Inatt var jag med om en obehaglig sak. Jag, som ni kanske förstått vid det här laget, trivs bra med att amma. Den enda gången jag egentligen försökt att aktivt minska på amningen är när jag blev gravid och befann mig i Ghana (varför jag då kände mig tvungen att dra ner på amningen kan ni läsa här) samt när jag slutade amma på natten (hur det gick till kan ni läsa om här). Annars har jag kört på och låtit min son styra för jag har inte tyckt det varit jobbigt att amma, tvärtom jag har trivts med det. Men så inatt så fick min son ett utbrott mitt i natten, vilket typ aldrig sker nattetid. Ett typisk 2-årsutbrott var det. Han gled ner för sängen som vi delar och när jag skulle hjälpa honom upp så blev han rasande så han stod vid sidan av sängen mitt i natten och skrek, försökte jag hjälpa honom upp skrek han ännu mer. Så höll det på ett tag tills han sa att han ville amma. Jag ammar ju aldrig på natten längre men jag sa ja för att jag ville bara sova. När han ammat en stund och samtidigt höll på med mitt andra bröst, vilket jag annars inte besväras särskilt mycket av, så fick jag nästan en panikartad känsla. Jag kan bäst beskriva det som ångest och stark irritation, jag ville verkligen med hela min kropp att han skulle sluta. Så märklig och obehaglig känsla. Jag fick till slut avbryta vilket resulterade i en stunds mer skrik men jag klarade helt enkelt inte av att fortsätta och valde skriket framför att fortsätta amma. Det fick mig att tänka att det är såhär det måste kännas att ha amningsaverison, eller amningsångest som det kanske heter på svenska? Jag är osäker på den korrekta svenska termen men på engelska heter det i alla fall breastfeeding eller nursing aversion/aggitation (BAA). Har ni hört talas om det? Amningsaversion är nåt som drabbar vissa som ammar och visar sig genom att man i samband med amning drabbas av negativa känslor och störande tankar. Det kan ske vid varje amning eller under särskilda perioder t.ex. i samband med PMS eller graviditet. Det kan vara känslor av ilska, irritation, äckel, klåda, skam och skuld bland annat. Dessa känslor kommer ofta oväntat och oönskat. Oönskade tankar och katastroftankar är en ganska normal del av föräldraskapet med vid amningsaversion så är de tankarna kopplade till just amningstillfället. Det kan vara tankar om att vilja fly, en överväldigande känsla av att vilja sluta amma, tankar om att t.ex. vilja nypa barnet så den slutar amma, tankar om att det är jobbigt att bli tagen på. Tankarna och känslorna försvinner när barnet släppt bröstet. Det skiljer sig från D-MER där ångest och starkt negativa känslor kommer i samband med att mjölken rinner till och för att sedan avta. Känslorna skiljer sig också åt vid de båda fenomenen, vid D-MER är det vanligare med känslor av sorg, rädsla och hopplöshet. Man kan dock drabbas av både D-MER och amningsaversion. Amningsaversion är inte sällan kopplat till skuldkänslor, särskilt om man inte känner till fenomenet och bär på alla känslor och tankar själv. Det kan vara en orsak till att man väljer att sluta amma. Det finns ytterst lite forskning om amningsaversion. Men det finns teorier om att det kan vara kopplat till hormoner, barnets ålder och sömnbrist. Gällande hormoner så verkar det vara en faktor eftersom en del kvinnor kan koppla amningsaversionen till särskilda tidpunkter under deras menscykeln och kan likna det vid PMS besvär samt att det för vissa uppstår i samband med graviditet då en stor hormonell omställning sker. Att amningsaversion är vanligare under graviditet kan också ha att göra med kroppens förändring med känsligare bröst och bröstvårtor och energin det krävs att både vara gravid och att amma. Kanske är det kroppens sätt att säga att det är dags att sluta amma? Vem vet. Många upplever amningsaversion först när barnet blivit äldre, när barnet passerat bebisstadiet och inte längre behöver bröstmjölken (eller alternativ till det) för överlevnad. Varför det är så kan man bara spekulera kring. Sömnbrist vet man kan påverka oss på massa negativa sätt både fysiskt och psykiskt så att det även kan bidra till amningsaversion tycker jag inte verkar osannolikt. I en av få intervjustudier som gjorts om amningsaversion så vittnar flera kvinnor om att de led av sömnbrist och att det gjorde det svårt för dem att amma på barnets signaler, särskilt på natten. Många av kvinnorna kopplade amningsaverisonen till just sömnbrist och även till tillfällen då de ätit dåligt eller var undervätskade. Andra saker som visat sig kunna trigga amningsaversion är känslan att konstant bli tagen på, att den stora mängden fysisk kontakt blir överväldigande. Det verkar vara särskilt vanligt vid tandemamning och när man ammar äldre barn som ammar ofta. Det finns tyvärr otillräcklig forskning för att veta hur många som drabbas av amningsaversion och vad man kan göra åt det. Men källor till kunskap om fenomenet kan man hitta på breastfeedingaversion.com eller på Instagram @breastfeedingaversion. Stöd från andra i liknande situation går att hitta i slutna grupper på Facebook. Om någon har tips på liknande sidor eller grupper på svenska så dela gärna med er! [caption id="attachment_10005" align="alignnone" width="1241"] Bild från tidningen Mama. Foto Hannah Hedin Styling Malin Rudén MUA Petra Stenhammar/Agent Bauer[/caption] Referenser Kellymom - Breastfeeding/Nursing Aversion and Aggitation (BAA) Yate ZM. A qualitative study on negative emotions triggered by breastfeeding; describing the phenomenon of breastfeeding/nursing aversion and agitation in breastfeeding mothers. Iran J Nurs Midwifery Res. 2017 Nov-Dec; 22(6): 449–454. doi: 10.4103/ijnmr.IJNMR_235_16. Watkinson M, Murray C, Simpson J. Maternal experience of embodied emotional sensations during breast feeding: An Interpretative Phenomenological Analysis. Midwifery 2016;36:53‐60
