Hej hörni! Under amningsveckan i början av augusti var det många som önskade att jag skulle skriva något om att sluta amma nattetid. Jag har skrivit tidigare om hur jag själv tänkte och gjorde när jag slutade (styrt av mig) amma min äldsta vid 15 månader. Jag tänkte att jag ska utveckla det lite med mer allmänna tips och råd och hur jag tänker idag. Obs jag kommer inte skriva om några snabba metoder för att sluta amma nattetid utan min approach är ganska mild. Vill man ha eller behöver man ett snabbt amningsavslut så är detta kanske inte rätt text att läsa alltså. Råden kommer vara i linje med hur jag tänker kring amningsavslut i övrigt. Om du läser detta så gissar jag att du är redo att sluta amma på natten. Ofta är sömnen, eller bristen på den, en bidragande faktor till det. Det har jag full förståelse för! Det var också ett skäl till att jag tog det aktiva beslutet att ganska tvärt avsluta amningen på natten med mitt första barn. Jag kanske inte var så trött men jag drabbades av amningsaversion på natten när han klättrade över mig, från ett bröst till ett annat, i vad som kändes som timmar. Jag upplevde också att brösten inte gav honom ro och det var ju det som hade varit det härliga med att amma på natten; att jag tyckte det underlättade bådas sömn. Jag blev ju förvisso väckt när han ville ta bröstet med vi båda kunde somna om snabbt och han sov ofta med bröstet i munnen större delen av natten de första månaderna. Det är ju en fördel med flexibla bröst att man kan ligga på rygg med en bebis som ammar på sidan :) Även om man känner att det här är nåt som man behöver göra för att må bra är det inte alltid lätt. Dels är det energikrävande att stå fast i sina beslut på natten när man bara vill sova men det svåraste brukar vara att det tar emot så att se ens barn ledsen när man vet att man hade kunnat göra nåt åt saken. Det är fullt rimligt och i linje med våra instinkter att vilja skydda våra barn. Det är positivt att vi har en önskan att svara på deras vädjan till oss. För bröstet är ju inte bara mjölk, detta som jag upprepar gång på gång. Bröstet och amningen på natten är nåt ditt barn är van vid, nåt den gör för att hitta trygghet i natten, att känna att du är där, för att slappna av, för att kunna lätt slumra om. Med det sagt kan det vara värt att fundera på om du verkligen vill sluta amma på natten och varför du vill sluta amma. Ifall beslutet är ditt och det görs för ditt välmåendes skull så kör på! Ni är två i den här amningsresan och ditt välmående är oerhört viktigt att ta hänsyn till. Ibland känner man det djupt inom sig att det här måste få ett slut. Är däremot beslutet någon annans eller om du känner att du bör sluta amma när barnet nått en viss ålder på grund av omgivningens åsikter så kan vara värt att tänka på att ingen känner er amningsresa och era behov så som ni gör. Omgivningen sover inte med er. Ni vet vad som är bäst för er. Alla barn hittar sin självständighet i egen takt bara de får chansen. För vissa tar det längre tid än för andra men amning nattetid är inte fel i sig, det är helt normalt och ett sätt för ditt barn att känna sig trygg. Barnet kommer att avvänja sig själv med tiden. Att sova hela natten är också något som tar olika lång tid för olika barn, för vissa sker det tidigare än andra. Det är inget krav man behöver ha på sin bebis eller ens sitt lilla barn. Förutom att ha rimliga förväntningar på barnet så kan det vara bra att tänka kring ens förväntningar på sömn. Många gånger så klarar vi att att vara relativt energiska trots upphackad sömn, att ha oavbruten sömn som småbarnsförälder är inte norm och det brukar för de flesta funka fint ändå. Jag brukar påminna mig om hur trött jag brukade vara innan barn även när jag kunde sova till 10-11 på morgonen. Jag har upplevt det som en oerhörd lättnad att släppa tanken på att sova oavbrutet eller att sova lika många timmar som jag gjorde innan barn. Men alla är olika där, om man mår dåligt av sömnbrist är det givetvis nåt att lyssna på och åtgärda. Kanske det kan vara en idé att lägga sig tidigare eller inkorporera vila och avslappning i vardagen, återhämtning behöver ju inte vara ren sömn. Jag tänker att det inte behöver vara allt eller inget, ibland kan målet vara att alla sover bättre, det är inte alltid synonymt med att sluta amma på natten. Så, det jag vill säga är att du behöver inte sluta amma på natten om du inte själv vill det. Men som sagt, ibland känner man med hela kroppen och sinnet att nu är det dags! Att man behöver vara aktiv i att pusha på självständigheten lite. Då gör man det som känns bäst för en. Allra lättast brukar det vara att göra detta om det går att prata med barnet så att den förstår, vilket brukar vara omkring 18 månader. Jag slutade själv amma på natten vid 15 månader sist som sagt och upplevde att min son då förstod vad jag sa när jag upprepade ”brösten sover” ”inte amma nu” ”du får hålla tutten istället” osv. Ibland vill eller måste man sluta nattamma långt innan detta och det går såklart också men det kan vara svårare för barnet att förstå vad som sker. Det finns olika sätt att gå till väga när man ska sluta nattamma och det finns inte ett sätt som funkar för alla. Man får prova sig fram helt enkelt och utgå från sitt barn och sin situation. Jag ger några förstag här nere, ta till dig av de som känns rimliga för dig. Hur du än väljer att gå tillväga försök att vara förstående för vad ditt barn går igenom, var snäll mot dig själv, lita på dina beslut och ha tålamod. Om möjligt undvik att stressa fram detta och försök göra det så skonsamt som möjligt för er båda. En långsam förändring i amningsmönstret gör det oftast lättare för barnet att hantera men även för din kropp/dina bröst att hänga med i vad som sker. Om ditt barn kan prata/förstå så prata med barnet om det som ska ske så fort du fattar ditt beslut. Upprepa att brösten sover på natten. Nämn det varje gång ni ammar eller när brösten eller amning kommer på tal. Förklara det på olika sätt med olika ord så de verkligen förstår. Om barnet önskar amma på natten upprepa att brösten sover nu och erbjud någon annan tröst. Prova dig fram vad som lugnar ditt barn istället för bröstet; napp, att vagga, white noise eller musik, att barnet får hålla på bröstet eller pilla på nåt, snutte, buffa på rumpan etc. När du hittar det som funkar kör på det och försök att hitta en ny rutin för tröst på natten. För vissa kan det funka att börja med att skjuta på amningarna under natten. Att ge en tidsbegränsning som man utökar allteftersom tex att man inte ammar mellan 23 och 03 till en början för att sen utöka den tiden med en halvtimme var tredje dag. Det kan då kräva att man är bestämd, alltså fast besluten i att inte amma och erbjuda sin tröst på andra sätt istället. Kanske en annan förälder kan ta barnet ibland. Det kan även vara en ide att korta ner varje amningstillfälle successivt under några veckor. Erbjud vatten att dricka om barnet upplevs vara törstig på natten. Amma innan du själv lägger dig, även om barnet sover, så att du maximerar din egen sömn. Amma tätt innan läggning gärna i ett lugnt rum så barnet kan amma effektivt och på så sätt får i sig gott om mjölk innan natten. Det kan vara en ide att amma från ett och samma bröst under kvällen så att barnet får den fetare mjölken som den står sig längre på. Ammar man sen på natten så erbjud det andra bröstet, av samma skäl, så barnet får den fetare mjölken (ska skriva ett inlägg om detta vid tillfälle!). Gör bröstet otillgängligt. Tänk out of sight out of mind, även om det kanske inte riktigt är så. Du kanske vänder dig med ryggen mot barnet efter avslutad amning. Eller har på dig kläder som inte gör brösten lättillgängliga. Försök få lite egentid under dagen och inför nattning för avslappning och att tanka energi. Det kan vara väldigt krävande att försöka sluta amma på natten, att vara utvilad och inte alldeles mätt på sällskap/beröring kan underlätta. Om du har en partner/medförälder se till att ni har samma mål och prata ihop er om hur hen kan underlätta för dig. Om det är tröst barnet vill ha på natten så kanske kan barnet acceptera att få det från sin andra förälder och kommer inte förvänta sig amning från den personen. Amma fritt på dagen! Tillåt fri tillgång till bröstet och närhet så mycket du orkar på dagen för att se till att det behovet är så mättat som möjligt inför natten. Kom ihåg att barnet har det jobbigt, barnet är inte jobbigt. Kan vara värt att upprepa för sig själv när det känns tufft. Om möjligt låt det ta lite tid, två steg tillbaka, ett steg fram. Om det känns för jobbigt till exempel om barnet genomgår en ökningsperiod, utvecklingssprån, håller på att få tänder, eller någon annan stor förändring håller å att ske, ta då en paus och testa igen om 2-3 veckor. Det är helt okej. Jag använde själv en kombo av flera av dessa förslag. Jag talade med min son, upprepade att vi inte ammar på natten på olika sätt. Jag var konsekvent, när jag väl bestämde mig körde jag på (jag var väldigt klar med nattamningen då). Det var inte det skonsammaste sättet, han var väldigt ledsen i några dagar men jag hittade lugnet i att jag fanns där och gav honom trygghet och att det inte är farligt att vara ledsen i sig, han sörjer något som han förlorat och det ska jag tillåta honom att göra samtidigt som jag ger min tröst och mitt stöd. Jag stretchade ut tiden som vi inte ammade och började med typ 3-4 timmars amningsfri tid som jag utökade med tiden relativt snabbt. Jag erbjöd min son att hålla på mitt bröst istället, det blev ett bra substitut för honom, dock att det i längden också blev jobbigt för mig främst när jag blev gravid sen. När han var ledsen så upprepade jag för honom, men lika mycket för mig själv, att ”mamma är här, det är ingen fara”. Jag valde att inte överlämna natten till min kille, jag vet att andra väljer att åka bort eller sova i annat rum när de ska sluta, jag tyckte själv det skulle bli en för drastisk förändring för honom och ville att han skulle känna att jag fortfarande fanns där bara att vi inte skulle amma, dessutom hade jag varit borta från honom förut utan att det gjorde att han ville amma mindre. Idag ammar jag min ettåring och det funkar jättebra. Än så länge upplever jag inte att det stör vår sömn utan tvärtom så jag kommer fortsätta med det ett tag till. Ni som slutat amma på natten hur har ni gjort och hur har det gått? Berätta i kommentarerna så alla kan läsa och ta till sig av det som känns relevant för dem.
