka, glädjetjut och hundra procent kärlek i luften. Jag får gåshud av tanken. Där sattes tonen för resten av dagen. Älskar att jag och syrrorna alla hade mittbena och de oplanerat matchade i orange. Som om de vore mina brudtärnor. Jag och Amat hade bara barnvakt till kl. 20-21 så nu skulle några korta men intensivt roliga timmar följa. Rådhusbaren är liten och tanken var först att vi skulle äta lunch på uteserveringen. Men när väder-apparna sa att det skulle bli 12 grader och regn fick vi tänka om. Ägarens fru har en liten teater precis intill restaurangen så vi bestämde att vi skulle duka upp där inne istället. Det bestämdes bara dagen innan och jag är så glad att det blev så. De hade dukat upp så fint i det lilla rummet där teatergästerna annars sitter, med runda bord i zigzag så vi alla satt tätt tätt. Nu blev det ju soligt ändå men jag är så glad att apparna hade fel så vi fick tänka om. Det blev så fint att ha alla samlade i det där trånga rummet medans vi åt. Så inte hela lunchen minglades bort. Dessutom var det perfekt med den lilla scenen när tal skulle hållas och sånger sjungas. Det bjöds på buffé, en meny av ostron, helstekt entrecote, primörer, inkokt lax och färsk potatis. Till efterrätt bjöds det på pavlova och bröllopstårta. Tårtan var beställd från The Cravings Solution. Jag hade önskat pressade blommor på och hon använde handplockade blommor från hennes trädgård. Så fint! Under middagen höll mina vänner och min syster roliga och känslosamma tal trots att de inte fått en chans att förbereda sig. Jag bölade vidare. Min fina vän Janice sjöng vår låt God blessed our love med Al Green på den lilla scenen och hänförde alla med sin vackra röst. Jag som inte skulle gråta... Efter middagen blev det hot shots och efterrätt! Sen började folk röra sig runt i lokalen och sprida ut sig. Vicky kom då på den briljanta idéen att vi borde leka hela havets stormar. Samla ihop alla och LEKA! Jag älskar att leka! Hon är ett geni. Det flabbades och det dansades tills den sista kvinnan, min vän Bambam stod som segare. Stämningen var på topp där verkligen. Kan verkligen rekommendera lek på fest! Eller i livet överlag. Sen kastade jag buketten och mina ogifta vänner krigade för att fånga den haha. Det var en syn kan man säga. Det blev nakenchock och tumult under tiden så jag håller de bilderna för mig själv.Dagen rundades av inne i baren. Det var sån energi där inne att man nästan kunde ta på den. Jag tror det faktum att vi firade kärleken, att det var en överraskning, att det var dagtid och att alla visste att festen skulle pågå under en begränsad till tillförde till den otroliga stämningen. Vännerna lämnade och gick vidare och sjöng karaoke. Jag, Amat, Vicky och hennes kille Tom stannade kvar i baren och tog ett glas vin och undrade vad fan vi just varit med om. Extas är det ord som bäst kan beskriva känslan där och då. Vi var så lyckliga när vi kom hem till barnen. Vi var uppe till sent på kvällen bara jag och Amat. Om jag hade kunnat göra om det hade jag nog försökt ordna barnvakt hela natten. Men det var också fint att få avsluta dagen i vårt hem. Det var också fint att sluta festen när den var på topp även fast man aldrig vill det i stunden. Tanken på att mina vänner, varav vissa aldrig träffats tidigare, hängde vidare och hade svinkul på karaoke gjorde mig bara så glad. Jag kommer leva på den här dagen länge länge. Jag älskar att vi gjorde det på vårt sätt. Jag älskar att det inte var så himla uppstyrt men blev så bra ändå. Älskar mina vänner och jag älskar min MAN!
