Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Amningsaversion – negativa känslor och tankar i samband med amning

Inatt var jag med om en obehaglig sak. Jag, som ni kanske förstått vid det här laget, trivs bra med att amma. Den enda gången jag egentligen försökt att aktivt minska på amningen är när jag blev gravid och befann mig i Ghana (varför jag då kände mig tvungen att dra ner på amningen kan ni läsa här) samt när jag slutade amma på natten (hur det gick till kan ni läsa om här). Annars har jag kört på och låtit min son styra för jag har inte tyckt det varit jobbigt att amma, tvärtom jag har trivts med det.

Annons

Men så inatt så fick min son ett utbrott mitt i natten, vilket typ aldrig sker nattetid. Ett typisk 2-årsutbrott var det. Han gled ner för sängen som vi delar och när jag skulle hjälpa honom upp så blev han rasande så han stod vid sidan av sängen mitt i natten och skrek, försökte jag hjälpa honom upp skrek han ännu mer. Så höll det på ett tag tills han sa att han ville amma. Jag ammar ju aldrig på natten längre men jag sa ja för att jag ville bara sova. När han ammat en stund och samtidigt höll på med mitt andra bröst, vilket jag annars inte besväras särskilt mycket av, så fick jag nästan en panikartad känsla. Jag kan bäst beskriva det som ångest och stark irritation, jag ville verkligen med hela min kropp att han skulle sluta. Så märklig och obehaglig känsla. Jag fick till slut avbryta vilket resulterade i en stunds mer skrik men jag klarade helt enkelt inte av att fortsätta och valde skriket framför att fortsätta amma. Det fick mig att tänka att det är såhär det måste kännas att ha amningsaverison, eller amningsångest som det kanske heter på svenska? Jag är osäker på den korrekta svenska termen men på engelska heter det i alla fall breastfeeding eller nursing aversion/aggitation (BAA). Har ni hört talas om det?

Annons

Amningsaversion är nåt som drabbar vissa som ammar och visar sig genom att man i samband med amning drabbas av negativa känslor och störande tankar. Det kan ske vid varje amning eller under särskilda perioder t.ex. i samband med PMS eller graviditet. Det kan vara känslor av ilska, irritation, äckel, klåda, skam och skuld bland annat. Dessa känslor kommer ofta oväntat och oönskat.

Oönskade tankar och katastroftankar är en ganska normal del av föräldraskapet med vid amningsaversion så är de tankarna kopplade till just amniongstillfället. Det kan vara tankar om att vilja fly, en överväldigande känsla av att vilja sluta amma, tankar om att t.ex. vilja nypa barnet så den slutar amma, tankar om att det är jobbigt att bli tagen på. Tankarna och känslorna försvinner när barnet släppt bröstet. Det skiljer sig från D-MER där ångest och negativa känslor kommer i samband med att mjölken rinner till och för att sedan avta. Känslorna skiljer sig också åt vid de båda fenomenen, vid D-MER är det vanligare med känslor av sorg, rädsla och hopplöshet. Man kan dock drabbas av både D-MER och amningsaversion.

Amningsaversion är inte sällan kopplat till skuldkänslor, särskilt om man inte känner till fenomenet och bär på alla känslor och tankar själv. Det kan vara en orsak till att man väljer att sluta amma.

Annons

Det finns ytterst lite forskning om amningsaversion. Men det finns teorier om att det kan vara kopplat till hormoner, barnets ålder och sömnbrist.

Gällande hormoner så verkar det vara en faktor eftersom en del kvinnor kan koppla amningsaversionen till särskilda tidpunkter under deras menscykeln och kan likna det vid PMS besvär samt att det för vissa uppstår i samband med graviditet då en stor hormonell omställning sker. Att amningsaversion är vanligare under graviditet kan också ha att göra med kroppens förändring med känsligare bröst och bröstvårtor och energin det krävs att både vara gravid och att amma. Kanske är det kroppens sätt att säga att det är dags att sluta amma? Vem vet.

Många upplever amningsaversion först när barnet blivit äldre, när barnet passerat bebisstadiet och inte längre behöver bröstmjölken (eller alternativ till det) för överlevnad. Varför det är så kan man bara spekulera kring.

Annons

Sömnbrist vet man kan påverka oss på massa negativa sätt både fysiskt och psykiskt så att det även kan bidra till amningsaversion tycker jag inte verkar osannolikt. I en av få intervjustudier som gjorts om amningsaversion så vittnar flera kvinnor om att de led av sömnbrist och att det gjorde det svårt för dem att amma på barnets signaler, särskilt på natten. Många av kvinnorna kopplade amningsaverisonen till just sömnbrist och även till tillfällen då de ätit dåligt eller var undervätskade.

Andra saker som visat sig kunna trigga amningsaversion är känslan att konstant bli tagen på, att den stora mängden fysisk kontakt blir överväldigande. Det verkar vara särskilt vanligt vid tandemamning och när man ammar äldre barn som ammar ofta.

Det finns tyvärr otillräcklig forskning för att veta hur många som drabbas av amningsaversion och vad man kan göra åt det. Men källor till kunskap om fenomenet kan man hitta på breastfeedingaversion.com eller på Instagram @breastfeedingaversion. Stöd från andra i liknande situation går att hitta i slutna grupper på Facebook. Om någon har tips på liknande sidor eller grupper på svenska så dela gärna med er!

Annons
Bild från tidningen Mama. Foto Hannah Hedin Styling Malin Rudén MUA Petra Stenhammar/Agent Bauer

Referenser

Annons

Watkinson M, Murray C, Simpson J. Maternal experience of embodied emotional sensations during breast feeding: An Interpretative Phenomenological Analysis. Midwifery 2016;36:53‐60

40 kommentarer till “Amningsaversion – negativa känslor och tankar i samband med amning”

  1. Sara skriver: 23 juli, 2020

    Efter att ha läst ditt inlägg så inser jag att jag själv varit med om detta. Min son är nu tre månader men under hans första månad i livet hände det ibland nattetid att jag fick en otrolig olustkänsla när han ammade. Även om första tiden med amningen har haft sina ups and downs så har jag verkligen kämpat för att det ska funka och jag tycker att det är otroligt mysigt. Så det kändes väldigt konstigt när jag plötsligt vissa nätter bara kände mig plötsligt fånge i min egen kropp, blev rastlös och fick ångest samt att jag bara låg och otåligt väntade på att han skulle släppa bröstet. Riktigt obehagligt.


  2. Claradoulaclara.se skriver: 23 juli, 2020

    Jag hade detta med alla tre barnen. Med första barnet hade jag planerar att amma genom graviditeten, men det gick inte alls. Det var helt fruktansvärt att amma. Jag blev aggressiv, frustrerad och tappade tålamodet med min lilla son. Det var hemskt. Andra sonen ammade jag i två år, sedan kom det tillbaka. Då var jag trött, trött, trött och tror också att det helt enkelt blev för mycket. Jag avslutade dagamningen och det blev bättre, men kort efter kom aversionen tillbaka och jag fick sluta helt. Med sista barnet var jag nog lite mer utvilad och ganska vaken när jag kände aversionen krypa sig på. Då drog jag ner på amningen, och genom att göra så höll jag ut längre. Men till slut slutade vi, innan det blev för jobbigt, jag kände igen tecknen. Då var dottern 2,5 år. Jag har egentligen velat ha finare avslut, å andra sidan har det varit en sådan enorm lättnad att sluta att jag inte har behövt sörja amningen sen. Vet inte om jag hade pallat att sluta annars! Men det är sån konstig känsla, att nästan bli ”arg” på barnet. Fint att du tar upp det för jag har nästan aldrig läst eller hört om någon i Sverige som har tagit upp detta.


  3. Erika skriver: 23 juli, 2020

    Kan man få amningsaversion innan själva barnet är fött?
    Jag väntar mitt första barn är i vecka 26 och har samma känslor kring amning som du beskriver utan att ens ha ett barn som ammar.
    Det är egentligen inte ett problem att jag inte vill amma för både jag och min sambo har ställt in oss på att flaskmata.
    Men jag skulle ändå vilja förstå mina känslor kring amning. Varför känner man som man gör? Hur kan man få sån ångest över något som ska va så naturligt.


    1. asabea skriver: 23 juli, 2020

      Bra fråga. Hade du de känslorna även innan du blev gravid?


      1. Erika skriver: 23 juli, 2020

        Både ja och nej. Jag har alltid tyckt Att det är obehagligt med amning men har tänkt att det går över när jag blir gravid.
        Men nu känner jag det starkare än någonsin att jag inte vill.


        1. asabea skriver: 24 juli, 2020

          Jag tänker att detta skiljer sig lite från vad som klassas som amningsaversion eftersom de tankarna och känslorna kommer just i samband med amning och ofta väldigt oväntat för att man rent intellektuellt vill amma. Men du är heller inte ensam om att inte tycke amning verkar som något behagligt. Vem vet hur det känns när barnet kommer men som tur är finns ju massa bra alternativ.


  4. Linnea skriver: 23 juli, 2020

    Vet inte riktigt vad man kan kalla det som jag har, men gissar att det är en lätt version av d-mer då jag bara känner av det i samband med utdrivningsreflexen. Känslorna är typ som ångest en kort stund, fast inte så att jag mår dåligt av det. Men varje gång det kommer blir jag liksom överraskad och undrar varför jag känner så, men sen kommer jag på det och då är det okej för att jag vet vad det beror på.
    Detta är andra barnet. Hade inte så alls med första. Får se om det klingar av, barnet är bara två månader än så länge.
    Tycker att man borde få bättre info om detta på mvc, för det kan ju som sagt kännas mer okej om man vet vad det beror på.


    1. asabea skriver: 23 juli, 2020

      Låter som d-mer, hoppas det är övergående, för de flesta är det värst de första månaderna. Kram!


  5. Tove skriver: 23 juli, 2020

    Jag känner mycket rädsla inför att amma när jag får barn (är inte gravid) eftersom jag, så länge jag kan minnas har haft denna typen av känslor när någon eller jag själv stimulerar mina bröstvårtor. Får så mycket ångest att jag måste sluta efter några sekunder, hur länge varierar säkert i cykeln, har inte riktigt koll. Men jag hoppas innerligt att det inte blir ett problem när jag ska amma. Det kan verkligen vara riktigt vidrigt vissa gånger.


    1. asabea skriver: 23 juli, 2020

      Hoppas alla amningshormoner hjälper dig slippa de känslorna.


    2. Patricia skriver: 23 juli, 2020

      Jag kände så när någon rörde vid mina bröstvårtor innan jag fick barn. Det var riktigt tufft de första veckorna och jag mådde illa men sen härdades bröstvårtorna då jag envisades om att jag skulle amma. Om du vill amma trots att det kan kännas jobbigt så kan jag tipsa om att gå undan. Sätt dig i ett rum själv med bebis, ta med dig en flaska vatten och försök slappna av.


    3. A skriver: 24 juli, 2020

      Åh, så kände jag också före jag fick barn. Nästan som ett illamående om partnern eller jag rörde bröstvårtorna. Jag ställde in mig på att amningen kanske inte skulle fungera, men det var inget problem alls! I början kanske det kändes lite obehagligt, men ändå helt överkomligt, och senare var det inget problem alls. Har ammat tre barn, ca 11/2 år per barn.


  6. Maya skriver: 23 juli, 2020

    Åh kan relatera så mycket!! Både till utbrottet, vår första hade MÄNGDER av såna på natten runt 2,5-års ålder ? O även till känslan som drabbade dig, jag har alltid ÄLSKAT att amma men då till slut drabbades jag av några såna nätter o det var det som till slut ledde till att vi slutade amma ?


    1. asabea skriver: 23 juli, 2020

      Ah i stunden kände jag att jag aldrig vill amma igen men när han släppte så släppte s också alla de känslorna. Hoppas det var en tillfällig grej för det känns extra tufft att sluta amma honom nu när han snart ska få ett syskon.


  7. Anna skriver: 23 juli, 2020

    Å så har jag också fått då och då när jag ammade. Och särskilt när det pillades på andra bröstet. Ibland kan jag få liknande men svagare känsla än när jag inte ammar men ligger nära och ger nappflaska och det pillas på brösten. En känsla av illamående och överväldigande kommer över mig. Och så känner jag mig som att jag sitter fast och bara vill att ”alla” ska sluta pilla på mig. När det var amning iblandat blev jag även törstig och helt kallsvettig när denna känsla kom. Kom/kommer sällan som tur är och inte när bebisen var liten. Nu är det dags för ny bebis i september så får se om jag upplever det även nu


  8. Jonna skriver: 23 juli, 2020

    Tack för att du skriver om detta! Du förklarar så bra och sakligt, och sätter ord på saker jag känt men inte förstått fullt ut. Tack Asabea, så glad att jag hittat till din blogg/Instagram! 🙂


    1. asabea skriver: 23 juli, 2020

      ❤️❤️❤️


  9. Liseinstag skriver: 23 juli, 2020

    Tack för att du skriver om det här! Jag ammar min tvååring och har fått sånna känslor flera gånger på natten i samband med sömnbrist och har inte vetat att det finns ett namn på det. Känns verkligen som panik i hela kroppen för mig och jag vill inte att någon rör mig då.


    1. asabea skriver: 23 juli, 2020

      Precis så kändes det för mig.


  10. Cornelia skriver: 23 juli, 2020

    Jag var med om detta, kände direkt hur jag slungades tillbaka till den där panikkänslan bara av att läsa nu. Jag tandem-ammade mina döttrar. Den äldsta var 15 månader när lillasyster kom. Det fungerade jättebra och var supermysigt men efter ca 5 månader fick jag sån ångest och panik när äldsta ammade att jag bara ville springa iväg och skrika rakt ut typ. Inget alls när lillasyster ammade.. det bidrog såklart till ännu mer ångest och skam eftersom det bara drabbade ena barnet. Hon fick sluta amma då vid 1 år och 8 månader. Lillasyster ammades tills hon var över 2 år och jag fick aldrig de där känslorna med henne.

    Jag tror det som triggade var dels som du beskrev, känslan att ständigt bli tagen på men också kontrasten i att amma en så liten och stor på samma gång. Minns även att det blev så stort kontrast att gå från en mer gles mjölkproduktion och ”mys-amning” med äldsta till när lillasyster kom och mjölkproduktionen blev jättestor. Jag fick panik av att se/höra henne klunka så ”hetsigt”..

    Minns att jag lite försiktigt tog upp det med en vän som berättade att hon upplevt samma sak men förutom det så visste jag inte att det var så vanligt. Tack för att du skrev om det ❤️


  11. Patricia skriver: 23 juli, 2020

    Jag kan känna så fast mot mitt stora barn som är 9 år. Om jag ammar och hon är på mig, nära mig fysiskt eller ska pussa på mig medan jag ammar vill jag stöta bort henne?
    Tycker att det känns jättejobbigt. Jag har alltid varit väldigt kramig och gosig med henne och nu vill jag inte alls det på samma sätt.


    1. Patricia skriver: 23 juli, 2020

      Alltså när jag ammar min 4 månaders ? var lite otydlig.


  12. Camilla skriver: 23 juli, 2020

    Jag upplevde detta med mitt första barn som under en lång period vaknade varje timme hela natten och ville amma. Hade sådan grov ångest att jag var tvungen att sitta och nypa mig själv på olika ställen för att liksom känna något annat. Det var riktigt hemskt!!


    1. asabea skriver: 24 juli, 2020

      Såå tufft!


  13. Elin Thomasdotter skriver: 23 juli, 2020

    Jag var med om detta nästan varje gång jag ammade min son under 6 månader. Efter en stunds amning kom en stark känsla av ångest, ledsamhet, hopplöshet och gråtfärdighet. Eftersom det alltid gick över efter en stund så accepterade jag det men sjävklart bidrog det till att jag inte ammande särskilt mycket eller länge.


    1. asabea skriver: 24 juli, 2020

      Det låter som D-MER du hade då ellerhur? Jobbigt hur som helst.


  14. Carin skriver: 23 juli, 2020

    Hej! Vill tipsa om Facebook gruppen ”Mamma jag vill amma! (Att jag är stor nu gör detsamma)” för de som ammar eller planerar amma lite större barn. Jättebra grupp att tex ta upp amningsaversion och andra funderingar.
    Var tyvärr tvungen att sluta amma min stora pojke när lilla var tre månader pga aversionen. Sååå dåligt samvete men jag mådde skit varenda gång han ammade mer än några minuter och ville typ kräkas, krypa ur mitt skinn mm.


    1. asabea skriver: 24 juli, 2020

      Tack för tips!


  15. Saskia skriver: 23 juli, 2020

    Så skönt att läsa om, jobbigt att du behövt uppleva det men SÅ bra att du berättar om det. Jag hade det första veckan med min son. Och det var så hemskt. Det gick nästan inte att amma, som du beskriver, ville hela kroppen bort. Tyvärr såg barnmorskan ut som ett frågetecken när jag beskrev det, vilket spädde på skuldkänslorna ännu mer. Tack och lov släppte det efter första veckan och sen fick jag njuta av amningen. Men så otroligt stark och obehaglig känsla gentemot något som man föreställer sig borde kännas så bra – att mata sitt barn.


  16. Karolina skriver: 24 juli, 2020

    Hade aldrig hört talas om varken d-mer eller aversion, men vid andra barnet fick jag ångest varje gång mjölken rann till. Den kom som en våg som sköljde över mig och sedan drog sig tillbaka sakta. Jag googlade en massa och hittade förklaringen själv. Jag kunde inte förstå varför jag hade ångest precis då – Det fanns liksom ingen källa som jag kunde härleda ångesten till. Jag önskar att jag hade fått veta detta tidigare, för att vara bättre förberedd på det. Sen vande jag mig… Och efter någon månad var det borta.

    Jag har en vän som slutade amma på grund av vad kag antar var ren amningsaversion. Hon hade varit med om övergrepp som barn, och sa att amningen kändes som rena övergrepp. Hon fick väldigt lite stöd i det läget… Tror att få tog henne på allvar.


  17. Helen skriver: 24 juli, 2020

    Jag känner igen mig, mitt barn kan absolut inte hålla på med andra bröstet medan vi ammar – då blir det liksom kortslutning i mig. Han är 1,5 och han ammar inte varje dag längre men jag tycker de här känslorna kommer oftare nu ändå, kanske för att han suger så himla hårt nu + att jag är gravid igen… Är liiite orolig för hur det ska bli när lillasyster kommer i augusti. Kommer han vilja amma mer igen? Kommer jag verkligen orka amma två barn isf? Vill jag ens det? Osv. Vore intressant att höra hur du tänker om det (eller någon annan som har erfarenhet) ?


    1. asabea skriver: 24 juli, 2020

      Jag förstår helt dina tankar. Amningen ändrades verkligen under graviditeten när brösten blev känsligare och mjölkmängden mindre. Jag kommer säkert berätta om min upplevelse av tandemamning, vilket det ser ut att bli nu.


  18. Rickardrmrelining.se skriver: 24 juli, 2020

    Har hört talats om sånt här och tycker inte det är konstigt när dygnsrytm inte stämmer överens med barnet och samhällets normer.


    1. asabea skriver: 24 juli, 2020

      Precis! Det tror jag absolut är en viktig faktor.


  19. MimiMimiterris.com skriver: 24 juli, 2020

    Åh vad jag känner med dig! Jag hade en liknande natt. Min tvååring skulle ligga fastsugen vid bröstet i 30-40 minuter två gånger under natten och detta händer i princip aldrig mer då hon brukar sova okej. Oftast händer detta när hon är på väg att bli förkyld. Men i kombination med vassa trampande tånaglar mot mina lår och petande/switchande mellan brösten fram och tillbaka kände jag till slut att hon får skrika- jag ORKAR inte mer! Jag blev så arg på henne, och samtidigt skuldtyngd såklart. Hoppas på bättre natt inatt. Nu på dagen kändes allt precis lika mysigt som vanligt.


    1. asabea skriver: 26 juli, 2020

      Känner då igen mig. Hoppas det var en engångsgrej ?


  20. Madeleine skriver: 24 juli, 2020

    Det här är så viktigt att prata mer om! Jag hade aldrig hört talas om det och min psykolog på bvc hade heller aldrig hört talas om det och kunde inte alls hjälpa mig i all min förvirring och depression efter en tung graviditet, en traumatisk förlossning och till slut extrem ångest vid amning. Såhär på efterhand undrar jag hur mycket av min förlossningsdepression som styrdes av just D-MER blandat med aversion. Jag önskar så att det skulle finnas mer hjälp att få i detta. Tack för att du tar upp det!


  21. Hanna skriver: 26 juli, 2020

    Alltså jag kan känna samma känsla som du beskriver vid amning, när min partner rör vid mina bröstvårtor, liksom ”leker” försiktigt. Det känns obehagligt och som att jag bara vill att det ska sluta, känns exakt så som många beskrivit här ovan. Jag tänker att det är samma känsla när barnet gör det? Obs har aldrig ammat och har ej barn, men tycker det känns obehagligt när bröstvårtorna blir rörda på ett lite slappt och smekande sätt, men det är ok när det är mer målmedvetna rörelser typ. Svårt att förklara. Känns nästa som ett övwrgrwpp när dom rörs vid på ett slappt sätt, typ att nån rör vid dom fast dom inte får.. (nej jag har aldrig varit utsatt för övergrepp). Kan detta hänga ihop?


    1. asabea skriver: 26 juli, 2020

      Mycket möjligt att det triggar liknande känslor.


  22. Linda skriver: 04 augusti, 2020

    Åh det hände mig häromnatten. Min 16-månaders dotter ammade och ammade i typ tre timmar på natten. På ett oroligt och inte så mysigt sätt för någon av de inblande, bytte bröst, grät, rev och slet i min pyjamas. Tror att det var en tand på gång som spökade. Jag var så trött och till slut hade jag sån panikkänsla att tårarna rann. Det gick över så fort hon slutade och somnade.


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabeabritton.motherhood.se/barn/gardagens-plattar/