Nu känns det verkligen som vi är på slutet av vår amningsresa och det känns både vemodigt och skönt. Vemodigt för att det är snart slut på någonting som har varit den finaste upplevelsen jag haft i livet. Skönt för att mina bröst har blivit så in i helvete ömma under graviditeten och det ofta är smärtsamt att amma. Också väldigt skönt att det här avslutet sker på min sons villkor och initiativ, precis så som jag ville ha det och var orolig att det inte skulle bli. Jag har aldrig velat tvinga honom att sluta amma nämligen. Den enda gången jag har satt några restriktioner kring amningen är när jag slutade nattamma när han var cirka 15 månader gammal. Bortsett från det har jag i princip ammat helt fritt "on demand" så att säga. Jag nämnde det i samband med en frågestund på Instagram häromdagen och det var många som skrev till mig och önskade tips om hur man kan sluta amma på natten. Tyvärr har jag inget supertips guys och jag tycker det är viktigt att poängtera att alla barn och ammande personer är olika så en sak passar inte för alla. Men jag kan berätta hur jag gjorde. Som sagt har jag ammat fritt och det är i linje med hur jag är som förälder i övrigt, jag känner ingen stress med att min son ska bli självständig och skiljas från mig, det får han göra i sin takt. Därför har jag extremt svårt för olika metoder där man t.ex. ska lära små bebisar att sova genom att låta dem skrika sig till söms tills de förstår att deras skrik inte får nåt gehör. Med det sagt så var det inte smärtfritt att sluta amma på natten och min son gjorde ordentligt motstånd och grät och skrek för att försöka få det han ville ha: tutten! Så det var inte ett helt lätt beslut för mig. Jag gjorde först flera halvdana försök men gav vika just av den anledningen, att jag tyckte det var svårt att inte ge honom det han ville ha. Ibland gav jag upp för jag helt enkelt ville att det skulle bli tyst så vi alla fick sova. Men den gången det funkade var när jag verkligen bestämt mig till 100% och var konsekvent. Jag bestämde mig för att sluta för att vare sig jag eller han sov bra när han ammade på natten. Jag var övertygad att det var det bästa för oss båda att sluta helt enkelt. Jag hade inget emot att nattamma när det gav honom ro men kring 14 månader fick han ingen ro längre utan ville byta från ett bröst till ett annat stup i kvarten och kunde sällan somna om av bröstet. Så jag bestämde mig och när jag väl kunde luta mig mot att det var för hans skull så lyckades jag hålla det. Det var ett par eller tre nätter som var ordentligt tuffa med mycket skrik och protester, därefter lugnade det sig och han sov direkt bättre, med ett par bakslag då och då. Nu sover han i princip hela natten. Eftersom min son var rätt stor och kunde förstå vad jag sa så upprepade jag mantrat "Inte amma nu, på natten sover vi" varje gång han bad att få amma. Inga mer diskussioner än så. Jag sov i tröjor som gjorde det omöjligt att komma åt bröstet och jag försökte erbjuda tröst på annat sätt. Han ville inte ha nån annan tröst de första dagarna men jag erbjöd det likväl. Också för att kunna vara konsekvent och motivera mitt beslut så lutade jag mig mot det faktum att jag fanns där för honom hela tiden, även om det inte var på prick det sättet han ville. Så det tog ett par dagar men sen vande han sig vid den nya rutinen. Jag bestämde att jag inte skulle amma mellan kl. 23 och kl. 05 och höll fast vid det. Sen utökade jag den tiden. För några veckor sedan slutade jag amma honom till sömns, nåt jag trodde skulle vara en lika stor kamp men visade sig vara hur lätt som helst. Så mitt icke-super-tips är att 1. Skriv ner eller motivera för dig själv varför du vill sluta nattamma 2. Börja avslutet när du bestämt dig till 100% 3. Var därefter konsekvent. 4. Förbered dig på att det kan vara tufft och att du kan sova sämre ett tag framöver. 5. Sätt en tidsmall under vilket intervall på natten du inte vill amma. När det gäller mindre barn tycker jag det kan vara klokt att börja med ett ganska kort intervall och utöka det lite långsamt istället för att sluta tvärt som jag gjorde. 6. Fundera på om ev partner kan ta nätterna under avslutet. Jag vet att många gör så och lyckas med det men det var inte aktuellt för oss, eller vi testade men så fort jag var tillbaka så ville han amma så det funkade inte. Plus att jag tyvärr tycker det är för tufft att inte vara den som tröstar honom när han går igenom en sån stor förändring (hej hå kontrollbehov, absolut!). Typ så! Jag kan förresten tillägga att min son aldrig har ätit ur nappflaska eller tagit napp så det var inte heller ett alternativ att byta ut bröstet mot det. Om man har den möjligheten är det ju en sak att överväga såklart. Kommentera gärna med era tankar på att avsluta amning på natten! Hur har ni gjort? Vad funkade och vad funkade inte?
