Jag har tidigare skrivit om när jag slutade amma min äldsta son på natten. Hur jag gjorde då, hur det gick och vilka lärdomar jag tog med mig från den upplevelsen. Han var då 15 månader och det var helt på mitt initiativ. Jag har även skrivit lite allmänna tips på strategier till den som önskar sluta amma nattetid. Nu var det dags att sluta med nattamningen igen. Men med Lilla O. Jag har börjat jobba på sjukhus som timmis vilket innebär tidiga morgnar. Jag ska vara på jobbet ombytt och klar kl. 07 vilket innebär att jag behöver komma upp vid 05.30. Lilla O har ammat fritt på natten fram tills nyligen och det har funkat väldigt bra. Jag har inte varit överväldigad eller frustrerad av det alls faktiskt. Till skillnad från när hans storebror så ammar han inte så tätt nattetid förutom på morgonkvisten från kl. 04 ungefär då han är lite mer närhetssökande och har svårare att komma till ro. Det har helt enkelt funkat bra för oss och varit ett sätt för oss båda att sova hyfsat bra. Men nu när jag behöver smyga iväg vid 05 så sätter amningen käppar i hjulet. Vid den tiden har han oftast bröstet i munnen och vaknar och blir ledsen när jag går. Vilket innebär att jag behöver väcka Amat, Lilla O skriker ännu högre för han är trött, vilket väcker L och jag går till jobbet med tre missnöjda killar hemma. Därav kände jag att det var klokt att avsluta nattamningen nu. Lilla O är ändå 19 månader så det kändes som att han skulle klara det fint.Det är ju verkligen så att alla amningsresor är olika och alla barn likaså. Man är även olika personer i sitt föräldraskap till olika barn. Så det var knappast så att jag klippte och klistrade strategi från hur jag gjorde med L. Det är väl mitt främsta råd att det inte finns ETT sätt. Prova dig fram, utgå från ditt barn, din magkänsla och din situation. Våga prova om DU vill och våga ändra strategi om det behövs. Men också, du behöver inte sluta amma på natten om inte du eller ditt barn vill det.Med L var jag LESS på på att amma på natten och hade utvecklat amningsaversion nattetid. Han skrek mycket vid amningsavslutet men jag kände att det behövde ske. Jag kände även att jag inte ville ändra rutin och låta honom sova med sin pappa enbart utan jag vill vara den som tröstade honom. Jag hade ett stort behov av det och upplevde att han hade ett stort behov av just min närhet.Me Lilla O var det nåt annat. Jag var inte frustrerad på amningen. Han gjorde inga stora motstånd vid avslutet och jag var helt okej med att överlämna nätterna till hans pappa i början.En ganska stor skillnad var att hans pappa var den som har nattat honom sen han föddes så de hade den vanan. Han brukade dock sova bredvid mig om nätterna. Han är också en helt annan sort och gråter betydligt mindre än sin storebror gjorde.Men okej låt mig komma till saken, hur gjorde vi. Jag ska berätta men vill poängtera att det här bara är vårt sätt som råkade funka för oss. Inget passar alla. Inspireras gärna men kolla gärna in de allmänna tips jag skrivit i tidigare inlägg också. Alla är olika!!! Mitt konstanta mantra.Jag bestämde mig från en stund till en annan att jag nog vill sluta amma nattetid. Detta efter jag märkt att det var svårt med de tidiga morgnarna när jag ska jobba. Min kille blev förvånad men tackade och tog emot mitt förslag. Lilla O har sovit med pappa tidigare när jag har varit borta och det har gått bra så jag var inte särskilt nervös. Denna gång gick det också väldigt bra. Kanske han vaknade 4-5 gånger och grät en kort stund. Då vaggades han i famnen, eller lades på mage och klappades på rumpan eller så fick han lite vatten och somnade om.De efterföljande nätterna gick ännu bättre. Alltså han vaknade och grät färre gånger. Jag ska nämna att hans gråt verkligen var nåt annat än min äldstas som verkligen kunde vråla i över en timme när han inte fick bröstet. Det var inte alls svårt för mig att höra detta i rummet bredvid. Det var lite gnäll bara och jag tolkade det som att han var trött. Visste dessutom att han hade pappa var trygg och van i den situationen.Natt 5 eller 6 efter avslutad nattamning där Amat tagit nätterna så behövde jag åka bort. Nu kom den stora prövningen där jag skulle klara av att natta och sova med barnen själv. Det kan tilläggas att när jag nattar Lilla O så har det alltid gjort med amning, om han inte somnar i vagnen.Jag var beredd på tjat om att amma och mer gråt än med pappa. Jag förväntade mig att han inte skulle gå med på att nattas utan amning med mig. Men hör och häpna det gick SÅ BRA. Tidigare på dagen hade jag även lagt honom för hans vila utan att använda bröstet. Vi ammade i soffan innan läggning sen in i sovrummet och läste en bok. Stäckte ner och la honom på magen, sjöng en vaggvisa och klappade på rumpan. Han kollade frågande på mig några gånger och sa "amma?". När jag svarade nej accepterade han det förvånansvärt lätt. Han somnade snabbare än han annars brukar med mig. Otroligt!Nu har det gått kanske två veckor sen avslutet och igår testade jag för första gången att sova utan bh och tröja precis så som jag vill sova. Jag har undvikit det för att han inte ska ta för sig och börja amma på natten medans jag sover. Det var nämligen nödvändigt med L som verkligen kämpade för att ta sig till bröstet. Men med Lilla O märkte jag att han inte gjorde några sådana försök och det gick jättebra att sova naken. Ljuvligt ju! Så mycket också att kunna sova nära mina man igen på ett sätt som varit svårt när jag ammat. Nämen jag är så nöjd med det här beslutet! Jag ammar en gång innan läggning typ kl. 19 sen försöker jag inte amma förrän tidigast kl 06. Idag så gav jag vika kl 05.30 dock för han vaknade och jag orkade inte gå upp.Jag vill påstå att vi alla, särskilt Lilla O, sover bättre sen vi slutade amma på natten. Han vaknar kanske tre gånger per natt men kan nattas om med att läggas på mage och klappa. En gång per natt ungefär vill han ha vatten sen somna om. Detta är ju lite av ett drömscenario. Att sluta nattamma behöver absolut inte vara lösningen på alla sömnproblem. Han är som sagt också 19 månader, jag gissar att det varit något annat om han varit 9 månader.Okej jag ska avsluta denna roman med att säga att det går att sluta amma nattetid men det är inget man måste göra för någon annans skull. Ta beslutet för dig och ditt barn, det har inte med någon annan att göra och det behöver inte vara någon brådska. Man behöver vara motiverad, känna att fördelarna överväger nackdelarna. Man behöver vara öppen för att ta det lite som det kommer och förvänta sig att det kanske blir ett bakslag längst vägen. Det är helt okej att pröva sig fram och omvärdera under tiden. Men vill du så våga testa, du vet inte hur det blir om du inte testar.Lycka till!
