Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Jag har slutat amma

Eller jag ammar fortfarande, men bara min minsta. L har inte ammat på några veckor nu. Jag märker hur det värker i bröstet när jag skriver det. Jag har inte helt landat i det och känner mig nog inte helt tillfreds med beslutet jag har tagit. Varför slutade jag då? Det frågar jag mig själv också. Jag önskar att jag kunde skriva att det var för att jag eller L kände oss klara med amningen men riktigt så var det inte. Det fanns tillfällen där jag kände att jag ville sluta för jag tyckte det var påfrestande och hade ett behov av att få tillbaka en större tillgång till min egen kropp. Men oftast tyckte jag bara det var mysigt och skönt med den oftast lugna stund amningen innebar. Inte minst när båda barnen ammade. För L’s del hade han kunnat fortsätta ett bra tag till, han älskar att amma, det har han alltid gjort.

Jag hade ingen fast bild av hur amningen skulle bli när jag fick barn, jag hade inte trott att jag skulle amma så här länge men insåg snabbt att jag bara ville go with the flow och följa mitt barn så länge det kändes bra. Men ju äldre han blev, ju större han blev (min son är stor för sin ålder och ser man honom skulle man nog gissa att han är 4 inte 2 år) desto mer udda blev vi som ammade. Udda i den bemärkelsen att jag alltmer sällan kunde se någon annan göra samma sak. Jag slutade amma offentligt vid två år tror jag. Då ammade jag bara i vad jag kände var väldigt trygga rum, på slutet var det bara hemma hos mig och hos mina systrar. Rum fria från dömande blickar eller ifrågasättande kommentarer. Hade jag inte haft en Instagram med möjlighet att nå ut till en bred skara så hade jag säkert gjort som många andra gör; ammat på i det tysta, i hemlighet. Men i och med min plattform såg jag en chans att öka representationen av långstidsamning, amning under graviditet och tandemamning, jag ville ge någon annan det jag haft svårt att hitta. Någon att se sig själv i. Jag hoppas och tror att jag hjälpt i alla fall några som velat fortsätta amma sitt barn förbi det som är norm i Sverige att våga. Den tanken blir jag stolt och lycklig av även om den publika amningen var ett skäl till att jag inte orkade fortsätta. Det öppnade upp för kommentarer från främlingar och från närstående. Överlag har mina nära varit väldigt stöttande och det har betytt så mycket för min amningsresa. Det är jag tacksam för. Särskilt mycket har min kille och min syster Elizabeth betytt för mig. Hos dem har jag känt mig helt trygg och stöttad i mina val. Min kille har backat upp mig när jag varit osäker på att amma offentligt eller känt mig ifrågasatt, det har verkligen stärkt mig. Men jag var inte stark nog för att inte låta de små kommentarerna och bristen på representation sätta sig till slut. Att låta andras känslor av skam och sexualisering kring amning sätta ett frö och gro i mig. Det är jag ledsen för. Men jag försöker inte vara för hård mot mig själv, det är tufft att vara normbrytande och öppen med det, det kräver energi, det är särskilt känsligt kan jag tycka när ens barn, ens mest värdefulla person, är involverad i det och också blir bedömd. Jag orkade inte riktigt stå emot det till slut och det är ett av skälen till att jag tog beslutet att sluta. Jag rekommenderar ingen att göra samma, jag är bara ärlig med att jag inte var stark nog. Sen hade jag inte klarat av att sluta om jag inte någonstans var redo, om inte min son tog det förhållandevis bra. Då hade jag samlat kraft och fortsatt ett tag till, för våran skull, det är jag övertygad om.

Jag blev så långdragen nu så jag avslutar här men det kommer ett inlägg om hur jag gjorde när vi slutade och hur det känns nu.

EDIT: Inlägg från 6/2 om hur jag gjorde och hur det gick.

Annons
Annons

 

Annons

Annons

37 kommentarer till “Jag har slutat amma”

  1. Linnea skriver: 03 februari, 2021

    Jag ammade min första i två år, men slutade visa det offentligt efter ca ett år. Ibland blir jag så less på att bo här, tänk så ”enkelt” det hade varit att leva i ett samhälle där det är norm att amma länge, där man kan visa sina bröst utan att skämmas, där samsova och bära är det naturliga. Men jag antar att vi ändå har det bättre än vissa andra ställen där ersättning är det vanligaste.

    Varför ska det ens kallas långtidsamning för att man passerar ett år? Varför kan det inte bara få heta amning! Ammar mitt andra barn nu som är snart nio månader. Får se hur länge jag ”vågar” visa det den här gången. Men du och andra som normaliserar (långtids)amning är verkligen en fantastisk hjälp!


    1. asabea skriver: 05 februari, 2021

      Håller med, det är bra långt jämfört med normen här.


  2. Rita skriver: 03 februari, 2021

    Jag ville amma länge men min dotter snuttade mest för skojs skull när hon var 8 månader och vid 9 blev jag tvungen att sluta pga hyperemisis gravidarum och de tabletter jag var tvungen att ta för att må minsta lilla bättre. Dottern hade ändå knappt ammat ordentligt på länge och märkte knappt av förändringen. Jag är nog den som har sörjt det mest. Såg fram emot att få prova tandemamning när bebisen kommer… Nu är jag glad att det snart kommer en bebis som förhoppningsvis vill amma. Kanske blir det längre den här gången.


  3. Agnes skriver: 03 februari, 2021

    Tack för att du visat oss när du ammar ditt ”äldre” barn, jag tänker att du har stärkt oss andra och att vi nu tar över, kanske orkar jag jag nu amma min sextonmånaders offentligt lite längre och så flyttas den knäppa gränsen lite längre fram så när din lilla är två år kanske det inte känns konstigt att amma honom offentligt. Oj vilken virrig kommentar men är så trött, haha, men det jag menar är att vi hjälps åt! Du har dragit åt oss andra, nu drar vi ett tag <3


    1. Sophia skriver: 04 februari, 2021

      Håller med Agnes!
      – målet är en framtid där kvinnors/mammors intuition hyllas, och vi får föda, amma, sova och agera ostört enligt våra djupt liggande instinkter..
      Heja dig Asabea, vi ser hur målmedvetet och outtröttligt du kämpar för detta och hur mycket god energi du sprider i universum<3


      1. asabea skriver: 05 februari, 2021

        Tack fina du ❤️


    2. asabea skriver: 05 februari, 2021

      Inte virrig. Det värmde verkligen ❤️


  4. Linda skriver: 03 februari, 2021

    Tack för att du delar dina tankar. Jag känner igen hugget i hjärtat trots att jag slutade för mer än ett år sedan. Tack för att du normaliserar amning av större barn och visar bilder (jättefina) på det!


    1. asabea skriver: 05 februari, 2021

      ❤️


  5. Sandra skriver: 03 februari, 2021

    Förstår att det varit stundvis tufft alltså och kan bara säga heja dig som är så öppen och ärlig med hur du tänker och känner! Tack för att du delar med dig till oss.

    Blir också så glad av att du har sånt fantastiskt stöd av din sambo. Den sortens teamkänsla i föräldraskapet önskar jag verkligen ALLA! Det är så jäkla starkt.


    1. asabea skriver: 05 februari, 2021

      ❤️


  6. Moa skriver: 04 februari, 2021


  7. Caroline skriver: 04 februari, 2021

    Tack för att du öppet har varit normbrytande! Det har inspirerat och bidragit till att fler vågar amma längre. Håller med Agnes kommentar, nu hjälps vi åt att flytta gränsen!


    1. asabea skriver: 05 februari, 2021

      Tack ❤️


  8. M. skriver: 06 februari, 2021

    Så sorgligt att läsa, men jag förstår verkligen känslan. Jag ammade mitt stora barn till han var nästan två, vilket ju egentligen inte är speciellt länge men vilket kändes väldigt normbrytande och udda i mina kretsar. Fann verkligen stöd i dina bilder och texter om amning då. Stort tack för det! <3


  9. Camilla skriver: 06 februari, 2021

    Hej, tack för att du delar med dig och ditt fina inlägg! ❤️ Jag ammade i 9 månader då min dotter slutade visa intresse, men jag hade gärna fortsatt. Jag var väldigt ledsen när jag slutade, men nu några månader senare ser jag tillbaka på det med värme i hjärtat. Finaste man kan uppleva! Fortsätt vara en inspiration och dela fina bilder på amning, du är fantastisk!


  10. Filippa S skriver: 06 februari, 2021

    Fy vad tråkigt det är med de där förbannade fröna som lyckas gro trots att vi gör vårt bästa för att utrota dem. Samhällets ogräs är de, de där kommentarerna. Jag sörjer med dig att du kände att du behövde sluta trots att ni inte var färdiga. Kom ihåg att det är okej att inte orka stå längst fram i ledet och bryta normer hela tiden, att det är okej att kliva tillbaka. Du har inspirerat tusentals kvinnor och det är mer än de flesta gör under en hel livstid. Du har gjort jättestor skillnad, och kommer fortsätta göra det.

    Jag ammade min dotter i 3,5 år, men efter två år bara i hemmets lugna vrå eller andra trygga rum. Det är för sorgligt att det blir så, för jag tror inte att amning av toddlers är så ovanligt som vi tror. Tror bara att få vågar sitta på en parkbänk och göra det, av rädsla för påhopp.


  11. Christina Andersson skriver: 06 februari, 2021

    Jag hade ingen tanke på att amma längre än 6-8 månader först, då det kändes som normen. Jag insåg när 8 månader närmade sig att jag inte alls ville ha ett bestämt slutdatum för amningen, och jag ammar fortfarande min 13 månader gamla son. Mycket tack vara dina inlägg på Instagram så känner jag mig bekväm i mitt val och att det finns andra som känner samma angående långtidsamning. Så tack verkligen för det, du har gjort ett jätteviktigt arbete!


  12. Hanna skriver: 06 februari, 2021

    Tack för allt du gjort för att normalisera. Jag ammade min förstfödde i 6 år, men inte öppet (vågar knappt skriva det). Det finns en fin facebookgrupp för långtidsammare, där har jag fått mycket stöd.


  13. Jenny skriver: 06 februari, 2021

    Av alla nio barn och mammor jag lärde känna när mitt barn föddes sommaren 2019 är jag den enda som fortfarande ammar.
    Ibland vill jag sluta, särskilt när kindtänderna skrapade upp ett sår som tog nästan en månad att läka. Men oftare ångrar jag att jag begränsat amningen så mycket redan då det känns som att jag är konstig och ”fel” i att amma någon så stor.
    Att ha sett dig och L har gett mig så mycket – mod, glädje och en önskan om att lyssna på vad som passar mig och mitt barn bäst. Oändligt med tack för allt du har delat och delar.


  14. Malin skriver: 06 februari, 2021

    Så tacksam för att du varit offentlig med din långtidsamning och med första barnet dessutom. Starkt! Ammar tredje barnet som nu är 2,5 år. Försöker att inte tänka på vad folk tycker men avvisar min son när han frågar om tutte och drar i tröjan bland folk jag inte känner mig trygg med. Så irriterad att jag bryr mig och låter deras eventuella tyckande gå före mitt barns behov av trygghet.


  15. Julia skriver: 06 februari, 2021

    Åh så fint och gripande, blev helt tårögd när jag läste detta inlägg❤️Tack vare dig och andra kvinnor som vågar visa upp amning och normalisera den så har jag vågat följa min magkänsla mycket mer och det har gjort både amningen och livet med bebis så mycket enklare än om jag lyssnat på alla tyckare. Men det är fan inte lätt. Tack Asabea för vad du gör för oss kvinnor❤️💪🏼


  16. Sophi skriver: 06 februari, 2021

    Jag känner igen mig så i din historia. Jag slutade amma storasyster när hon var 13 månader – mina tvillingar slutade när de var 2 år och 2 månader, i slutet av förra året. Precis som du så baserade sig avslutet inte på mitt eller barnens önskan om att sluta, utan jag blev påverkad av kommentarer och åsikter sån jag helt enkelt inte orkade mortarbeta varje gång de kom upp. Önskar att jag hade varit starkare – men nu blev det som det blev. Och precis som för dig så gick det ganska fint… bägge min små killar samarbete fortfarande med mig och har en hand på var sitt bröst och ligger och ”tunar in kanalen” på natten. Det ska de få fortsätta med ett tag till ❤️ Tack för att du banar väg för något av det mest naturliga som finns!


  17. Carolina skriver: 06 februari, 2021

    Min man har också alltid varit stöttande. Tror aldrig att han ens reflekterade över det förrän jag tog upp att andra kunde se snett. Har däremot haft en svärmor som ifrågasatt stundtals, men jag har aldrig varit rädd för att säga ifrån där, säkert mycket pga att jag vet att min man has my back. Första sonen ammade jag i snudd på två år, är inne på två år och tre månader med nummer två. Vi är på väg mot ett amningsslut, men jag både tvekar och vill att det ska ta slut nu. Jag vet att det här är min sista bebis och jag har verkligen älskat att amma, men min kropp orkar nog inte med det och jag tycker inte längre att det känns bra fysiskt (tycker att det känns obekvämt och ibland ont). I och med covid har det inte blivit så mycket offentlig amning, men jag har aldrig haft problem med det. Kanske om mina barn hade sett större ut, så som din son, så hade jag inte heller pallat. Jag tycker att det är så fint att du så öppet och kärleksfullt visat er amning. Det behövs för att normalisera.


  18. Sofia skriver: 06 februari, 2021

    Du delar så mycket fint och så generöst men ändå med integritet. Jag har fått mycket pepp i mitt moderskap bara av dina inlägg på Instagram. Tack!


  19. Sara skriver: 06 februari, 2021

    Att du varit så offentlig med er amning var en av de största anledningarna till att jag vågade amma min dotter i över 2 år. Tack för det 🧡


  20. Linda skriver: 06 februari, 2021

    Ofta när jag pratar med mina nära vänner eller sambo pratar jag om att ”min” Instagrambarnmorska minsann skriver…det ena eller det andra. Du har varit en enorm förebild för mig i barnafödande, amning, kropp mot kropp och anknytning. Saker som stundvis har kunnat kännas som en börda har du fått mig att se som världens viktigaste uppgift och istället för att skämmas över att ”skämma bort mitt barn” med täta, långa amningar, bärande och hud mot hud så har jag känt mig stolt över det.
    Jag ammade min son till strax över året, mycket tack vare dig. Ingen var rakt av otrevlig men fick ofta pikar eller frågor som var uppenbart riktade men tack vare dig visste jag vad jag skulle svara. Oftast bara att ”amning har såå många fördelar för både hälsa och relation och så länge vi båda trivs med det, finns det inga som helst nackdelar med att vi ammar på” 😊 tack för att du inspirerar!


  21. Sophia skriver: 06 februari, 2021

    Tack för att du vågade vara offentlig med amningen. Var inte hård mot dig själv i och med avslutet, du har givit ditt barn en underbar gåva och du har hjälpt många andra att våga.


  22. Märta skriver: 06 februari, 2021

    Min dotter fyller 2 i mars. Hon ammar på kvällar & nätter, jag älskar det och hennes syster kommer i maj ❤️ Funderar på hur en övergång ska gå till, vill helst finnas där kvar för henne när bäbisen kommer. Det är en sorg & separation precis som du säger att sluta, och alla har sitt sätt att amma/ sluta amma sitt barn. Hoppas på en framtid där man slutar döma så mycket. Du har verkligen satt något viktigt i rörelse och din insta & blogg är ett stort stöd! Tack 🙏 🙏🙏


  23. Stina skriver: 06 februari, 2021

    Tack för att Du delar med dig och visar andra sidor än den tråkiga ”normen” i Sverige! Det har vidgat mitt perspektiv ytterligare, och gjort mig tryggare i att lyssna på mig, kroppen och min relation till mina barn!
    Hoppas att min, 5-månaders vill amma länge med mig ❤️


  24. Johanna skriver: 07 februari, 2021

    Jag är så himla ledsen att du/vi ens ska behöva känna så här. Sluta för att man inte orkar med kommentarer, blickar m.m. från omgivningen, som i detta fall är helt obefogade och inget de har en jävla rätt att yttra sig om. Att man inte ska kunna göra något som är båda mår bra av och vill bara för att normen är något annat. Tänker som du skrev på Instagram tror jag, att det är ju inte enklare än att man vill att alla ska få föda och nära sina barn som man vill. Varför ska alla ha en åsikt om hur någon annan gör (så länge som det är säkert såklart)? Innan jag fick min son i augusti så var jag inte jättesugen på att amma. Tyckte det skulle kännas konstigt, och då för mig. Har inte haft någon tanke om hur någon annan valt att göra. Jag har sett amning som en naturlig grej, men när det kom till mig själv kändes det främmande. Sen fick min syster bröstcancer (hon är nu frisk), och fick reda på att det är bra att amma då det minskar risken för bröstcancer. Kände då att jag ville pröva och se om det funkade för mig och min son för att minska risken för bröstcancer, men också för att jag hade följt dig en längre tid och sett något annat med amningen som jag inte sett förut. Kan inte sätta fingret på det, men något varmt och hjärtligt och inställningen av att följa med på sitt barns resa. Från att han kom ut har han ammat och det har, precis som när han låg i magen, känt som det mest naturliga som finns (trots det sjuka och helt magiska med att våra kroppar kan först skapa en ny varelse och sedan kan ge den all näring den behöver den första tiden i dess liv…mind blowing). Skulle inte säga att jag ÄLSKAR amningen, men har ångest inför att den någon gång ska ta slut. Så att behöva sluta innan man själv eller ens barn vill är verkligen hjärtskärande. Nu är ditt beslut taget och jag önskade att du slapp ta det innan du verkligen var redo, men du ska veta att du iaf har varit viktig för min syn på amningen och den resa som jag har med min son. Han är snart sex månader gammal, och hade initialt tänkt att jag skulle sluta amma då..men nu ser jag inte någon anledning till att sluta nu och hoppas att jag kommer fortsätta så länge som jag och min son tycker om det. Med din hjälp har jag iaf öppnat ögonen för att man kan om man vill (och orkar). Att du stuckit ut hakan gör att vi andra vågar lite mer vi med. Kom ihåg det! För varje kommentar eller blick som dömmer finns det samtidigt så många fler som applåderar, inspireras och följer dina fotspår. Om det nu kan vara någon tröst i sorgen du nu bär. Sjukt lång kommentar..men vill att du ska veta att du är fantastisk!


  25. Freja skriver: 07 februari, 2021

    Intressant att läsa❤️ Fint att du är ärlig om detta. Jag förstår dig, jag ammade inte offentligt efter att min son var ca två år tror jag, eller lite äldre kanske. Min sons pappa var inte stöttande, men min mamma och syster var, och jag hade någon inre styrka i att det kändes rätt som gjorde att vi fortsatte. Det var stormigt runt mig och min son så det blev extra viktigt att min son fick den tryggheten. Jag ammade tills min son var sex år, tror jag, kanske hann han inte fylla sex år. Nu har det iallafall gått nån månader sen sist. Men han bara snuttade lite då och då de sista åren, mjölken sinade när han var ca fyra år.


  26. Louise skriver: 07 februari, 2021

    Heja dig, tack vare förebilder som du pushas gränserna steg för steg. Tänk om folk bara kunde låta BLI att döma andra, så himla sjukt att man ska känna så som du gjort för något så naturligt som amning. Massa kärlek och så fint att du delar med dig också av dessa känslor <3


  27. Sara skriver: 07 februari, 2021

    Hej, jag vill bara skriva tack för allt du delar och för att du har vågat vara normbrytande på så många sätt, tack för din aktivism, där du velat visa andra det du själv saknat! Jag är väldigt inspirerad av ditt mod och din visdom, du är verkligen en förebild för mig 🙂 jag fylls av energi, ja nästan vrede när jag tänker på att andra tror sig ha rätt att kommentera någon annans sätt att amma, eller någon annans kropp över huvudtaget.
    Vi ska bära denna ammningsfakla vidare för dig!


  28. Linn skriver: 07 februari, 2021

    Så trist. Ammar min 3,5-åring, mest för att vi inte ser nån anledningen att sluta😂. Mitt tips är att beblanda sig med likasinnade. Facebookgrupper för långtidsammare eller att följa konton på Instagram som normalisera (som du).
    Känner mig som ett ufo när det kommer upp med ex en svägerska, vårdpersonal eller vän som inte vet att vi fortfarande ammar. Men försöker säga det som om det är den mest naturliga grejen i världen.


  29. Ida skriver: 07 februari, 2021

    Min son är snart 15 månader och även han en stor kille som älskar att amma. Det är ett stort stöd att se dina bilder och den kärleksfulla blicken din son ger dig under amningen som jag så väl känner igen i min sons blick i dessa ögonblick. Jag har inte direkt någon plan över hur länge vi kommer att fortsätta amma. Nu sker det främst hemma så jag har inte upplevt dömande blickar och hoppas inte behöva göra det sen heller. Varför liksom…
    Kram


  30. Malin Nätynki skriver: 07 februari, 2021

    Jag förstår verkligen verkligen din känsla och din sorg. Jag har ”nästan” slutat amma kan man säga. Det var covidvaccinet som gjorde att jag tog beslutet men haft tankarna länge (enligt vår region fick man inte amma, det är fel och borttaget nu) Vart tankar som att dottern blir 3 snart( kan jag amma en treåring, nej enligt allmänheten) en kollega sa till och med, utan att hon menade något illa är jag säker på, ” tänk att det ska krävas en pandemi för att du ska sluta”.

    Ammar nu mera en gång per dag, på morgonen men känner en sån fruktansvärt stor förlust! Helt galet. Som att vi förlorar något fint vi haft 😩 dottern hade gärna ammar fritt fortfarande och jag med egentligen.. men känns ändå som att det var dags men ändå inte. Svårt. Känner även en sorg att detta kanske är mitt sista barn. Aldrig mera amma..

    Men du är superstark och vill du, så börja igen. Oavsett så är du en stor förebild och du säger så mkt klokt och bra. Kram


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/barn/lordagsmorgon-och-vafflor-till-hela-familjen/