Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Hur jag slutade amma min tvååring

Det är några som frågat mig det. Personer som vill ha råd kring hur man slutar amma ett barn som inte längre är bebis. Men hur jag gjorde ger ju inget allmänt svar på den frågan. Jag kan förstås berätta hur just jag gjorde men jag vill verkligen understryka hur viktigt det är att lyssna till vad som passar bäst för en själv, ens situation och ens barn. Vi alla är som bekant olika och det finns inte en mall som passar alla. Här kan ni läsa en längre text kring olika tillvägagångssätt när man önskar sluta amma.

Annons

Vårt avslut blev ju inte riktigt som jag tänkt, eller hoppats. Men det blev ändå rätt bra nu när jag har distans till det. I en drömvärld hade jag låtit min son bestämma själv när han var färdig med amningen eller slutat när jag var trött på det. Men riktigt så blev det inte och det kan ni läsa om här om ni vill. Tidigare hade tänkt att om vi slutar på mitt initiativ så skulle jag köra ”don’t offer don’t refuse” alltså inte erbjuda amning men inte neka när han ville. Alltså en barnstyrd och långsam approach till det. Det blev inte riktigt så utan mer att jag gradvis började begränsa amningen till vissa tillfällen; efter förskola, i badet, när han var ledsen. Men när jag väl bestämde mig, vilket triggades av en utåt sett betydelselös kommentar, så vart det ett ganska tvärt avslut. Jag ammade vid tre tillfällen efter beslutet var taget och sa nej alla andra gånger. Första veckan bad han att få amma flera gånger per dag men accepterade ändå mitt nej förutom då han var väldigt ledsen. Då gav jag också efter och lät honom amma (de tre tillfällena). Allteftersom dagarna gått så frågar han allt mer sällan. Imorse när han bad att få amma så gapade han överdrivet stort mot bröstet och började skratta, som att han frågade på skämt bara. Det gjorde mig lycklig att han kunde skoja om det för det känns som ett kvitto på att han tar det med ro.

Annons

Det som varit svårast för mig är när han velat amma med sin lillebror, för det har varit en så fin stund för dem. Men nu ber han istället att få hjälpa mig amma Lilla O, vilket känns fint det med. Han verkar inte känna nån svartsjuka gentemot sin bror. Han går med på att vara nära på andra sätt. Överlag har det varit förvånandsvärt lätt, bortsett från de första dagarna. När jag väl var konsekvent så anpassade han sig. Precis som när jag slutade amma på natten när han var 15 månader.

Men klart jag märkte att det var en sorg för honom att sluta med nåt han älskar. Men barnen lever i nuet som tur är och anpassar sig till det, så nu lever han i den här nya situationen som jag bestämt och har förlikat sig med den. Nu är det nog mest jag som sörjer emellanåt. Men jag är också lycklig att det gått förhållandevis smärtfrittt. Lycklig över den tid vi haft. Det är okej att sörja och låta hjärtat värka för det som varit. Det är okej.

Annons

8 kommentarer till “Hur jag slutade amma min tvååring”

  1. Hanna skriver: 06 februari, 2021

    <3


  2. Lil skriver: 06 februari, 2021

    Amning är det finaste o bästa som finns 😭 bävar inför dagen då det tar slut 💔❤️


  3. Andrea skriver: 06 februari, 2021

    Angående att amma ett barn bortom bebistiden så vill jag bara tacka dig för att du skrivit mycket om det och normaliserat det genom bilder på instagram osv. Jag ammar fortfarande min son på 2 år och 4 månader. Inte så ofta på offentliga platser längre men är faktiskt inte jättebrydd om vad andra tänker, jag tror att du hjälpt mig med det!


  4. Malin skriver: 06 februari, 2021

    Att L nu istället vill hjälpa till när lillebror ska amma, nämen assååååååå så fint jag dööör!! Barn är så fruktansvärt fina, tack för att du delar med dig, betydelsefull läsning!


  5. Madelene skriver: 07 februari, 2021

    Tack för att du delar med dig!
    Jag kan fortfarande känna sorg att amningen är slut. Det var en mysig stund mellan mig och mitt barn, och jag kände att jag tog bort något från mitt barn. Det var något som bara var vårt och nu är det slut.


  6. Anna Zander skriver: 07 februari, 2021

    Jag ammade min dotter till en vecka före 2 årsdagen. Imorse sa hon ”åh jag saknar att äta på tuttarna” och hon är nu över 5 år. Vi har ibland pratat om tuttarna och om hon minns amningen. Hon säger att hon minns ett tillfälle då vi satt på sängens fotända. På lite sikt minns kanske barnen anningen som en känsla. Min dotter verkar sakna brösten utan att ha många minnen kvar.


  7. Rita skriver: 07 februari, 2021

    Kan du skriva om hur du gör för att amma i bärsjal (om du gör det)? Jag har också stora bröst men fick inte alls till det förra gången hur mycket jag än försökte. Brösten hängde, bebisen fick inget bra tag, jag var rädd för att hen inte kunde andas och kände bara ett stort misslyckande kring amningen i bärsjal.

    Snart kommer nästa bebis och jag vill så gärna kunna amma i bärsjal! Har bärsjalar från coracor som jag älskar och gärna vill kunna använda för att amma i. Du kanske rekommenderar att använda annan sjal än trikå för att amma i. Tipsa gärna isf.😊


  8. Ami skriver: 08 februari, 2021

    Det här är så fint. Du är så bra. Så fantastiskt fin och respektfull mot ditt barn och dig själv.
    Jag sörjer redan att jag någon gång ska sluta amma mitt barn som är ett halvår nu. Tanken på att det nån gång kommer vara den sista gången hen ammar gör att mitt hjärta brister. Samtidigt längtar jag efter att få tillbaka kroppen och kunna bli mer självständig..


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/livet/meditation-och-att-vara-snall-mot-sig-sjalv/