Jag har ju funderat fram och tillbaka kring hur jag ska göra med amningen. Borde jag sluta nu innan nästa barn kommer, skulle jag orka amma två barn osv. Just nu känner jag att det får bli som det blir. Amningen är inte på nåt sätt betungande för mig just nu så jag känner att jag skulle fixa tandemamning om min stora ammar på det här sättet. Det har faktiskt aldrig varit betungande, tvärtom, men just nu känner jag att jag ammar så pass sällan att jag knappt märker av det så jag kan lika gärna fortsätta. Även om jag vet att intresset kan öka när bebisen kommer. Sedan bara ett par veckor tillbaka har jag slutat amma L till sömns, det var annars alltid så jag nattade honom. Den amningen var mitt största orosmoment, för jag tänkte att det kunde bli knepigt att fortsätta med när man har en nyfödd och jag såg inte hur jag skulle sluta ärligt talat. Min son har nämligen varit smått besatt av att amma och inte kunnat tänka sig nåt annat sätt att varva ner på när jag är med. Men det är nåt som händer nu, jag tror han är redo att trappa ner. Utan att jinxa för mycket nu så gick det väldigt lätt att sluta med amningen som nattning, han nöjer sig med att ligga nära, gärna med en hand under tröjan. Så nu ammar jag ibland på morgonen för att slippa gå upp ur sängen och ibland efter förskolan, men oftast bara på morgonen. Det har till och med gått en två dagar mellan amningstillfällen. Så vi får se, det kanske fasas ut naturligt nu, det är ju precis så jag önskat att det ska vara när vi slutar. Helt utan tvång.
